Låt de döda begrava sina döda

Bibeln är som känt Guds eviga och oföränderliga Ord. Vi får inte tolka det, utan skall läsa som det står och sedan göra som det står. Och det är vi dåliga på. Jag har t.ex. inte sett någon stenas på länge.
Det finns ett par bibelställen som den avfälliga och ogudaktiga Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland bryter mot ständigt och jämt. I både Matt 8:22 och Luk 9:60 kommer Jesus med samma klara budskap: Låt de döda begrava sina döda. Detta är ett av de många bud som vi inte följer, utan i stället tolkar och bortförklarar.
Bibeln är, som vi ser, helt klar på denna punkt: Jesu efterföljare, alltså de som är verkligt kristna, får inte syssla med begravningar och jordfästningar. Den som begraver sina döda är själv död. Begravningar är alltså en stor synd som för evigt skiljer oss från Jesus. Därför är alla lutherska präster och många frikyrkopastorer förtappade och dömda till den eviga elden som väntar djävulen och hans anhang.
Det är inte ens värt att uppmana dem att göra bättring, för synd är synd, och syndens lön är döden. Vänd åter till djävulen, er fader!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror inte att någon seriös biblicist skulle hålla med dig i din skojfriska analys... Allt i Guds oföränderliga ord har inte samma giltighet och tillämpning.
Alla tolkningar är för den delen inte heller lika plausibla.

Men det visste väl pastorn? Det är alltid tacksamt att lyfta fram dunkla bibelställen för att väcka misstro Skriften.

Magnus

Kalle af sa...

Hej Magnus, är du här igen, trots dina löften?

En del "seriösa biblicister" använder mer nyanserad metodik, det är sant. Jag har ändå sett tillräckligt med argumentation av just det här slaget för att inte behöva be om ursäkt.

Och det är inte Skriften (i betydelsen Bibeln) eller Guds Ord jag vill väcka misstro mot, utan just biblicismen, denna avgudadyrkan som sätter likhetstecken mellan de båda nyssnämnda.

Eftersom du reagerar, tycks jag ha träffat ganska rätt...

Anonym sa...

Jag vet!!! Det är nog så att jag tycker att din blogg är intressant(och ibland nyanserad) och ställer en hel del tankeväckande frågor.

Därför bryter jag mitt löfte (främst för att man vässar sitt eget tänkande genom att stöta och blötas med ett diametralt motsatt) när jag ser något intressant som du bloggar om.

Den översittande tonen som präglat tidigare konversationer lovar jag att sluta med. Föregående var mycket en emotionell reaktion på delar av innehållet på denna blogg (och i reell mening inte riktad mot dess författare)

Nåväl. Jag håller med dig om att man bör separera Gud från det skrivna ordet. Gud är mer än Ordet men dock inget annat än vad Ordet säger.

Det finns för många bokstavsträlar som tycks ha lite av Andens ledning i sin bibeläsning och tillämpning - något som leder till trångsynthet och otillbörlig intolerans.

Vi kan dock inte ha ett äkta Kristet liv, eller en tillbörlig Gudsuppfattning eller någon väsentlig teologi utan Skriften; så vi bör nog ödmjukt anse att det är inspirerat, ehuru styckevis svårtuggat och problematiskt; men i det stora hela: undebart, befriande och helande.

Mvh Magnus

Kalle af sa...

Du är hjärtligt välkommen, särskilt om du skriver mer av detta slag! Din kommentar gläder mig stort, eftersom jag märker att vi kanske inte står så långt från varann som jag hade trott. Jag skulle kanske ha uttryckt mig något annorlunda, men håller nog med om tanken i det du skriver.

Anonym sa...

Vi är ett gäng som har läst genom Bibeln från början till slut (eller ja, den här veckan läser vi det sista av Uppenbarelsen, så alldeles helt i mål är vi inte än), och det här är en av många passager vi har reagerat på.
Överhuvud taget var jag förvånad över att det fanns så mycket även i Nya Testamentet som det är svårt att "leva med", och som känns väldigt främmande. Det var helt klart enklare med söndagsskolans version.

Kalle af sa...

Ju mer förenklat, desto falskare, kan man ha som tumregel.

Söndagsskolvarianten är bra för barn, men som vuxna ska vi inte med våld hålla fast vid den (vilket många tyvärr gör).