Det var en pojke som blev storebror. Efter en tid meddelade hans föräldrar att lillebror skulle heta Gustav. Storebror blev mycket upprörd, för han var starkt av den åsikten att lillebror skulle heta Susanna. Föräldrarna försökte förklara varför lillebror inte kunde få heta Susanna, men inget hjälpte; storebror var mycket sårad över situationen. Så kom då dopdagen. Prästen använde namnet Gustav när han döpte lillebror, och storebror fick förstås den barnsliga missuppfattningen att det innebar att lillebror fick namnet vid dopet (vilket ju inte stämmer). När ceremonin var över och de vuxna satt vid sina kaffekoppar, tog han så i smyg sin lillebror, gick till dopfunten som fortfarande stod kvar, hällde vatten tre gånger över lillebrors huvud, såsom han hade sett prästen göra, och sade "Susanna! Susanna! Susanna!"
7 kommentarer:
Hahaha. Mikä kekseliäs ja itsepäinen nuorimies! Hän ilmiselvästi tulee pärjäämään elämässä :)
Härliga barn! Vi är nog många som lever i den tron att vi fått namnet med dopvattnet. Säkert de allra flesta, vet du Kalle!
Vilken härlig anekdot!
Min bror var starkt av den åsikten att mellansystern skulle heta Lapp-Lisa eller Hubert.... men gav nog med sig i slutändan.... hon fick ett vanligt namn ;)
Hos oss hade lillebror hetat Kalle Anka i stället för Jean Claude i motsvarande situation. Du kunde gärna skriva ett blogginlägg för att klargöra skillnaden på dop och förnamn.
Min äldsta dotter sa att lillasyster skulle heta Maria Kronblom det var hennes bestämda åsikt!!
Hehe.. Susanna i badet som inspirerat honom?
Kan säga att vid barnrådgivningen i Malax skrev man in vår sons namn i kortet först då han blivit döpt. Berättade tidigt vad han skulle heta... Tyckte det var lite lustigt eftersom han blev döpt "först vid 10 veckors ålder" och hette "pojke" tills dess. Eftersom man bor på landsbygden och bli så pass bekanta med alla kunde man ju nog ha skrivit in namnet på rådgivningskortet innan dopet... :0) But what a heck... spelar roll...
Skicka en kommentar