På Leena och Marina Furubackas eminenta blogg läste jag följande inlägg, som jag med behörigt tillstånd kopierar:
Den där människan som vi träffade idag som var vänsterhänt höll på att driva oss till vansinne.Tack, mina damer! En intressant perspektivväxling, tyckte jag. Själv hade jag en annan för några veckor sedan.
Varför ska den arma mannen envisas med att skriva med vänster hand när alla vet att det är både sjukligt och en synd.
Om han bara ville så kunde han bli botad, befriad och helad. Men vill han? Nej, det tycks vara stört omöjligt att få honom att inse sitt eget bästa. För det vet ju alla som har något att tänka med att högerhänt är det som är rätt i vårt samhälle.
Och denna vänsterhäntspropaganda som finns överallt nu för tiden. Det har verkligen gått för långt. Nu kräver de till och med saxar för vänsterhänta. Vad månne kommer näst? Snart får de väl adoptera barn också. Och vad händer då? Det bådar inte gott för framtiden, för alla vet att barn mår bäst av att växa upp med föräldrar som är högerhänta. Inte borde det tillåtas att dennna störning som vänsterhänthet innebär sprids bland ungdomar.
Ni har väl också hört talas om vänsterhäntsmaffian? Dom där vänsterhänta som syns i varje tv-program och som nu också lär lobba i Bryssel.
Det bara fattas att de kommer med ett eget parti snart.
Hoppas de snart hittar en gen som är orsaken för det skulle göra saken mycket enklare. Då kan man ju genast abortera fostret så att inte störningen slipper och spridas mera.
Men ändå tror vi nog att vänsterhänthet är ett medvetet val, nu också en modefluga.
Visst får de väl finnas men de borde inte få utöva sin vänsterhänthet. Och så måste de faktiskt acceptera att vi tycker så här, för vi har rätt till våra åsikter och inga vänsterhänta ska börja tala om mänskliga rättigheter eller annat trams. De ska om de nu ska finnas nöja sig med det de har och inte tro att de kan kräva mera eller tro att de skulle vara jämställda med oss andra.
1 kommentar:
Intressant jämförelse!
I många kyrkor i världen, inte minst i sk. evangelikala sammanhang, har man i dessa dagar äntligen förstått att frågor som rasism och miljöförstöring är centrala teologiska frågor som måste lyftas. Martin Luther King citeras idag inte bara i liberala kyrkor utan längs med hela den kyrkopolitiska linjen. Men frågan om homosexualitet och homosexuella är fortfarande otroligt känslig i många sammanhang. Vi får kämpa för ett förändrat klimat som i första hand möjliggör att man kan tala om frågorna utan att brännmärka varandra!
Skicka en kommentar