Gud välsigne Joakim Förars!

När jag senaste onsdag fick reda på att Joakim Förars hade anmält mig och kollegan Tomas Ray* till domkapitlet, blev jag först arg och ledsen. Det är väl en naturligt mänsklig reaktion, skulle jag tro. När jag nu har lugnat mig har jag en känsla av frid över själva processen. Det är förstås tråkigt att råka ut för ett påhopp av detta slag, men jag klarar mig, för jag vet att jag står på Sanningens och Kärlekens sida.
Däremot är jag fortfarande bedrövad, men nu av en annan anledning. Vem tar till så extrema och desperata åtgärder mitt i en pågående process? Det är obegripligt. Förars skjuter sig själv i foten, men saboterar också den kyrka som han väl inbillar sig att han försvarar.
Det som gör mig bedrövad är alltså Förars’ handlingssätt. Jag frågar mig bekymrat vad som ligger bakom. Jag känner honom inte, jag har mig veterligt aldrig träffat honom, men det verkar ju nog som om någonting skulle vara snett.
Därför kommer jag med ett böneämne: Be för Joakim Förars. Be att Gud ska ingripa i hans liv, så att han kan uppnå frid och harmoni. Be att det som är snett skall ställas rätt - vad det är vet Gud bättre än vi. Gud välsigne Joakim Förars!
* Namnet “Ray” uttalas “Raj”, inte “Rei” såsom man ofta hör. Det är alltså inte engelska.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Kalle, helt rätt, vi skall komma ihåg Joakim i våra böner!

Anonym sa...

"Känsla av frid" - jag är så glad å Dina vägnar! I Guds händer ligger ju denna sak och dessutom Joakim Förars - inte för att vi inte skulle kunna be för honom. Jag fortsätter att be.

Anonym sa...

Vi kommer ihåg dig oxå,Kalle och de som kämpar för att få leva i kärlek med varandra och få välsingnelse för det. Förars har begåvat världen med ännu en insändare i dagens JT, men den orkade jag inte ens läsa..

Anonym sa...

Vad anser du om Tammerfors domkapitels ingripande i fallet Markku Koivisto? Vad var orsaken? Och vad anser du om det som det ledde till?

Anonym sa...

Joakim är en synnerligen sorglig människa. Hans kärlek för kyrkan är stor, men han verkar så vilsen att det gör ont. I honom och i andra. Jag tror att han inte förstår kyrkan han älskar. Kanske han upplever det som hunden som inte förstår varför husse ryter till. Fast Joakim förstår inte varför husse INTE ryter...

Jag har idag läst KP: artikeln om Dej och Ray, och har surfat på nätet, och läst i Din blog. Präster, och kristna, som Du gör att jag överväger att skriva in mej i kyrkan igen. Tack för att Du ger mej hopp, tack för att Du är präst, och tack för att du orkar be för Joakim.