Nu har också Husis engagerat sig i biskopsvalet genom att ställa ett frågebatteri till kandidaterna. Tyvärr har jag inte hittat artikeln på nätet. [Uppdatering: Artikeln som sådan finns inte på nätet, men frågorna och svaren finns här.]
Tua Ranninen, som tydligen har ordnat utfrågningen, skriver i sin introduktion bl.a.:
Björkstrand nämner symbolerna "kärlek" och "en klippa", och säger sig vara trygg i sin tro. För Fagerudd är Gud större än de bilder vi gör av honom, men han (Fagerudd) lär sig hela tiden mer om honom. Helighet, liv och kärlek och ro nämner Laxell, och säger också att han undviker benämningen hon eller han om Gud. För Liljeström är Gud stor, kärleksfull, förlåtande och omöjlig att förstå, och hon tycker om bilden av den treeniga Guden. För Perret är Jesus Guds ansikte, och Gud är dynamisk och rättar till Perrets gudsbild hela tiden, för han (Perret) har bara sett en liten del av vad Gud är. Schmidt ser Gud som god och människonära, men inte som en Gud som prövar. Åstrands Gud ser ut som Jesus Kristus beskrev honom, och "är större än mina formuleringar och tankar".
Alla svar är klart kristna, men nyansskillnader förekommer. Fagerudd, Perret och Åstrand går på linjen Deus semper maior, "Gud är alltid större". Björkstrand och Laxell har frid. Fagerudd och Liljeström nämner ett personligt gudsförhållande. Björkstrand och Schmidt är de enda som inte uttryckligen nämner Jesus i sitt svar. Om det nu är signifikativt är en annan fråga, för allt detta ryms inom "felmarginalen" när man måste formulera sig kort.
2. I vilka samhälleliga frågor skall en biskop ta ställning?
Allt utom partipolitik, särskilt etiska frågor; biskopen skall stå på den svagares sida. Det verkar råda konsensus om detta, med endast små nyansskillnader: Björkstrand vill ta upp genmodifiering och stamcellsforskning. Laxell motsätter sig vinstmaximering på bekostnad av människors hälsa och välmåga. Liljeström nämner kulturfrågor. Perret anser att biskopen skall akta sig för att vara förmyndare. Schmidt önskar att kyrkan skall vara mycket mer närvarande än vad den är. Åstrand efterlyser solidaritet och nytt ansvarstagande för varandra.
Kandidaterna förstår överlag Forsström. Situationen är beklaglig, bristande lyhördhet, informationsbrist och avsaknad av klara spelregler är några av de uttryck som används. Kandidaterna tycks respektera konstnärens rätt till sina alster och anse att kyrkan har trampat i klaveret.
4. Vilket budord bröt du senast mot och i vilket sammanhang?
Laxell, Perret och Åstrand säger sig ha problem med första budet och Björkstrand och Schmidt med åttonde. Fagerudd biktar sig inte offentligt, säger han, medan Liljeström svarar: "Oj, jag brukar inte tänka på det sättet. Livet handlar hela tiden om kampen mellan rätt och orätt. Jag går inte omkring med lagtavlan på ryggen, utan tänker mer integrerat."
5. Vilken god gärning gjorde du senast?
Björkstrand gav pengar till Kyrkans utlandshjälp, Åstrand ägnade tid åt sin yngste son, även om han inte egentligen hade hunnit, och Liljeström bjöd sin man på födelsedagstårta - "om det nu är en god gärning," tillägger hon (det hänger väl på hur tårtan smakar? Grattis, förresten, Stefan!).
De övriga fyra kommer inte fram med något specifikt. Schmidt menar att man måste fråga hans omgivning och Fagerudd för inte bok över sina eventuella goda gärningar och Laxell anser att "en verkligt god gärning karakteriseras av att jag inte själv vet när jag gör den." Perret kör med ett allmänt och abstrakt men helt korrekt resonemang och citerar Luther.
6. Vad tänkte du när du hörde att det var ungdomar som stod bakom branden i Borgå domkyrka?
Sex av kandidaterna blev sorgsna, även om de uttrycker det på olika sätt. Ungdomarna har förstört sitt liv och behöver hjälp och stöd. Björkstrand är den ende som prioriterar annorlunda i sitt svar. Han avslutar svaret med att nämna tragiken i en mening, men ägnar största utrymmet åt att beskriva varför han inte blev förvånad.
Beror denna överraskande skillnad på arbetsbakgrunden, månne? Björkstrand är ju den ende av kandidaterna som inte har varit i församlingstjänst de senaste decennierna.
Sammanfattningsvis är svaren väldigt jämna. Ingen sticker egentligen fram. Därför är Hbl:s rubrik berättigad: Ett biskopsval med oviss utgång.
Ett par ojämnheter kommer dock till synes i de tre sista frågorna. Fagerudd och Liljeström går inte med på fjärde frågans premisser och i femte frågan är det Fagerudd och Laxell som är rebelliska. Schmidt och Perret är däremot undvikande på den frågan, vilket inte är lika rakryggat. I den sjätte frågan överraskar Björkstrand med sitt analytiska, känslokalla svar.
Om någon skall nämnas i en sammanfattning, är det Fagerudd, som klarar sig bra, och Björkstrand, som gör bort sig på sista frågan. De andra är rätt jämntjocka.
Tua Ranninen, som tydligen har ordnat utfrågningen, skriver i sin introduktion bl.a.:
"Endast Henrik Perret är klart tydlig i sina ställningstaganden, medan de övriga formulerar sig rätt luddigt, både i Kyrkpressen och i kyrkans valmaskin på www.valmaskin.fi. [...] Hurdan biskop behöver stiftet? Man kan lägga tonvikt vid olika saker, men en klar ledargestalt är viktig, en som kan lösa personalproblem och inspirera sina underlydande och naturligtvis samarbeta med de kyrkliga organen. Att han eller hon är stark i anden är väl närmast en självklarhet."Hbl ställer sex rätt personliga frågor till kandidaterna. Det har som följd att några ryggar tillbaka när det kommer alltför nära skinnet.
1. Hur ser din Gud ut?
Björkstrand nämner symbolerna "kärlek" och "en klippa", och säger sig vara trygg i sin tro. För Fagerudd är Gud större än de bilder vi gör av honom, men han (Fagerudd) lär sig hela tiden mer om honom. Helighet, liv och kärlek och ro nämner Laxell, och säger också att han undviker benämningen hon eller han om Gud. För Liljeström är Gud stor, kärleksfull, förlåtande och omöjlig att förstå, och hon tycker om bilden av den treeniga Guden. För Perret är Jesus Guds ansikte, och Gud är dynamisk och rättar till Perrets gudsbild hela tiden, för han (Perret) har bara sett en liten del av vad Gud är. Schmidt ser Gud som god och människonära, men inte som en Gud som prövar. Åstrands Gud ser ut som Jesus Kristus beskrev honom, och "är större än mina formuleringar och tankar".
Alla svar är klart kristna, men nyansskillnader förekommer. Fagerudd, Perret och Åstrand går på linjen Deus semper maior, "Gud är alltid större". Björkstrand och Laxell har frid. Fagerudd och Liljeström nämner ett personligt gudsförhållande. Björkstrand och Schmidt är de enda som inte uttryckligen nämner Jesus i sitt svar. Om det nu är signifikativt är en annan fråga, för allt detta ryms inom "felmarginalen" när man måste formulera sig kort.
2. I vilka samhälleliga frågor skall en biskop ta ställning?
Allt utom partipolitik, särskilt etiska frågor; biskopen skall stå på den svagares sida. Det verkar råda konsensus om detta, med endast små nyansskillnader: Björkstrand vill ta upp genmodifiering och stamcellsforskning. Laxell motsätter sig vinstmaximering på bekostnad av människors hälsa och välmåga. Liljeström nämner kulturfrågor. Perret anser att biskopen skall akta sig för att vara förmyndare. Schmidt önskar att kyrkan skall vara mycket mer närvarande än vad den är. Åstrand efterlyser solidaritet och nytt ansvarstagande för varandra.
3. Författaren Tua Forsströms förlikning med kyrkostyrelsen har väckt starka reaktioner. Vilken är din uppfattning i frågan?
Kandidaterna förstår överlag Forsström. Situationen är beklaglig, bristande lyhördhet, informationsbrist och avsaknad av klara spelregler är några av de uttryck som används. Kandidaterna tycks respektera konstnärens rätt till sina alster och anse att kyrkan har trampat i klaveret.
4. Vilket budord bröt du senast mot och i vilket sammanhang?
Laxell, Perret och Åstrand säger sig ha problem med första budet och Björkstrand och Schmidt med åttonde. Fagerudd biktar sig inte offentligt, säger han, medan Liljeström svarar: "Oj, jag brukar inte tänka på det sättet. Livet handlar hela tiden om kampen mellan rätt och orätt. Jag går inte omkring med lagtavlan på ryggen, utan tänker mer integrerat."
5. Vilken god gärning gjorde du senast?
Björkstrand gav pengar till Kyrkans utlandshjälp, Åstrand ägnade tid åt sin yngste son, även om han inte egentligen hade hunnit, och Liljeström bjöd sin man på födelsedagstårta - "om det nu är en god gärning," tillägger hon (det hänger väl på hur tårtan smakar? Grattis, förresten, Stefan!).
De övriga fyra kommer inte fram med något specifikt. Schmidt menar att man måste fråga hans omgivning och Fagerudd för inte bok över sina eventuella goda gärningar och Laxell anser att "en verkligt god gärning karakteriseras av att jag inte själv vet när jag gör den." Perret kör med ett allmänt och abstrakt men helt korrekt resonemang och citerar Luther.
6. Vad tänkte du när du hörde att det var ungdomar som stod bakom branden i Borgå domkyrka?
Sex av kandidaterna blev sorgsna, även om de uttrycker det på olika sätt. Ungdomarna har förstört sitt liv och behöver hjälp och stöd. Björkstrand är den ende som prioriterar annorlunda i sitt svar. Han avslutar svaret med att nämna tragiken i en mening, men ägnar största utrymmet åt att beskriva varför han inte blev förvånad.
Beror denna överraskande skillnad på arbetsbakgrunden, månne? Björkstrand är ju den ende av kandidaterna som inte har varit i församlingstjänst de senaste decennierna.
Sammanfattningsvis är svaren väldigt jämna. Ingen sticker egentligen fram. Därför är Hbl:s rubrik berättigad: Ett biskopsval med oviss utgång.
Ett par ojämnheter kommer dock till synes i de tre sista frågorna. Fagerudd och Liljeström går inte med på fjärde frågans premisser och i femte frågan är det Fagerudd och Laxell som är rebelliska. Schmidt och Perret är däremot undvikande på den frågan, vilket inte är lika rakryggat. I den sjätte frågan överraskar Björkstrand med sitt analytiska, känslokalla svar.
Om någon skall nämnas i en sammanfattning, är det Fagerudd, som klarar sig bra, och Björkstrand, som gör bort sig på sista frågan. De andra är rätt jämntjocka.
1 kommentar:
En anonym kommentator har skrivit att Björkstrand inte gjorde bort sig på sista frågan utan kom med en analys. Jag publicerar förstås inte kommentaren just eftersom den är anonym, men jag svarar ändå att biskopen nog ska ha empati och inte bara analysförmåga. Kanske Björkstrand har båda, men eftersom han endast ger prov på analyserandet, är det ett klavertramp från hans sida.
Skicka en kommentar