Läst: Opus Dei - vaiettu salaseura?

Mikko Ketola: Opus Dei - vaiettu salaseura? Minerva 2006. Inbunden, 203 sidor.

Opus Dei (latin för "Guds verk"), en av de kyrkliga organisationer som det går mest rykten om, grundades 1928 av den spanske prästen Josémaria Escrivá (1902-75), som 2002 blev helgonförklarad. Den är numera en s.k. personalprelatur, vilket innebär att den har personliga medlemmar och att den i förhållande till dem sköter en del av de uppgifter som annars hör till ett stift.
Opus Dei har i bästa konspirationsteoretiska anda anklagats för hemlighetsmakeri, för hjärntvätt, för att bakom kulisserna styra både den katolska kyrkan och många världsliga regeringar (särskilt i Francos Spanien) och för att använda sina förmenta enorma ekonomiska resurser för att komma till sina mål som styrs av makthunger. Dessa anklagelser har fått ytterligare fart, särskilt i den stora allmänhetens ögon, genom den intill oigenkännlighet negativa bild som Dan Brown tecknar upp av organisationen i sin famösa bok Da Vinci-koden.

Mikko Ketola (f. 1963) är kyrkohistoriker. Han verkar som akademiforskare vid Finlands Akademi, som docent vid Helsingfors universitet och som sekreterare i Finlands kyrkohistoriska sällskap. Han är därför väl lämpad att skriva en nykter och saklig framställning över Opus Dei. I sin bok går han igenom organisationens historia och nutid, dess teologi och dess ställning inom den katolska kyrkan samt många av de anklagelser som har framförts mot Opus Dei.
Slutsatsen blir att Opus Dei inte behöver fruktas. Den är en andlig (icke politisk) organisation, som ingen behöver tycka om, men som är värd en kritisk granskning innan man fortsätter sprida de ofta huvudlösa rykten som rör sig kring den. Konspirationsteoretikerna som ligger till grund för de uppgifter som t.ex. Brown kastar fram, har missat det där med kritisk granskning. Det som de sysslar med är i det närmaste grundlös svartmålning.