En församling inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har vissa myndighetsfunktioner enligt ingångna avtal med statsmakten. Speciellt är det frågan om vigselrätt, folkbokföring och upprätthållande av begravningsplatser. Den ledande tjänsteman som har dessa på sitt ansvar (kyrkoherde, byråföreståndare, fastighetschef eller motsvarande) bör så klart se till att lagar och förordningar följs på dessa områden och att församlingsmedlemmarna får den service som de är berättigade till.
Ett fiktivt exempel. Ett förlovat par kommer till pastorskansliet för att begära hindersprövning och boka präst för vigseln. De får sin hindersprövning, av vilken det framgår att den ena parten har varit gift tidigare, men nu är i laga ordning frånskild. Kaplanen, som först är påtänkt som vigselpräst, vägrar ställa upp med hänsyn till att han inte viger frånskilda. Ärendet går till kyrkoherden, som dock inte heller han viger frånskilda, och därför ber de förlovade ta kontakt med grannförsamlingen. En av grannförsamlingens präster viger sedermera paret.
Ett par med giltig hindersprövning har rätt att få kyrklig vigsel under förutsättning att de uppfyller kraven i KO 2:18,2. En tidigare skilsmässa är alltså inget lagligt hinder för äktenskap, inte ens i kyrkan. Hur förrättningarna fördelas mellan församlingens präster är dock en arbetsfördelningsfråga, där kyrkoherden har ansvar för att prästerna kommer överens om saken sinsemellan. Om kyrkoherden godtar kaplanens samvetsbetänkligheter är det inget problem med den saken (självfallet förutsatt att kaplanens vägran framförs på ett sakligt sätt till de förlovade). Däremot har kyrkoherden ansvar för att församlingens medlemmar får den service som de är berättigade till (KO 6:34,2). Om han inte anser sig kunna viga paret ifråga själv, bör han se till att det finns en präst tillhanda för vigseln. Han, och inte de förlovade, bör alltså vidtala någon annan präst från t.ex. grannförsamlingen.
En kyrkoherde som inte ordnar saklig kyrklig service för sina församlingsmedlemmar försummar sin tjänsteplikt och är underställd disciplinärt förfarande. Han kan anmälas till domkapitlet (av t.ex. de förlovade eller kontraktsprosten), som torde tilldela honom en skriftlig varning.
Ett fiktivt exempel. Ett förlovat par kommer till pastorskansliet för att begära hindersprövning och boka präst för vigseln. De får sin hindersprövning, av vilken det framgår att den ena parten har varit gift tidigare, men nu är i laga ordning frånskild. Kaplanen, som först är påtänkt som vigselpräst, vägrar ställa upp med hänsyn till att han inte viger frånskilda. Ärendet går till kyrkoherden, som dock inte heller han viger frånskilda, och därför ber de förlovade ta kontakt med grannförsamlingen. En av grannförsamlingens präster viger sedermera paret.
Ett par med giltig hindersprövning har rätt att få kyrklig vigsel under förutsättning att de uppfyller kraven i KO 2:18,2. En tidigare skilsmässa är alltså inget lagligt hinder för äktenskap, inte ens i kyrkan. Hur förrättningarna fördelas mellan församlingens präster är dock en arbetsfördelningsfråga, där kyrkoherden har ansvar för att prästerna kommer överens om saken sinsemellan. Om kyrkoherden godtar kaplanens samvetsbetänkligheter är det inget problem med den saken (självfallet förutsatt att kaplanens vägran framförs på ett sakligt sätt till de förlovade). Däremot har kyrkoherden ansvar för att församlingens medlemmar får den service som de är berättigade till (KO 6:34,2). Om han inte anser sig kunna viga paret ifråga själv, bör han se till att det finns en präst tillhanda för vigseln. Han, och inte de förlovade, bör alltså vidtala någon annan präst från t.ex. grannförsamlingen.
En kyrkoherde som inte ordnar saklig kyrklig service för sina församlingsmedlemmar försummar sin tjänsteplikt och är underställd disciplinärt förfarande. Han kan anmälas till domkapitlet (av t.ex. de förlovade eller kontraktsprosten), som torde tilldela honom en skriftlig varning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar