Biskopsfrågor

Kyrkpressen kör med en "het linje" inför biskopsvalet. Läsarna får ställa frågor till de sju biskopskandidaterna, som sedan förväntas svara kort och uttömmande (vilket förstås är en omöjlig ekvation). Serien började förra veckan, och nu i nummer 28/06 fortsätter den (s. 8).
Läsarna kommer denna gång med fyra frågor. Två behandlar sexualrelaterade frågor - vigsel av frånskilda respektive homosexuella - en behandlar kommunikationsteknikens inverkan på folkhälsan (!) och en kvinnoprästmotståndarnas utsatta situation.
Redan frågetekniken är intressant, eftersom frågorna tydligt är vinklade. Som exempel citerar jag den första frågan, av Judit Dahlgård från Pedersöre: "Hur kan kyrkan viga frånskilda? Den kyrka jag tillhör leder folket vilse. Vi borde inte tvinga kyrkan att synda. Vi skall inte förakta borgerlig vigsel, ty vi behöver den." Frågeställarens utgångspunkt är klar: det är synd att viga frånskilda kyrkligt. Om de som svarar har en annan åsikt, måste de alltså formulera om frågan, och kan anklagas för att inte ha besvarat den. Rakare frågor skulle vara ärligare!

Så till svaren.
På frågan om vigsel av frånskilda är de flesta på samma linje: Äktenskap och parförhållanden bör stödas, men frånskilda får inte stämplas eller fördömas. Äktenskapet är en samhällelig institution, konstaterar Björkstrand, Fagerudd, Laxell och Schmidt. Björkstrand och Schmidt hänvisar båda till berättelsen om Jesus och äktenskapsbryterskan : “Gå nu, och synda inte mer.” Liljeström och Åstrand hänvisar till att evangeliet ger en möjlighet att få förlåtelse och gå vidare. Perret utgår från “vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt” (vilket Fagerudd tolkar annorlunda), och kommer sedan med det kryptiska “Jag tror också att det är viktigt att skilja mellan vad som är etiskt rätt i en bestämd situation och själva vigselfrågan.”

Om kommunikationsteknikens inverkan på folkhälsan tycks kandidaterna inte veta vad de skall anse eller ens vad frågeställaren avser. De säger dock att det behövs forskning och etisk diskussion kring ämnet. Laxell lämnar frågan obesvarad. Jag förstår honom.

Frågan om homosexualitet fokuserar denna gång på om kandidaterna skulle viga ett samkönat par till äktenskap. Perret, Schmidt och (överraskande nog) Fagerudd svarar ett entydigt “nej”. Björkstrand, Laxell, Liljeström och Åstrand hänvisar till att möjligheten inte f.n. finns, utan frågan är under utredning och kyrkomötet kommer att ta ställning till frågan i ett senare skede; som präst och som biskop är man skyldig att följa rådande regler. Laxell säger att han som biskop vill “vara med och påverka slutresultatet”, men han säger inte i vilken riktning han vill påverka. Liljeström, å sin sida, konstaterar: “Personligen stöder jag gärna, att homosexuella personer lever i varaktiga relationer där kärlek och respekt råder.”

(Min vän och broder Martin Fagerudds svar var överraskande, eftersom han som min förman har varit ett starkt stöd för mitt engagemang i frågan. Men han och jag diskuterade saken i ett långt telefonsamtal idag, så vi kanske inte står så långt ifrån varann som hans knapphändiga svar ger vid handen. Bbl har förresten en bra intervju med honom idag.)

På frågan om det är rätt att ta i med hårdhandskarna mot kvinnoprästmotståndare svarar Perret och (igen!) Fagerudd nekande; Fagerudd dock med tillägget att “det är rätt att ta i saken”. Perret menar att “hela frågan är ju absurd i ljuset av vad som präster säger och skriver i vår kyrka, utan några som helst påföljder” (han menar gissningsvis sådana som Antti Kylliäinen, Wille Riekkinen och mig själv). Laxell, Schmidt och Åstrand tycker att vi bör kunna utföra vår prästuppgift sida vid sida fastän könen och uppfattningarna är olika. Björkstrand och Liljeström anser att prästkandidater och präster, särskilt i ledande ställning, måste förbinda sig att följa kyrkans ordning och erkänna att alla präster är och skall behandlas likvärdigt - också kvinnorna.

Min favoritkandidat Helene Liljeström bibehåller sin ställning. Björkstrand klarar sig också väl, medan Fagerudd tyvärr klarar sig överraskande dåligt. De övriga klarar sig enligt förväntan.