Jag hade förrättat ett dop, och vi satt och drack dopkaffe. Barnets fyraåriga storasyster och treåriga kusin var i full gång. Den ena av dem lekte vilddjur och morrade åt den andra, som förstås "blev rädd" och sprang undan.
Plötsligt ändrades leken, när storasystern sprang fram till mig och ropade "Prästen, skydda mig!" Hon hoppade upp i famnen på mig medan kusinen morrade bredvid - och vi var båda så rädda, så rädda!
Så sade hon plötsligt: "Nu är det över!" och sprang sin väg, jagade sin kusin och morrade åt henne i sin tur. Då sökte kusinen skydd hos mig - och så där höll vi på i säkert tjugo minuter. Än sökte den ena skydd, än den andra, och emellanåt båda.
Bland de arbetsuppgifter som jag har haft hörde denna till de mest angenäma - och de mest hedrande!
Plötsligt ändrades leken, när storasystern sprang fram till mig och ropade "Prästen, skydda mig!" Hon hoppade upp i famnen på mig medan kusinen morrade bredvid - och vi var båda så rädda, så rädda!
Så sade hon plötsligt: "Nu är det över!" och sprang sin väg, jagade sin kusin och morrade åt henne i sin tur. Då sökte kusinen skydd hos mig - och så där höll vi på i säkert tjugo minuter. Än sökte den ena skydd, än den andra, och emellanåt båda.
Bland de arbetsuppgifter som jag har haft hörde denna till de mest angenäma - och de mest hedrande!
2 kommentarer:
Sanna mina ord, du har dina prioriteringar i skick, du, prästen!
Oh Kalle vad härligt! Minsann ser man k y r k a n!
Skicka en kommentar