Ordning för välsignelse av partnerskap

På Karin Långström Vinges blogg hittade jag, som jag nämnde tidigare, en länk till en pdf-fil, som innehåller det förslag till ordning för välsignelse av registrerat partnerskap, som i mars i år gick ut på remissrunda inom Svenska kyrkan.
Jag läste igenom förslaget och tyckte att det generellt sett var fint och gott. Egentligen fanns det tre olika formulär (med de fantasifulla namnen A, B och C), där A är kortfattat, B lite längre och mer utsirat, medan C är närmast är ett ramförslag på hur man kan göra när man själv utformar ett formulär.

Skillnaden till "vanliga" vigslar eller välsignelser av äktenskap är inte så stor. Här är några citat som exempel.

Inledningsord:
Kärleken är en Guds gåva,
som bygger upp samhället,
är människor till hjälp och glädje,
och ger inbördes stöd och fördjupad samhörighet
i mörka och ljusa dagar.
Att leva i partnerskap
är att leva i förtroende och kärlek,
att ha ansvar för varandra (för hem och barn)
och att troget stå vid varandras sida.

Ett "hetero-formulär" skulle antagligen ha sagt något om hur det är äktenskapet som bygger upp samhället, i st. f. kärleken som här. Men om man ersätter det specifika uttrycket "partnerskap" med det allmännare "parförhållande", kan denna formulering användas när som helst.

Förbön:
Kärlekens källa, heliga gudom, evige Gud,
himmelens och jordens skapare,
du som, när du skapade allt,
skapade människan till att leva i kärlek.
Du gav oss nåd att vara förvaltare över allt skapat
efter din kärleks beslut.
O Gud, som har sett till NN och NN
och varit med dem fram till denna stund,
se i nåd till dessa som står inför dig
och ber om att bli välsignade av dig.
Hjälp dem att leva i kärlek och frid,
i ömsesidig trohet,
gemenskap och aktning för varandra.
Inneslut dem i din nåd och kraft
(och låt barnen få leva i trygghet).

En bön som används vid en vigsel och som nämner skapelsen skulle knappast stå emot frestelsen att tala om mänskligheten som skapad till man och kvinna. Exegetiskt och teologiskt är den tanken inte självklart korrekt. Den citerade förbönens formlering om att vi är skapade till ett liv i kärlek är mycket bättre.

Uppmaning till stöd:
P Alla ni [vänner och familjemedlemmar], som är här idag:
Vill ni stödja NN o NN i de löften som de har gett till varandra?
F Ja.
P Vill ni stå vid deras sida, uppmuntra och stärka dem i deras liv tillsammans?
F Ja.
P Vill ni be för dem och önska dem Guds välsignelse?
F Ja.

Det här är ju ett fint inslag. Det känns lite främmande, eftersom det inte förekommer i vigslar åtminstone enligt den Evangelisk-lutherska kyrkans i Finland kyrkohandbok, men i princip skulle det ju platsa bra också där.

I slutet av förslaget finns också en lista på bibelläsningar och andra alternativa moment. Dessa bibelstycken är till stor del sådana som förekommer också vid vigslar (1Kor 13, Joh 15:9-17, Matt 5:14-16 o.s.v.), men ett par "nykomlingar" har gett upphov till diskussion, har jag förstått. Dessa är Rut 1:16b-17 och 1Sam 18:1-3, 20:13b-17, 41b-42. Dessa handlar om kärleken mellan Rut och hennes svärmor Noomi respektive David och hans vän Jonatan.
Kritiken går ut på att dessa par inte var homosexuella kärlekspar, och därför inte borde hänvisas till vis en välsignelse av partnerskap. Nå, för det första finns det en viss homoerotisk spänning åtminstone mellan David och Jonatan ("han älskade honom lika högt som sitt eget liv"). För det andra är det många av de texter som används vid vigslar (ett "heteroerotiskt" tillfälle, alltså) som talar om icke-erotisk kärlek, t.ex. det alltför ofta använda 1Kor 13. Varför får inte sådana då användas vid välsignelser av partnerskap? Jag tycker att textvalen är utmärkta!

Dessa förslag befinner sig ju för tillfället på en remissrunda och ska stötas och blötas i olika instanser innan de slutligen kommer med i Svenska kyrkans handbok. Den slutliga varianten kan alltså bli rätt annorlunda än detta förslag. Men de är på rätt väg!
När skall vi i Finland våga följa?