Joakim, knappt fem år, var inte alls förtjust över att jag for iväg på skribaläger häromsistens. När jag skulle fara kastade han sig in i taxin och vägrade komma ut. När jag så lyfte ut honom, klamrade han sig fast vid mig och ville inte släppa taget.
När jag så pratade med honom i telefon några dagar senare, frågade han vad vi gör på det där "pappa-dumma-lägret". Jag förklarade vad vi håller på med, och att idén är att lära ungdomarna mera om Gud. Han konstaterade: "Då behöver jag inte fara på något pappa-dumma-läger, för du har redan lärt mig att känna Gud!"
Det värmde förstås pappa prästens hjärta.
När jag så pratade med honom i telefon några dagar senare, frågade han vad vi gör på det där "pappa-dumma-lägret". Jag förklarade vad vi håller på med, och att idén är att lära ungdomarna mera om Gud. Han konstaterade: "Då behöver jag inte fara på något pappa-dumma-läger, för du har redan lärt mig att känna Gud!"
Det värmde förstås pappa prästens hjärta.
1 kommentar:
Oh, det värmde säkert enormt!
Skicka en kommentar