Jag läste häromdagen på en konservativ blogg (och nu minns jag inte vilken) att bloggaren ifråga hade träffat folk som sade att de skriver ut sig ur kyrkan en masse om vi går in för att välsigna homosexuella partnerskap.
Jag har ingen orsak att betvivla att reaktionen i vissa kretsar blir sådan. Efter att den första “homointervjun” med mig publicerades i Hbl på första söndagen i advent för ett drygt år sedan, 27.11.05, fick den liknande reaktioner till stånd. Veckan efter att intervjun hade publicerats nämnde kyrkoherden i Borgå finska församling för mig att en person hade skrivit ut sig ur församlingen (och därmed ur kyrkan) med hänvisning just till intervjun med mig. Kyrkoherden själv var nog i min ringhörna.
Däremot tror jag att utskrivningar är oundvikliga oberoende vilket beslut kyrkomötet än fattar. Om vi går in för välsignelser, skriver de konservativa ut sig, om vi inte gör det, är det de liberala som gör det. Hur vi än vänder oss har vi rumpan bak, som det heter.
Sedan är frågan också hur mycket tyngd man skall ge åt utskrivningar. Visserligen är det tråkigt att folk inte har intresse av att stanna kvar i den kyrkliga gemenskapen, men ett högt medlemsantal kan inte vara ett självändamål. Många medlemmar ger större inkomster som kan användas till goda ändamål, vilket förstås är bra, men vi får inte se kyrkans medlemmar som något slags betalautomater. Kyrkans medlemmar är myndiga människor (i den mån de är myndiga, förstås) som är fullt kapabla att fatta sina egna beslut i frågor som berör dem själva. Om de besluter att det inte är i deras intresse att förbli medlemmar i kyrkan, så får vi förstås respektera det.
Jag har ingen orsak att betvivla att reaktionen i vissa kretsar blir sådan. Efter att den första “homointervjun” med mig publicerades i Hbl på första söndagen i advent för ett drygt år sedan, 27.11.05, fick den liknande reaktioner till stånd. Veckan efter att intervjun hade publicerats nämnde kyrkoherden i Borgå finska församling för mig att en person hade skrivit ut sig ur församlingen (och därmed ur kyrkan) med hänvisning just till intervjun med mig. Kyrkoherden själv var nog i min ringhörna.
Däremot tror jag att utskrivningar är oundvikliga oberoende vilket beslut kyrkomötet än fattar. Om vi går in för välsignelser, skriver de konservativa ut sig, om vi inte gör det, är det de liberala som gör det. Hur vi än vänder oss har vi rumpan bak, som det heter.
Sedan är frågan också hur mycket tyngd man skall ge åt utskrivningar. Visserligen är det tråkigt att folk inte har intresse av att stanna kvar i den kyrkliga gemenskapen, men ett högt medlemsantal kan inte vara ett självändamål. Många medlemmar ger större inkomster som kan användas till goda ändamål, vilket förstås är bra, men vi får inte se kyrkans medlemmar som något slags betalautomater. Kyrkans medlemmar är myndiga människor (i den mån de är myndiga, förstås) som är fullt kapabla att fatta sina egna beslut i frågor som berör dem själva. Om de besluter att det inte är i deras intresse att förbli medlemmar i kyrkan, så får vi förstås respektera det.
Jag kan som en parentes säga, att om kyrkoskatten är den enda orsaken till att man vill skriva ut sig, så finns det andra åtgärder som man kan ta till. Om privatekonomin är åt skogen, kan man nämligen anhålla om befrielse från kyrkoskatt utan att skriva ut sig. Alltför mycket reklam gör vi inte för denna möjlighet, men det är kanske förståeligt …Förväntade växlingar i medlemsantalet kan och får alltså inte vara någon avgörande faktor när vi fattar beslut som handlar om vårt förhållande till våra medlemmar och till vår gudagivna uppgift att leva ut sanning och kärlek.
3 kommentarer:
Sen kan man faktiskt ändra sig. För ca femton år sen hörde jag till dem som skulle ha skrivit ut sig ur kyrkan om vi hade infört välsignelse för homosexuella partnerskap. Beklagar att jag hade en så snäv syn på saken. Ibland lär oss livet att saker och ting inte är så enkla som de verkar.
Jag tror inte att livet är så enkelt som det verkar om man ser till enskilda individer. Jag känner ett par som är i kris i sitt äktenskap just nu eftersom det har kommit fram att mannen "alltid" önskat vara flicka. Och vad är bloggprästens råd till detta gifta par med barn??? När det gäller ställningstagande för eller emot välsignelse av partnerskap är det definitivt en fråga som delar kyrkan så kraftigt att jag befarar att denna fråga kommer att leda till att kyrkan bokstavligen delas som en påföljd av ett eventuellt beslut för välsignelse av partnerskap. Det är en sorg för mig. Jag har brukat säga att jag kommer aldrig att lämna kyrkan om jag inte blir utsparkad. Man ska tydligen inte använda så starka ord som "aldrig". Eftersom Gud är kärlek och helig på samma gång och därmed kan Bibelns ord inte bortförklaras. Härav blir det troligtvis ett sorgligt beslut från min sida den dagen kyrkan väljer steget bort från Guds ord. :((( Som du Kalle skriver blir reaktionen tydligen likadan om kyrkan inte går in för välsignande av partnerskap.
Kyrkan riskerar splittring, oberoende av vilket beslutet blir. Tyvärr.
Det gifta par som du nämner är säkert i en besvärlig sits. Jag har inga snabba svar, och vill inte ta ställning när jag inte känner till fallet. I sådana fall där man p.g.a. samhällets tryck han undertryckt sit rätta jag (t.ex. homo-, bi- eller som här transsexualitet) kan ett sent uppvaknande ställa till väldigt besvärliga situationer. Ett mer förstående förhållningssätt från omgivningens sida kunde ha haft en förebyggande verkan. Men i det aktuella fallet är det förstås för sent.
Skicka en kommentar