Denna insändare ingick idag i Hbl. Jag publicerar den här med Monicas tillstånd (hon är förresten uppställd i riksdagsvalet i Nylands valkrets). Tankarna som hon uttrycker håller jag (föga överraskande) med om.
Gör som svenskarna: välsigna partnerskap!
Finlands evangelisk-lutherska kyrka höll den 15-17.1 ett seminarium där närmare 100 kyrkligt sakkunnig personer dryftade lagen om registrerat partnerskap och vilka följder partnerskapslagen får inom kyrkan. Knappast oväntat kom man inte till något klart resultat, utan beslöt utreda ämnet ytterligare. Ärkebiskop Paarma kommenterade seminariet med att man noga vill utreda följderna av en eventuell välsignelse, eftersom man upplever att Sverige har rusat iväg då kyrkan där i november beslöt välsigna partnerskap.
På vår ev.luth kyrkas hemsida beskrivs äktenskapet så här: ”Det centrala i vigseln är bönen om välsignelse. De som ska vigas överlämnar varandra och sitt förbund i Guds händer. Församlingen ber om Guds välsignelse för makarna.” Man konstaterar också att även civilt ingångna äktenskap kan välsignas i kyrkan. För mig förblir det oklart på vilket sätt ett registrerat partnerskap skiljer sig från ett civilt ingånget äktenskap. Följdaktligen kan jag inte heller begripa varför det är så omöjligt att tänka sig att välsigna partnerskap i vår kyrka.
Om välsignelse av förhållandet är någonting förbehållet endast man och kvinna, i fortplantningssyfte, utestänger detta alla som av någon anledning inte kan eller vill få barn. Om välsignelsen däremot innebär att två människor som älskar varandra och vill leva i trohet ber om Guds beskydd för sin relation, kan jag inte som kristen vända dem ryggen.
Det förefaller mig som om kyrkan i sina vidare diskussioner kring välsignelsen av partnerskap har orsak att noggrant ta svenska kyrkans beslut till sitt hjärta och begrunda det!
På vår ev.luth kyrkas hemsida beskrivs äktenskapet så här: ”Det centrala i vigseln är bönen om välsignelse. De som ska vigas överlämnar varandra och sitt förbund i Guds händer. Församlingen ber om Guds välsignelse för makarna.” Man konstaterar också att även civilt ingångna äktenskap kan välsignas i kyrkan. För mig förblir det oklart på vilket sätt ett registrerat partnerskap skiljer sig från ett civilt ingånget äktenskap. Följdaktligen kan jag inte heller begripa varför det är så omöjligt att tänka sig att välsigna partnerskap i vår kyrka.
Om välsignelse av förhållandet är någonting förbehållet endast man och kvinna, i fortplantningssyfte, utestänger detta alla som av någon anledning inte kan eller vill få barn. Om välsignelsen däremot innebär att två människor som älskar varandra och vill leva i trohet ber om Guds beskydd för sin relation, kan jag inte som kristen vända dem ryggen.
Det förefaller mig som om kyrkan i sina vidare diskussioner kring välsignelsen av partnerskap har orsak att noggrant ta svenska kyrkans beslut till sitt hjärta och begrunda det!
Monica Heikel-Nyberg
Grankulla
Grankulla
1 kommentar:
Det där med fortplantning som enda ursäkt och undantag är ju Roms uppfattning. Den har aldrig varit vår, så vitt jag vet... fast i gamla kyrkoordningen 1571 sjöng man inte brudmässan över andra-gångs-brudar.
Skicka en kommentar