Folkskollärarinnan sade till sina elever: "Barn, när vi dör blir vi alla änglar i himlen och får vita vingar. Men du, Pelle, som svär så mycket, får nog svarta vingar!" Pelle svarade: "Det bryr jag mig f-n i, bara jag får flyga!"Den här lilla historien avspeglar mycket som finns i folktron och kallas kristet, men som inte egentligen är det. Naturligtvis får var och en tro som den vill, men att kalla icke-kristna tankar för kristna är givetvis ett sakfel. Den här gången ska jag bara ta fasta på ett av dessa sakfel, nämligen att vi skulle bli änglar när vi dör.
Jag har uppfattningen att denna tanke har sin upprinnelse i en slarvig läsning av vad Jesus säger i evangelierna, nämligen att "alla är som änglarna i himlen" efter uppståndelsen. Det står ju nämligen inte att "alla är änglar", utan "alla är som änglar", vilket är en markant skillnad.
Detta avsnitt (som finns i Matt 22:23-33, Mark 12:18-27 och Luk 20:27-40) består av en fråga som saddukeerna ställer och av Jesu svar. Frågan handlar om en kvinna som i tur och ordning har blivit bortgift med sju bröder, efter att de en och en har dött (se förklaringen om "svågerplikt" i inlägget om onani) - vems hustru kommer hon att vara efter uppståndelsen? Jesus visar att frågans grundval är felaktig, eftersom saddukeerna egentligen inte tror på någon uppståndelse, och konstaterar att äktenskapet saknar betydelse "på andra sidan".
De olika evangelierna formulerar den aktuella versen på lite olika sätt. Matteus skriver: Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen, och Markus har samma tanke. Det var (förstås) männen som gifte sig; kvinnorna blev bortgifta. Att vara som änglarna i himlen betyder här alltså att vara asexuella varelser. Lukas lägger ut texten lite mer, och innehållet förändras därför: ... de gifter sig inte och blir inte bortgifta. De kan ju inte mera dö, de är som änglar ... Änglalikheten innebär alltså här odödlighet.
Bibelns undervisning om änglar (i bl.a. Hebr 1-2) går ut på att de är andevarelser, skapade av Gud för att vara hans tjänare. Grekiskans anggelos betyder “budbärare”, och det verkar vara den främsta uppgift som änglarna har. Hur som helst är de skapade varelser precis som människor, djur och växter. Lika lite som en människa blir en hund efter döden, blir hon en ängel. Jag vet att det finns folk som tror på själavandring (och varsågod bara), men det är lika icke-kristet som att tro på en änglatillvaro i livet efter detta.
12 kommentarer:
Hängde upp mig på en sak i det du skrev. "Jesus visar att frågans grundval är felaktig, eftersom saddukeerna egentligen inte tror på någon uppståndelse".
Betyder det att det är onödigt också för mig, som icke troende att diskutera kristna fenomen med kristna? Sätter det inte samtidigt en hel del käppar i hjulen för kristna eftersom de då inte kan diskutera sin tro med icke
troende?
Jag tycker det är intressant att diskutera tro, trots att jag verkan tror på uppståndelse eller gud, men är det alltså helt totalt onödigt?
Jag kanske formulerade mig lite luddigt. Min tanke var att saddukeerna var oärliga i sin fråga, eftersom de formulerade sig som om de skulle tro på uppståndelsen, fast de egentligen inte gjorde det. De ställde sin fråga utan att vara intresserade av saken, utan bara för att snärja Jesus. Därför var frågans grundval felaktig.
Diskutera du tro bara, så länge du inte låtsas vara annat än du är. Det är intressanta diskussioner också för oss troende - men öppenhet och ärlighet är en förutsättning.
Absolut. Men om man istället hade ställt frågan hypotetiskt, så hade
saddukkeerna alltså fått ett svar. Typ: "Om vi säger att vi alla åtta bröder kom till himlen, och har haft samma hustru pga svågerplikten, vems hustru skulle hon då vara?" Svaret på den frågan finns ju längre ner i din text, så jag behöver inte det, men jag bara undrade ifall de hade bemötts annorlunda om de hade frågat så :)
Hmm... Tycker du att det skulle vara någon avgörande skillnad? Deras grundläggande oärlighet skulle ju ha kvarstått. De hade ändå inte varit intresserade av Jesu svar, utan av att snärja honom och få honom att försäga sig.
Är det inte vad alla som inte är troende vill? Hitta luckor i resonemanget? Det är väl inte särskilt konstigt. Okej, får erkännas att ifall jag hade frågat
hade jag också varit intresserad av svaret, men inte på samma sätt som om en troende hade frågat.
Så därför kvarstår frågan: Om jag frågar någonting av en kristen, för att försöka hitta luckor i resonemanget, ska jag då ignoreras?
Hmm igen. Är det schysst att diskutera med någon uteslutande med motivet att sätta den på pottan? Borde inte en diskussion gå ut på att båda parter respektfullt försöker lära sig av varandra, inte nödvändigtvis övertyga varandra och särskilt inte krossa varandra? (Och det är självklart att det gäller åt båda hållen; det behöver du inte säga.)
Det finns, ja, människor som samtidigt säger sig vara kristna och tror på metempsykosis. ...
Visst är det så, men samtidigt utvecklas inte diskussioner nämnvärt om man har FÖR mycket respekt för varandras åsikter. Man måste gräva och grumla till lite för att få ut själva kärnan ur den andras åsikt. Och finns det ingen kärna så kan man samtidigt ogiltigförklara resonemanget. För jag känner ingen som inte vill ha rätt.
OK, nu börjar jag vara med.
Kalle
Vad är sakfelet?
Att det inte sägs "såsom änglar", eller att man ska få vingar?
Det finns andra sakfel som är av värre karaktär.
Sakfelet är att hon säger "när vi dör blir vi alla änglar i himlen."
Andra sakfels värre karaktär är irrelevant, eftersom det här handlade om detta sakfel.
Ok, då förstår jag. Men vi blir såsom änglar i alla fall, och det är ju positivt. Inte så långt ifrån.
Ungefär som en volvo kontra saab?
Skicka en kommentar