På Svt:s text-TV (idag, sidan 119) läste jag följande nyhet:
Välmenande, men missriktat. Eftersom jag lärde mig hur jag skulle dricka, byggde jag upp tolerans ("ölhuvud") och klarade av att dricka allt större mängder. Med den helt naturliga påföljden att jag blev alkoholist.
Jag har fortfarande ett "osunt" förhållande till alkoholen i och med att jag är absolutist - sedan 1992 har jag inte druckit alkohol, men känner av frestelsen emellanåt. Men det säger jag bara: mina barn skall inte behöva gå igenom det som jag råkade ut för! Vilket väl betyder att jag hittar på alldeles egna misstag att göra med dem...
Ungdomar som blivit bjudna på alkohol av sina föräldrar dricker mer än de som inte blivit bjudna. Det visar en rapport från Stockholms läns landsting Centrum för folkhälsa i en treårig studie av 1.222 unga.Detta har jag alltid sagt. Jag hör till dem vars föräldrar lät dem smaka på alkohol under "ordnade förhållanden" där hemma, med den välmenande motiveringen att det är bättre att pojken lär sig dricka civiliserat hemma än att han råsuper med kompisarna på gatan.
Redan i sjuan uppgav de flesta av de elever som drack alkohol att deras föräldrar bjudit dem. De elever som drack sig berusade i år hade en högre årskonsumtion av alkohol såväl i sjuan som i åk 8 och 9.
Kompisar och kompisars syskon var de som oftast försåg högstadieeleverna med alkohol.
Välmenande, men missriktat. Eftersom jag lärde mig hur jag skulle dricka, byggde jag upp tolerans ("ölhuvud") och klarade av att dricka allt större mängder. Med den helt naturliga påföljden att jag blev alkoholist.
Jag har fortfarande ett "osunt" förhållande till alkoholen i och med att jag är absolutist - sedan 1992 har jag inte druckit alkohol, men känner av frestelsen emellanåt. Men det säger jag bara: mina barn skall inte behöva gå igenom det som jag råkade ut för! Vilket väl betyder att jag hittar på alldeles egna misstag att göra med dem...
13 kommentarer:
Tack för ditt inlägg. Rakt, modigt och oerhört viktigt.
Jättebra sagt!
Ihan kiinnostava pointti, kun mä oon aina ajatellut, että "kielletty hedelmä" houkuttelee juomaan. Tämä taas omasta kokemuksesta, kun meillä alkoholi oli ehdottomasti kielletty (johtuen varmaankin äidinisän alkoholismista), joten paha sanoa. Ei musta varsinaista alkoholistia tullut, mutta kyllä kaikenlainen viina on maistunut aika hyvin. Viime vuosina toki vähentynyt radikaalisti, kun ei kiinnosta. Tänään just ajattelin bussissa, et ihan kiva, et joi nuorempana suht reippaasti ja jäi siitä henkiin. et ei sit enää tartte. kun tietää jo.
Niin, kait sitä jokainen tulee lastensa kanssa tehneeksi jotain mistä ne voi myöhemmin syyttää vanhempiaan....
Bra, Kalle! Du gör något bra (tror att det Du säger är rätt). Perfekta är vi säkert inte...
Dessutom ska jag ta fillfället i akt och prisa Dig för Ditt "osunda" förhållande till alkohol. Jag är själv även absolutist - p.g.a. väldigt skrämmande erfarenheter.
"Kielletty hedelmä" tuottaa varmaan jonkinmoista kiinnostusta. Toisaalta, jos tietää jonkin hedelmän olevan kielletty niin kynnys on kuitenkin korkeampi syöda sitä oikein roppakaupalla. Jos taasen hedelmään on totuttauduttu jo kotona, niin sehän on ihan OK, eikä sen syömistä tarvitse sen kummemmin ajatella.
Eikö?
Mina föräldrar är absolutister och alkohol var totalförbjudet i hemmet. Ändå dricker alla fyra barnen. Inte är vi alkoholister men under tonårstiden speciellt så gjorde det stora förbudet att man bara trotsade ännu mer och drack ännu mer. Alkoholbruk är ett val som barnen gör, oavsett vad föräldrarna gör och säger tror jag tyvärr.... Jag tänker dricka vin till finare middagar och försöka visa mina barn att man kan ha ett sunt förhållande till alkohol också. att man inte behöver supa skallen av sig utan att man kan sluta efter ett glas också.
Jag undrar om det alls finns (för välmenande föräldrar) några fullständigt rätta lösningar på den här frågan. Själv har jag blivit bjuden på alkohol hemma, främst var det vin med maten. Jag tror mina föräldrars avsikt var att lära oss barn någon slags god dryckessed, dvs. att man inte dricker alkohol som saft, utan håller sig i små mängder. I och med att alkoholen på sätt och vis avmystifierades hemma, kände jag som tonåring inget större intresse för supandet. Däremot var jag den enda abiturienten som på studentfester smuttade på årgångsvin i baren... :)
Möjligen. Grundprincipen för barnuppfostran borde kanske vara "Oroa dig inte, det ordnar sig ändå aldrig!" :-)
Tja...föräldrar kan väl inget, om barnen äter senare väldiga mängder med choklad. Choklad bjuds ju även hemma åt barnen...
Mina morföräldrar hade "goda" avsikter och resultatet blev något väldigt "osunt" (även i deras mening)!
Bra talat, Kalle. Alkoholkultur och -fostran är (som mycket annat) olika i olika familjer. Men jag tycker att man också som förälder ska ha sin utgångspunkt i att det är olagligt att köpa ut åt barn under 18 år. Respekt också, Kalle för att du talar öppet och ärligt om din egen belägenhet! Sedan är du säkert proffs nog att inte kategoriskt göra den till regler för andra. Men det tror jag att du är.
Var och en tar ansvar för sina egna handlingar. Jag ville bara visa på att det inte är så enkelspårigt som man ibland verkar tro.
Nog är det säkert bra att låta bli att köpa till underåriga.Jag sa alltid att dom kan köpa själva sen när de är myndiga.Visst dricker dom ibland,men sällan till all tur.Mig har dom aldrig fått se full,ska inte behöva det heller.Jag ser hellre världen med nyktra ögon och låter bli att vistas på platser jag inte vill se.Tyvärr är det alltför allmänt med alkohol på allmänna fester och det gör det jobbigt för dom som inte kan hantera alkoholen.
Skicka en kommentar