Monis insändare (Hbl 23.1) fick svar 3.2. Inte oväntat kom det från höger. Det var kaplanen i Mariehamns församling Ola Byfält som skrev en debattartikel med rubriken Inte välsignelse mot Skaparens vilja. Han säger sig hänvisa till tre auktoriteter, och hänvisar sedan, om jag räknar rätt, till fyra: Den ortodoxa kyrkan, den viktige protestantiske teologen Wolfhart Pannenberg (f. 1928), påven Bengt 16 (också känd som Papa Ratzi) samt ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams.
Byfält hänvisar till att den ryska ortodoxa kyrkan har brutit sina kontakter med Svenska kyrkan p.g.a. beslutet om välsignelse av partnerskap. Detta stämmer. Det har dock inte de nordiska ortodoxa kyrkorna gjort. Denna situation beror på att den ryska ortodoxa kyrkan är starkt nationell, ja, nationalistisk, och homofobin sitter djupt i den ryska jorden. I Finland är många ortodoxa präster t.o.m. med i Gemenskapsrörelsen.
Pannenberg talar emot sekularisering och kyrkans anpassning till tidsandan. Kyrkan bör bygga upp en motkultur till det sekulariserade samhället. Det kan jag hålla med om. Kärlekslöshet, våldsamhet, egoism, girighet och habegär vill jag se som några exempel på sådant som måste motarbetas. Pannenbergs av Byfält citerade exempel är däremot inte så slående. Bland dem finns “vigsel av homosexuella äktenskap” - och det var naturligtvis därför Byfält valde just det exemplet.
Byfält påstår att ärkebiskop Williams skulle vara kritisk till välsignelse av homosexuella par. I sig stämmer detta, men det han är mest kritisk till är nog inte välsignandet som sådant, utan den splittring som frågan hotar hans kyrka med. De konservativa krafterna inom den anglikanska kyrkofamiljen hotar Williams’ auktoritet och verkar vilja grunda eget, om inte Williams slår ner på liberala tendenser särskilt inom den episkopala kyrkan i USA. Att Williams också ställer sig kritisk till de konservativa dissidenternas uppror undviker Byfält nogsamt att nämna.
Byfält menar att Moni har den “politiskt korrekta” Svenska kyrkan som auktoritet, och kallar den för en “sekt”. Också urförsamlingen fick det epitetet. Bär det med stolthet - särskilt med tanke på att det inte stämmer!
Byfält hänvisar till att den ryska ortodoxa kyrkan har brutit sina kontakter med Svenska kyrkan p.g.a. beslutet om välsignelse av partnerskap. Detta stämmer. Det har dock inte de nordiska ortodoxa kyrkorna gjort. Denna situation beror på att den ryska ortodoxa kyrkan är starkt nationell, ja, nationalistisk, och homofobin sitter djupt i den ryska jorden. I Finland är många ortodoxa präster t.o.m. med i Gemenskapsrörelsen.
Pannenberg talar emot sekularisering och kyrkans anpassning till tidsandan. Kyrkan bör bygga upp en motkultur till det sekulariserade samhället. Det kan jag hålla med om. Kärlekslöshet, våldsamhet, egoism, girighet och habegär vill jag se som några exempel på sådant som måste motarbetas. Pannenbergs av Byfält citerade exempel är däremot inte så slående. Bland dem finns “vigsel av homosexuella äktenskap” - och det var naturligtvis därför Byfält valde just det exemplet.
Benedict XVI har gjort sig känd som en motståndare till allt som han ser som uppluckring av den sexuella moralen. Det är knappast förvånande att någon som vägrar godkänna användandet av kondom, ens i situationer där den ena parten i ett äktenskap är HIV-smittad, också vägrar godkänna kärleken som grund för äktenskap ifall denna kärlek inte faller honom på läppen. Att också många av hans egna präster tar avstånd från hans linje (se här) visar på en hoppfull realism i de lägre skikten i den katolska hierarkin.
Byfält påstår att ärkebiskop Williams skulle vara kritisk till välsignelse av homosexuella par. I sig stämmer detta, men det han är mest kritisk till är nog inte välsignandet som sådant, utan den splittring som frågan hotar hans kyrka med. De konservativa krafterna inom den anglikanska kyrkofamiljen hotar Williams’ auktoritet och verkar vilja grunda eget, om inte Williams slår ner på liberala tendenser särskilt inom den episkopala kyrkan i USA. Att Williams också ställer sig kritisk till de konservativa dissidenternas uppror undviker Byfält nogsamt att nämna.
Byfält menar att Moni har den “politiskt korrekta” Svenska kyrkan som auktoritet, och kallar den för en “sekt”. Också urförsamlingen fick det epitetet. Bär det med stolthet - särskilt med tanke på att det inte stämmer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar