Jag blev student 31.5.86. Tio dagar senare bytte jag den vita mössan mot en grå när jag ryckte in vid Andra batteri vid Nylands Brigad i Dragsvik.
Jag infann mig nykter i god tid på eftermiddagen och kunde i lugn och ro installera mig, kvittera ut uniform och annan utrustning osv. Det var vissa kamrater som kom strax före midnatt i aspackat tillstånd, och det militära livet började illa för deras del. För några av dem blev det sedan bara värre. Det är långt en inställningsfråga, vill jag påstå; jag hade inte större problem under mina elva månader. Utrustningen som vi fick har förnyats flera gånger under de gångna decennierna, men på den tiden ingick fottrasor. Det var mjuka tygstycken på uppskattningsvis 25x40 cm, som man skulle vika på ett visst sätt runt foten i st.f. strumpor, och som mycket långt förhindrade skavsår på längre marscher - bara de var rätt vikta, alltså. Fanns det veck i dem gjorde de tvärtom saken värre.
Det fanns givetvis fottrasor i mitt skåp också, och följande morgon tog jag dem lydigt på mig. Så hade vi en inledande skåpgranskning för att kolla om vi verligen hade fått allt som vi skulle ha. Undersergeant Laurila ropade upp listan en sak i taget, och vi skulle ta fram den ur skåpet och visa upp den.
Så ropade han: "Fottrasor, fyra stycken!" och jag upptäckte att jag verkligen hade fyra stycken i skåpet.
"Men vad har jag då på fötterna?" tänkte jag, och fick snart svar.
Us Laurila ropade "Näsdukar, tre stycken!" Jag kunde bara visa upp en och han undrade var de båda andra var.
Lite generat fick jag erkänna: "På fötterna - jag trodde att det var sommarfottrasor..."
Us Laurila höll på att skratta på sig.
Jag infann mig nykter i god tid på eftermiddagen och kunde i lugn och ro installera mig, kvittera ut uniform och annan utrustning osv. Det var vissa kamrater som kom strax före midnatt i aspackat tillstånd, och det militära livet började illa för deras del. För några av dem blev det sedan bara värre. Det är långt en inställningsfråga, vill jag påstå; jag hade inte större problem under mina elva månader. Utrustningen som vi fick har förnyats flera gånger under de gångna decennierna, men på den tiden ingick fottrasor. Det var mjuka tygstycken på uppskattningsvis 25x40 cm, som man skulle vika på ett visst sätt runt foten i st.f. strumpor, och som mycket långt förhindrade skavsår på längre marscher - bara de var rätt vikta, alltså. Fanns det veck i dem gjorde de tvärtom saken värre.
Det fanns givetvis fottrasor i mitt skåp också, och följande morgon tog jag dem lydigt på mig. Så hade vi en inledande skåpgranskning för att kolla om vi verligen hade fått allt som vi skulle ha. Undersergeant Laurila ropade upp listan en sak i taget, och vi skulle ta fram den ur skåpet och visa upp den.
Så ropade han: "Fottrasor, fyra stycken!" och jag upptäckte att jag verkligen hade fyra stycken i skåpet.
"Men vad har jag då på fötterna?" tänkte jag, och fick snart svar.
Us Laurila ropade "Näsdukar, tre stycken!" Jag kunde bara visa upp en och han undrade var de båda andra var.
Lite generat fick jag erkänna: "På fötterna - jag trodde att det var sommarfottrasor..."
Us Laurila höll på att skratta på sig.
1 kommentar:
Jag minns även fottrasorna från Dragsvik! Din historia var ju ...skrattsalvorna fortsätter.
Skicka en kommentar