I. 66% av de män som lever i förhållanden har sex med någon annan än sin partner inom det första året, och 90 % har sex utanför förhållandet om det varade fem år.
II. Otrohetsratio för gifta män ligger i närheten av 100 procent.
III. Män med fasta partners har i genomsnitt sex med åtta andra partners per år. Fasta förhållanden – som inte ens är monogama – varar i genomsnitt i 1,5 år.
IV. Endast 15% av männen och 17,3% av kvinnorna har någonsin haft ett förhållande som har varat i mer än tre år.
V. Bland män är långvariga monogama förhållanden nästan helt okänt.
Ungefär så här påstår en undersökning. Ska man tro på siffror av detta slag? Knappast! Undersökningen baserar sig på undermålig metodik, begränsat material och önsketänkande från undersökarnas sida - och det är uppenbart redan p.g.a. de absurda resultat som den kommer fram till, inte sant.
Men eftersom undersökningen inte behandlar heterosexuella utan homosexuella män, blir den genast trovärdig i vissa kretsar (jag ändrade lite i påståendena ovan; se de ursprungliga hos Antigayretorik, som också kritiserar the Family Research Councils undersökning). Önsketänkande, alltså. Det vore löjligt om det inte var så tragiskt.
När jag nu hänvisar till Tor Billgrens blogg Antigayretorik, så ska jag ta upp ett annat inlägg (Desinformation om svenska äktenskap/partnerskap i USA) där han tar upp en myt som sprider sig på andra sidan Atlanten. Den går ut på
II. Otrohetsratio för gifta män ligger i närheten av 100 procent.
III. Män med fasta partners har i genomsnitt sex med åtta andra partners per år. Fasta förhållanden – som inte ens är monogama – varar i genomsnitt i 1,5 år.
IV. Endast 15% av männen och 17,3% av kvinnorna har någonsin haft ett förhållande som har varat i mer än tre år.
V. Bland män är långvariga monogama förhållanden nästan helt okänt.
Ungefär så här påstår en undersökning. Ska man tro på siffror av detta slag? Knappast! Undersökningen baserar sig på undermålig metodik, begränsat material och önsketänkande från undersökarnas sida - och det är uppenbart redan p.g.a. de absurda resultat som den kommer fram till, inte sant.
Men eftersom undersökningen inte behandlar heterosexuella utan homosexuella män, blir den genast trovärdig i vissa kretsar (jag ändrade lite i påståendena ovan; se de ursprungliga hos Antigayretorik, som också kritiserar the Family Research Councils undersökning). Önsketänkande, alltså. Det vore löjligt om det inte var så tragiskt.
När jag nu hänvisar till Tor Billgrens blogg Antigayretorik, så ska jag ta upp ett annat inlägg (Desinformation om svenska äktenskap/partnerskap i USA) där han tar upp en myt som sprider sig på andra sidan Atlanten. Den går ut på
”att äktenskapet håller på att dö i Skandinavien. Orsak: homosexuella partnerskap. Partnerskapen skall ha devalverat äktenskapet till den milda grad, att äktenskapet som institution är hotad. Och samma utveckling är att vänta i USA, skriver skribenterna hotfullt…
Antigaydebattörerna skyr inga som helst medel. Det är fantastiskt att man kan påstå något som är så oerhört enkelt att motbevisa med enkel statistik.
Partnerskapet klubbades igenom 1994 och började gälla 1995. Fram till idag kan ingen ökning av skilsmässor, eller minskning av antal äktenskap påvisas. Antalet ingångna äktenskap har både ökat i absoluta tal, och per hundratusen invånare. Antalet skilsmässor är i en minskande trend efter en topp kring 1994-95, såväl i absoluta tal, som i jämförelse.”
1 kommentar:
Hm, det fanns ju också en undesökning som gjorde gällande att alla homosexuella har psykiska problem. Sen framkom det att undersökningen hade gjorts på ett mentalsjukhus. Det är väl ganska logiskt att de som var intagna på sjukhuset hade psykiska problem, hetero eller homo oberoende. Man kan får till vad som helst om man har ett visst syfte.
Skicka en kommentar