Stjärntecknen och korsets tecken

I våra dagar stöter vi på horoskop och astrologi i en massa olika sammanhang. En del av horoskopen har ett klart underhållningssyfte och är inte ens menade att tas på allvar, medan andra är betydligt mer seriösa, åtminstone till sina pretentioner. Det som är gemensamt för dem är naturligtvis ändå att de i grunden är ren gallimatias som baserar sig på föräldrade och felaktiga bilder av verkligheten. Det har nämligen absolut ingen inverkan på oss vilket s.k. stjärntecken vi råkar vara födda i.
Om astrologin bara vore harmlös och innehållslös underhållning och tidsfördriv, kunde jag gott och väl ta upp andra ämnen. Nu är det ju ändå tyvärr så, att det finns allt fler i vårt samhälle som tar horoskopen på blodigt allvar – och dessutom inte bara i samhället i stort, utan också inom kyrkan. Naturligtvis ger oss religionsfrihetslagen rätt att tro på vad vi vill, men vi måste vara medvetna om vad som är kristet och vad som inte är det, och om att vissa trosföreställningar kan vara skadliga för oss antingen här i tiden eller i evigheten. Astrologin hör i båda fallen till den senare kategorin. Den är inte kristen och den är skadlig för vårt eviga väl.
Det finns många ställen i Bibeln som på sätt eller annat talar om astrologin. Ett exempel är följande. När Gud skapade himlakropparna på den fjärde skapelsedagen – enligt berättelsen i 1Mos 1 – sade han: På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden (vv. 14f). Det sägs alltså ingenting om att stjärnor, planeter eller andra himlakroppar skulle påverka våra liv på andra sätt än som ljuskällor eller tidsmätare.
Astrologin är alltså obiblisk och därmed icke-kristen. Den påverkar kanske inte direkt vårt eviga väl – enligt stilen att den som råkar läsa sitt horoskop i en kvällstidning automatiskt och obönhörligen hamnar i helvetet – men den påverkar oss nog indirekt.
Den som förlitar sig på astrologi och sysslar med stjärntydning, förlitar sig ju därmed inte fullt ut på Gud och hans Ord. Man grundar sitt liv inte på Skaparen utan på skapelsen och förfuskar därmed det evighetsarv som vi har fått genom Jesus Kristus och hans död på korset.
Det som är viktigt för oss är inte att veta under vilket stjärntecken vi är födda, utan att veta att det är under korsets tecken vi lever. Korsets tecken tecknades på vårt ansikte och vårt bröst den dag vi döptes och blev Kristi syskon och medarvingar. Det tomma korsets tecken, symbolen för uppståndelsen, kommer att stå på vår grav en gång för att visa vilket hopp vi har byggt vårt liv på. Korsets tecken gör prästen flera gånger i varje gudstjänst. Korsets tecken får vi på lutherskt vis välsigna oss med morgon och kväll. Korsets tecken får vi hälsa på vår Herre med då vi träder in i hans hus eller då vi deltar i hans nattvard.
Korsets tecken är en fysisk trosbekännelse. Vi bekänner för vår omvärld och påminner oss själva om vad Kristi kors betyder för oss personligen.
Vi lutheraner har varit alltför blyga att använda korstecknet, men till all lycka håller seden på att sprida sig på nytt. Den dag vi ser korsets tecken användas i vårt samhälle lika mycket som stjärntecknen, har vi kommit en bit på väg mot en värld där Gud och inte stjärnorna får råda.
Och det är helt klart att det är Gud som är den som är oss närmast av dessa båda alternativ.

8 kommentarer:

Anonym sa...

ja men Kalle, de tre vise männen då som kom för att hälsa på Jesus när han blivit född? De hade ju "sett" det i stjärnorna. Så nåt måste ju ligga bakom allt, eller ..? Ps. jag e fisk ;)

Anonym sa...

Hej Kalle! Men att man tror att det finns en sanning i astrologin behöver väl inte betyda att man inte förlitar sig på Gud. Du nämde något om Skapelsen vs Skaparen. Finns det verkligen en konflikt där?

Anonym sa...

Ja! Gud blev människa för vårt väl.

Kalle af sa...

Calli:
De fick aningar om att någonting var i görningen genom sin stjärntydning. För att hitta ända fram behövde de dock Guds hjälp genom Skriften och specifika uppenbarelser. Läs Matt 2:1-12, evangelietexten för trettondagen.

Sanna:
Den eventuella konflikten beror på vilken ställning de båda intar i vårt tänkande. Om skapelsen (t.ex. skogen, havet eller stjärnorna) visar bort oss från Skaparen, finns det en konflikt. Om den hjälper oss att hitta honom, är det naturligtvis bra.

Anonym sa...

Hej, Karl, det var ett tag sedan. Jag gillar vad jag läser i detta inlägg, men samtidigt hopar sig frågorna.

Varför ska man tro på just detta i 1 mos? Tror du på resten av skapelsen som står att läsa?

Problemet för dig är att du väljer och vrakar i Bibeln i fråga om vad man ska tro på och inte tro på. Det betyder att du inte litar fullt ut på Gud och hans Ord.

Vilket är värst?

God fortsättning!

Kalle af sa...

Jag tror på att Gud har skapat allt. Jag tror att vi skall dyrka Skaparen, inte skapelsen.

Och nej, det är inte ett problem för mig - men tydligen för dig - att man måste granska vad som är vad i Bibeln. Jag litar fullt ut på Gud och hans Ord (Jesus), och på Bibeln där Ordet kommer fram.

Det värsta är att sätta Bibeln i Guds ställe.

Ett gott och välsignat år önskar jag också dig!

Anonym sa...

"Jag litar fullt ut på Gud och hans Ord (Jesus), och på Bibeln där Ordet kommer fram."

Det är ett problem, ett problem som många av dina meningsfränder delar med dig, vilket är inte från Gud i Bibeln?

Nej. Det värsta är att välja och vraka och sätta egna regler som om dom vore Guds egna. Om folket, när Jesus gick och predikade i Israel, skulle ha trott vad som var skrivet skulle historien varit annorlunda. Men nu vet vi ju som läser Bibeln varför det gick som det gick.

Ett välsignat år till dig Karl!

Kalle af sa...

Om du ser problem i det, så kan jag bjuda på det.

För mig är, som bekant, problemet det motsatta: att svälja allt som råkar stå i Bibeln som om det vore i varje detalj Guds ofelbara föreskrifter för varje individ, varje tid och varje plats. DET om något leder till svårigheter. Och historien är full av exempel på hur det då har gått.

Är det verkligen nödvändigt att vi fortsätter denna ofruktbara och enformiga tvist? Jag vill dig inget illa, och jag tror inte att du vill mig illa heller, men vi kommer knappast att övertyga varann. Kan vi inte enas om att vara oense?