Många kristna i nytestamentlig tid ansåg att ingenting kunde vara mer motbjudande och mot Guds vilja än att behandla hedningar, alltså icke-judar, som jämlika, umgås med dem och (hemska tanke) äta tillsammans med dem. Inställningen var föraktfull och fördömande.
I en uppenbarelse visade Gud för Petrus att den attityden var orätt. Petrus blev strax därpå inbjuden att predika för romare, och genom hans predikan kom de till tro. Detta bekräftade för både Petrus och andra kristna ledare att Gud verkligen hade rivit skiljemuren och att alla var ett i Kristus. Berättelsen om detta finns i Apg 10-11. Inte gör väl vi kristna samma misstag om igen genom vår attityd mot homosexuella?
I en uppenbarelse visade Gud för Petrus att den attityden var orätt. Petrus blev strax därpå inbjuden att predika för romare, och genom hans predikan kom de till tro. Detta bekräftade för både Petrus och andra kristna ledare att Gud verkligen hade rivit skiljemuren och att alla var ett i Kristus. Berättelsen om detta finns i Apg 10-11. Inte gör väl vi kristna samma misstag om igen genom vår attityd mot homosexuella?
