Den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har en regel (KO 2:17) att den som döps skall ha två faddrar som bör vara konfirmerade medlemmar av en luthersk kyrka. Eventuella övriga faddrar skall antingen uppfylla den kravet eller höra till någon kyrka som godkänner det lutherska dopet (t.ex. katoliker, ortodoxa och metodister går bra, men inte baptister eller pingstvänner, som döper om lutheraner som går med i deras kyrka).
Till det här finns det en logisk orsak: Fadderskap är något mer än "bara" att bidra med något positivt (vilket förstås i sig är utmärkt). Det går ut på att stöda barnets andliga utveckling och hjälpa det att lära känna Gud. Därför kravet på konfirmation (där man tar ställning för tron) och medlemskap (att man inte har tagit ställning mot tron genom att skriva ut sig).
Varför tar jag upp detta? Jo, i dagens Jakobstads Tidning ingår en artikel med rubriken Svårt med sambopar som faddrar. Tydligen har Larsmo församling, ledd av kyrkoherde Max-Olav Lassila, ett officiellt önskemål om att dopbarnens föräldrar inte skall välja sambopar till faddrar. Detta ledde till att herrskapet Aho valde en annan doppräst än khde Lassila, som de annars gärna hade tagit (vilket jag förstår - han är en trevlig prick).
Ett sådant beteende från församlingens sida har inte någon grund i gällande kyrkolag (t.ex. KO 2:17). Där står absolut ingenting om faddrarnas äktenskapliga status, eller ens om att ”de skall vara kända för en kristen vandel”, vilket jag har för mig att den förra kyrkolagen krävde. Det antar jag att Lassila inte heller tror, utan att han hänvisar till ”högre principer” och till ”en kristen syn på äktenskapet” eller så (JT lär ha haft en intervju med honom i dagens tidning, men eftersom den endast publicerades i pappersupplagan har jag inte haft tillgång till den).
Eftersom det dock är frågan om uttryckligen ett önskemål, och inte ett krav, att faddrarna skall vara gifta, håller sig Larsmo församling inom lagens bokstav (om än inte dess anda, enligt min mening). Det gör dock inte inställningen mer sympatisk.
Sådant här händer tyvärr emellanåt, och inte bara i Österbotten. Det är sedan vi andra som får försöka lappa det som dessa präster söndrar. De präster som handlar så öppnar sig för en anmälan till domkapitlet, om de inte (som Lassila) är försiktiga. Men det är berörda parter som borde anmäla dem i så fall.
Till det här finns det en logisk orsak: Fadderskap är något mer än "bara" att bidra med något positivt (vilket förstås i sig är utmärkt). Det går ut på att stöda barnets andliga utveckling och hjälpa det att lära känna Gud. Därför kravet på konfirmation (där man tar ställning för tron) och medlemskap (att man inte har tagit ställning mot tron genom att skriva ut sig).
Varför tar jag upp detta? Jo, i dagens Jakobstads Tidning ingår en artikel med rubriken Svårt med sambopar som faddrar. Tydligen har Larsmo församling, ledd av kyrkoherde Max-Olav Lassila, ett officiellt önskemål om att dopbarnens föräldrar inte skall välja sambopar till faddrar. Detta ledde till att herrskapet Aho valde en annan doppräst än khde Lassila, som de annars gärna hade tagit (vilket jag förstår - han är en trevlig prick).
Ett sådant beteende från församlingens sida har inte någon grund i gällande kyrkolag (t.ex. KO 2:17). Där står absolut ingenting om faddrarnas äktenskapliga status, eller ens om att ”de skall vara kända för en kristen vandel”, vilket jag har för mig att den förra kyrkolagen krävde. Det antar jag att Lassila inte heller tror, utan att han hänvisar till ”högre principer” och till ”en kristen syn på äktenskapet” eller så (JT lär ha haft en intervju med honom i dagens tidning, men eftersom den endast publicerades i pappersupplagan har jag inte haft tillgång till den).
Eftersom det dock är frågan om uttryckligen ett önskemål, och inte ett krav, att faddrarna skall vara gifta, håller sig Larsmo församling inom lagens bokstav (om än inte dess anda, enligt min mening). Det gör dock inte inställningen mer sympatisk.
Sådant här händer tyvärr emellanåt, och inte bara i Österbotten. Det är sedan vi andra som får försöka lappa det som dessa präster söndrar. De präster som handlar så öppnar sig för en anmälan till domkapitlet, om de inte (som Lassila) är försiktiga. Men det är berörda parter som borde anmäla dem i så fall.
6 kommentarer:
Oj då.. Allt möjligt! Tror inte pointen är att det ska vara PAR som är faddrar.. Lika bra går det väl med en fadder ur var familj eller tills man har så många som behövs.. Uppgiften tar vi väl oftast för lätt på i alla fall..
Ok..nu lärde jag mej nått nytt. Det betyder alltså att jag, som inte hör till någon kyrka, aldrig kan bli fadder? (Även om jag konfirmerade mej då det begav sig)
Guni:
Du har helt rätt. Tyvärr också i det sistnämnda.
Maja:
Om du inte skriver in dig igen, ja.
Detta kringgås ibland genom att utse "särskilda vänner" el.dyl. till barnet, men officiella faddrar är de inte. Fast barnet behöver ju alla vänner det kan få, förstås...
Det är samboendet som är stötestenen för Lassila. Om de tillfrågade faddrarna lovar gifta sig inom ett halvt år, då passerar de nålsögat.
Förundras ständigt över vår Herres väktare som tror att Gud Fader själv behöver försvarare på vårt runda klot. Börjar definitivt tröttna på att leva i en kyrka där rädslan för sista domen styr alltför många präster. (Åtminstone här i Öbotten och åtminstone känns det så.) Min kristna tro befriar, den sitter inte som en gud på mina axel och hötter med fingret i ett ständigt "du får inte". Glad att få leva, göra misstag och alltid ha nära till ett "Herra armahda".
Knepigt är det.
Å ena sidan ska man inte lägga sig i hur folk lever, så länge de inte skadar någon.
Å andra sidan kan jag principiellt förstå Lassila (även om jag inte delar hans åsikt). Han säger ju inte det han säger för att vara elak, utan för att han tror att det är ett sätt att verka för Guds vilja. Om han handlar mot sin övertygelse, känns det som att han gör fel mot Gud, och vem vill göra det.
Ett annat exempel är Jehovas vittnen, som inte tar emot blodtransfusioner. Jag är blodgivare, så jag delar inte deras åsikt. Men också där förstår jag principen. Man vill inte uppsåtligen misshaga Gud.
En anonym kommentator har gett sitt stöd åt Lassila. Det är i sig OK, utom att jag inte accepterar anonymitet på min blogg.
Om din kommentar skall publiceras, bör du meddela vem du är. Annars raderar jag den inom en snar framtid. För den som har läst bloggen är detta ingen överraskning.
Skicka en kommentar