Besvär i domkyrka och -kapitel

Det blev visst rätt många inlägg igår. Var lugna, idag blir det färre! Här kommer ändå en liten historia att börja dagen med...
Det berättas att det under mellankrigstiden här i Borgå fanns en präst med prostatabesvär. Han klarade inte av att hålla sig en hel gudstjänst, utan måste ut och pissa emellanåt. Detta störde kanske honom själv mer än någon annan.
En gång beslöt han sig dock för att nu skulle han klara det. I stället för att gå ut före predikan, som han brukade, klättrade han upp i predikstolen. När han hade hunnit en bit in i sin predikan, började det trycka på, men han bet ihop tänderna och predikade en ännu längre predikan bara för att visa den där prostatan vem som bestämde. Och det märkte han sedan - när predikan var slut hann han inte ens ut, utan fick ställa sig bakom en av pelarna i domkyrkan för att lätta på trycket.
En del damer som satt i kyrkbänken blev uppbragta över detta och anmälde honom till domkapitlet. Där satt sedan biskop Max von Bonsdorff (förtäljer historien) och hans assessorer och funderade länge och väl på vad de skulle göra med den gamla prosten med den gamla prostatan. Efter en lång och fruktlös diskussion löste biskopen frågan genom att säga: "Om han är så fräck att han pissar i domkyrkan, så skiter han nog i domkapitlet också."
Prosten frikändes.
Uppdatering: En anonym, och därför avvisad, kommentar kritiserade denna anekdot för att den innehåller så mycket information att man kunde identifiera prästen ifråga. Jag betvivlar detta; det är nog frågan om en vandringshistoria.
Jag betvivlar dessutom att den strikte, stränge och ärevördige biskop von Bonsdorff skulle ha uttryckt sig så vulgärt ens bland idel manliga kolleger...

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej

Det är jag som står bakom dagens anonyma kommentar. Att den blev anonym beror mest på att jag finner google/blogger-identiteterna obekväma att använda. Dessutom var det viktigare för mig att kommentaren nådde dig än läsarna, i det sammanhanget var anonymiteten ganska praktisk.

Kommentaren skrevs nog i bästa välmening. Om din historia skulle råka vara sann, tillspetsade formuleringar till trots, (scenariot är, när allt kommen omkring, inte helt osannolikt) skulle publicerandet innebära en förlängning av ett skamstraff och därmed vara etiskt minst sagt tvivelaktigt.

Detta meddelande får du för att jag kan föreställa mig att det kan vara rätt obehagligt att bli föremål för anonym kritik. Just det obehaget vill jag gärna undanröja.

Allt gott!

Esa Killström, Korpo

Kalle af sa...

Tack för klargörandet, broder Esa! Jag har fått anonyma meddelanden av just detta slag som minsann inte var skrivna "i bästa välmening", och därför drog jag öronen åt mig. Det är bra att det var du - jag vet att du är en saklig och vänlig person.

Du har en god poäng i anekdotens innebörd om den vore sann och prosten kunde identifieras. Om någon visar för mig att den verkligen är sann, raderar jag den naturligtvis. Inte är jag ju ute efter att dra någons minne i smutsen.

Eftersom jag betvivlar dess sanningshalt får den ändå stå. Jag tror nog att den bara är en god historia.

Allt gott önskar jag också dig!

Anonym sa...

Den anekdoten var riktigt riktigt rolig!!

Anonym sa...

Vi skrattade så vi trodde vi skulle "dö"! Hi hi hi :D

Anonym sa...

Sällan har jag skrattat SÅ! Biskopens kommentar kröner det hela!