Kristendomen och den kristna Kyrkan vill sprida frid och glädje omkring sig. Ofta misslyckas den ändå med det, och sprider i stället betryck, intolerans, småsinthet och annat otyg. Varför?
Vårt glädjebudskap (“euangelion” på grekiska) handlar om befrielse, men leder ofta till ökad syndabörda och en känsla av allmän dålighet. Varför?
Jag tror inte att det är något fel på själva “produkten”. Gud själv har blivit människa i Kristus för att befria människorna från syndens, dödens och ondskans välde - vad kan vara bättre än det? Felet ligger antagligen i presentationen (“försäljningen”). Vi präster, teologer och andra ansvariga lyckas inte formulera det tidlösa budskapet på ett sätt som skulle nå fram till vår tids människor, utan förlitar oss för mycket på gamla invanda formuleringar och verksamhetsformer.
Vi borde alltså presentera den gamla “produkten” på ett nytt sätt. Samtidigt bör vi akta oss så att de nya “försäljningsmetoderna” inte leder till att själva produkten förändras till något sämre, något tidsbundet.
Det är där åtminstone en del av problemet sitter, tror jag. Vi är dåliga försäljare, och också dåliga mannekänger för “produkten”. Vi lever inte alltid som vi lär, och kallas därför för hycklare. Vi är ibland oengagerade och får ryktet att vara “brödpräster”. Vi grälar emellanåt om småsaker, vilket leder till att folk tappar förtroendet för oss. Hur det går med oss är inte så allvarligt, kanske, men när det i sin tur leder till att folk också tappar tron, är det värre.
Vi präster och kyrkans andra tjänare har misslyckats i vår uppgift på många sätt. Det är förstås mänskligt och till stor del förståeligt, men trots det bör vi förstås försöka bättra oss - och framför allt bättra systemet.
Men hur? Var ska vi börja? Vilket är slutmålet?
Gud hjälpe oss!
Vårt glädjebudskap (“euangelion” på grekiska) handlar om befrielse, men leder ofta till ökad syndabörda och en känsla av allmän dålighet. Varför?
Jag tror inte att det är något fel på själva “produkten”. Gud själv har blivit människa i Kristus för att befria människorna från syndens, dödens och ondskans välde - vad kan vara bättre än det? Felet ligger antagligen i presentationen (“försäljningen”). Vi präster, teologer och andra ansvariga lyckas inte formulera det tidlösa budskapet på ett sätt som skulle nå fram till vår tids människor, utan förlitar oss för mycket på gamla invanda formuleringar och verksamhetsformer.
Vi borde alltså presentera den gamla “produkten” på ett nytt sätt. Samtidigt bör vi akta oss så att de nya “försäljningsmetoderna” inte leder till att själva produkten förändras till något sämre, något tidsbundet.
Det är där åtminstone en del av problemet sitter, tror jag. Vi är dåliga försäljare, och också dåliga mannekänger för “produkten”. Vi lever inte alltid som vi lär, och kallas därför för hycklare. Vi är ibland oengagerade och får ryktet att vara “brödpräster”. Vi grälar emellanåt om småsaker, vilket leder till att folk tappar förtroendet för oss. Hur det går med oss är inte så allvarligt, kanske, men när det i sin tur leder till att folk också tappar tron, är det värre.
Vi präster och kyrkans andra tjänare har misslyckats i vår uppgift på många sätt. Det är förstås mänskligt och till stor del förståeligt, men trots det bör vi förstås försöka bättra oss - och framför allt bättra systemet.
Men hur? Var ska vi börja? Vilket är slutmålet?
Gud hjälpe oss!
9 kommentarer:
Bara det att präster och kyrkans tjänare funderar över såna saker är väl i sig en förbättring? Jag har min egen tro, där finns ingen kyrka, bibel eller gud. Där finns livstro, kunskap om moder jord och insikter. Kalla mig ateist men högre makter vet jag finns. De är bara inte så pass konkreta som jag vill att min tro ska vara. Då finns bara en sak. Tron på sig själv.
Hej Bra början iaf, fortsätt på detta sätt får du åtminståne en stor del bloggare med, att erkänna att ngt är fel istället för att envist hålla fast vid ngt som man innerst inne vet att är fel men som har blivit tolkat i tusentals år på samma sätt går inte hem i den upplysta nutidsmänniskan, om vi människor skulle kunna leva efter Matt 7:12 skulle världen se annorlunda ut.
Ja, Gud hjälpe oss verkligen! Jag har under alla mina yrkesverksamma år försökt jobba FÖR människorna på ett naturligt och mänskligt sätt. Upplever att jag inte kommer någon vart och är vid det här laget mest i jobb för brödets skull. Vart tog det vägen det jag ville jobba för, det som jag trodde på? Känns som en evighet sedan jag studerade och verkligen ville satsa på ett kyrkligt arbete. Mina mål drunknade i den trångsynthet som existerar inom kyrkan och som jag har svårt att acceptera.
Ser med stor vånda på höstterminen och det program som står på min lott. Gud hjälpe mig verkligen i mina arbetsuppgifter. Hur ska vi kyrkans tjänare kunna vara trovärdiga när vi upplever att människorna glöms bort för systemets skull? Jag sviktar inte i min tro, men min tro på kyrkan sviktar.
Jag är övertygad om att mer eller mindre alla (oberoende religionsinriktning, ras och dylikt tjafs) är övertygade om vilket budskap som borde spridas samt vilka värden som borde gälla för att du och jag och våra nästan skall må så bra som Gud vill att vi skall må. Alltså måste väl felet sitta nånstans i hur vi förmedlar det. Jag tror att kyrkan borde bli mycket mera folklig och "ta ner" budskapet på gemene mans nivå, så att vi alla lätt kan förstå och minnas hur vi får oss själva och varandra att bli trygga och må bra. Mindre hänvisningar till bibeltexter och fler hänvisningar till Guden i människan, den innersta känslan. Alla är vi kärlek från början.
Jen:
Tack för synpunkterna. Tron på sig själv är faktiskt viktig. Jag tror också på annat (Gud t.ex.), men om man inte tror på sig själv faller botnen snabbt ur tillvaron.
Ateist är väl inte en lämplig stämpel på en som tror på högre makter? Teist, panteist eller ngt dylikt kanske passar bättre, beroende på hur din tro utformar sig. Och på hur viktiga man tycker att stämplar är...
Farmor:
Den gyllene regeln (Matt 7:12) är ett av mänsklighetens viktigaste korn av visdom, som också andra än Jesus har funnit.
Kyrkans tjänare:
Det är jobbigt emellanåt. Jag själv tror fortfarande på kyrkan. Den skall inte skrotas - men det börjar kanske vara dags för en reformation igen...
Jarl Prost:
Goda poänger. Tack!
Jag ser faktiskt allt fler moderniserade öppensinnade präster och andra kyrkliga personer, som talar med folket istället för till dem. Det är glädjande. Min största chockupplevelse på den fronten var birgittinska nunnor och deras öppna livssyn. :) Att våga kliva utanför "såhär har vi alltid gjort/sagt" vinner man ju på i längden. Ingen gillar besserwissrar eller högtravande tomtar. De har enligt mig blivit färre på sistone. Av de jag känner som jobbar inom kyrkan eller pluggar för att göra det finns inga trångmössor. :) Det tycker jag verkar bra för framtiden.
Det jag upplever som det fundamentala problemet med den kristna kyrkan är den blinda och okritiska tro på autoriteter (Gud mfl.) många (de flesta?) kristna uppvisar. Det är inget fel att ta intryck från Bibeln och de personer, gudar och andra varelser den handlar om, men den blinda tro på att det som står där är SANNINGEN är i mitt tycke ganska dumt. Mera kritiskt och självständigt tänkande i stället för rabblande av bibelcitat, är vad jag skulle vilja se!
Befria från synden??? Jag tycker illa om konceptet att skapa ett behov och sedan säja lösningan och tillfredsställelsenför behovet! Det är inte alls så oskyldig och gulligt som Du försöker få det att se ut. Många människor våndas för den syndabörda kyrkan och kristendomen LÄGGER på dem för att sedan ge frälsning från samma synd ifall man tror på dess teser!
FritsO:
Jag förstår vad du säger och håller delvis med. Ändå vill jag inte döma ut begreppet "synd" så enkelt. Vi kanske sätter in olika innebörd i ordet? Med "synd" menar jag allt som är orätt. Punkt. Och att det finns sådant antar jag att vi är överens om?
Ordet "syndabörda" använder jag inte, och jag har aldrig hört någon annan än österbottniska väckelsekristna göra det. Kanske kristna i dina trakter använder det? Det känns väldigt främmande...
Skicka en kommentar