Omänsklighet i mitt namn

Det Europa som jag bor i gör sig skyldigt till människorättsbrott och omänsklighet i laglighetens namn. Detta om man får tro en kolumn av Slavoj Zizek i Aftonbladet, som jag hittade genom ett inlägg på bloggen Motkulturfonden.

[...] den 20 september, när sju tunisiska fiskare ställdes inför rätta på Sicilien för brottet att ha räddat 44 afrikanska migranter från en säker död ute till havs. Om de fälls för att ha "hjälpt och bistått illegala immigranter" kommer de att dömas till mellan ett och 15 års fängelse. Den 7 augusti släppte de ankaret vid ett rev ett par mil söder om ön Lampedusa nära Sicilien, och lade sig att sova. De väcktes av skrik och fick syn på en gummibåt fullpackad med utsvultna människor, inklusive kvinnor och barn; båten rullade i den hårda sjön och var på väg att börja sjunka. Kaptenen beslutade att de skulle hjälpa flyktingarna till närmaste hamn på Lampedusa, där sedan hela besättningen blev arresterad.
De som är positivt inställda till denna rättsliga åtgärd gör precis som förintelseförnekare gör när de ställs mot väggen för sina problematiska uttalanden: de påstår att kritikerna har lyft ut denna åtgärd ur sitt sammanhang – hur problematisk den än må vara i sig själv, bör den betraktas i sitt fulla sammanhang. Vad är då detta sammanhang? Uppenbarligen inget annat än rädslan för att Fästning Europa ska översvämmas av miljontals utsvultna flyktingar: det verkliga syftet med denna absurda rättegång är att avskräcka andra båtar från att göra samma sak. Betecknande nog vidtogs inga åtgärder mot andra fiskare som, i en liknande situation, rapporterades ha slagit migranter med påkar för att hålla dem på avstånd, och sedan lämnat dem att drunkna.

Jag har varit och är positivt inställd till EU som idé. Man blir irriterad över en del petimetertänkande, men tanken att förena vår krigshärjade och splittrade världsdel är mycket god.
Men inte till priset av andras liv - och vår egen mänsklighet!