Olav S. Melin, numera chefredaktör för Kotimaa och tidigare för Kyrkpressen och svenska Kyrkans tidning, skriver i dagens Hbl (22.1.07) en kolumn med rubriken Den religiöst myndiga människan.
Religionen har mot alla odds inte spelat ut sin roll i det senmoderna samhället. Däremot har den förändrats på ett sätt som kyrkan inte kunnat förutse. Något som tagit sig uttryck i att kyrkan inte upplevs som nödvändig i människans gudsrelation. Gud är inne men kyrkan är ute, kan man något karikerat beskriva dagens situation. Ett synligt belägg för denna trend är det faktum att fler människor (drygt 33 000) lämnat kyrkan än någonsin tidigare.Intressanta tankar, upplever jag. Få se om någon tar upp handsken.
Vad beror denna utveckling på? Hur ska man förstå den religiösa förändring som sker i vårt samhälle? […]
Det nya i utvecklingen är något man kunde kalla för moralens och religionens återkomst. Moralfrågor upplevs inte längre som subjektiva och privata, utan etiken har blivit objektiv och prövbar. Alla samhällssektorer underställs en moralisk granskning. På motsvarande sätt är religiösa frågor inte längre tabubelagda. Och det är fritt fram att diskutera religionen i offentligheten. […]
I den här utvecklingen har kyrkan inte hängt med. Omställningen från att haft tolkningsföreträde både då det gäller moralfrågor och religiösa angelägenheter till upptäckten att den självständiga människan gör sina egna avgörande och förebehåller sig rätten att formulera sin egen tro har varit omtumlande. […]
Kanske är det här som kyrkans största utmaning finns. I förmågan att inse att institutionen kyrka inte är ett självändamål utan ett redskap för den sökande människan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar