Linus undrade:
Därför är det straff som kung Joram får för sin ogudaktighet (2Krön 21) visserligen brutalt i våra ögon, men för en dåtida läsare var det knappast anmärkningsvärt i sig. Poängen är att hans synd inte förblev ostraffad - att han idag hade blivit avsatt i st.f. att hans inälvor skulle falla ut är irrelevant. Tukt är alltså just det som det är frågan om - fastän hårdhänt sådan. Vad gäller versen ur Amos - Om en olycka händer i staden, är det inte Herrens verk? - visar den på en utveckling i folkets (och vår) förståelse av Gud. I det tidigaste monoteistiska skedet tänker man sig Gud som alltings upphovsman i gott och i ont (jfr t.ex. Jes 45:7f), men småningom började man inse att det också finns andra krafter med i spelet, t.ex. djävulen och människan. Gud är den högsta makten, men han är inte skuld till allt som sker. Det här har jag tangerat 9.9.06 när jag skrev om teodicé-problemet. På många ställen där Herren eller hans ängel dödar sker det när han "blandar sig i" de krig som hans folk för. Ett exempel är det som den assyriska armén under kung Sanherib råkar ut för; berättelsen finns i 2Kung 18-19, ingripandet i 19:35. Ur israeliternas synvinkel handlar det alltså om Guds beskydd, även om formerna (185.000 döda!) återigen är något magstarka för en nutida läsare. Man kan se en tydlig utvecklingslinje från de tidigaste delarna av GT tills Jesus kommer med i bilden. I början handlar det om att "Bete er, ungar, annars hugger jag huvudet av er!", medan tonen mildras efterhand. Först införs ställföreträdande djuroffer, så betonas vikten av barmhärtighet och sist kommer Jesus och destillerar fram det Dubbla kärleksbudet ur det som varit tidigare. GT är en viktig del av Bibeln, eftersom det tecknar upp en bakgrund till evangeliet. Utan den bakgrunden skulle vi ha mycket svårt att förstå Jesu handlande. Till bakgrunden hör, förutom all poesi och levnadsvisdom, också de brutala och våldsamma delarna. De visar oss ofta hurudana vi är, utan att sockra över de negativa sidorna och bara visa oss hurudana vi ville eller borde vara.
Har läst igenom GT och på några ställen märkt att Gud dödar människor och vållar olyckor. Finns det någon förklaring till detta? Det här kan väl inte riktigt räknas som tukt...I grunden kan vi konstatera att det israelitiska samhället under biblisk tid var betydligt brutalare än vårt (och ändå är vårt alldeles tillräckligt våldsamt). De metoder som användes för konfliktlösning eller bestraffning kan helt enkelt inte accepteras i ett civiliserat nutidssamhälle. Men samhället då var varken civiliserat (i vår bemärkelse) eller nutida, så praxis var en annan.
Här är några ställen:
2 Krön 21:15,18-19
Amos 3:6
Det finns många andra ställen där det talas om att Herren själv dödar eller att hans ängel gör det...
Därför är det straff som kung Joram får för sin ogudaktighet (2Krön 21) visserligen brutalt i våra ögon, men för en dåtida läsare var det knappast anmärkningsvärt i sig. Poängen är att hans synd inte förblev ostraffad - att han idag hade blivit avsatt i st.f. att hans inälvor skulle falla ut är irrelevant. Tukt är alltså just det som det är frågan om - fastän hårdhänt sådan. Vad gäller versen ur Amos - Om en olycka händer i staden, är det inte Herrens verk? - visar den på en utveckling i folkets (och vår) förståelse av Gud. I det tidigaste monoteistiska skedet tänker man sig Gud som alltings upphovsman i gott och i ont (jfr t.ex. Jes 45:7f), men småningom började man inse att det också finns andra krafter med i spelet, t.ex. djävulen och människan. Gud är den högsta makten, men han är inte skuld till allt som sker. Det här har jag tangerat 9.9.06 när jag skrev om teodicé-problemet. På många ställen där Herren eller hans ängel dödar sker det när han "blandar sig i" de krig som hans folk för. Ett exempel är det som den assyriska armén under kung Sanherib råkar ut för; berättelsen finns i 2Kung 18-19, ingripandet i 19:35. Ur israeliternas synvinkel handlar det alltså om Guds beskydd, även om formerna (185.000 döda!) återigen är något magstarka för en nutida läsare. Man kan se en tydlig utvecklingslinje från de tidigaste delarna av GT tills Jesus kommer med i bilden. I början handlar det om att "Bete er, ungar, annars hugger jag huvudet av er!", medan tonen mildras efterhand. Först införs ställföreträdande djuroffer, så betonas vikten av barmhärtighet och sist kommer Jesus och destillerar fram det Dubbla kärleksbudet ur det som varit tidigare. GT är en viktig del av Bibeln, eftersom det tecknar upp en bakgrund till evangeliet. Utan den bakgrunden skulle vi ha mycket svårt att förstå Jesu handlande. Till bakgrunden hör, förutom all poesi och levnadsvisdom, också de brutala och våldsamma delarna. De visar oss ofta hurudana vi är, utan att sockra över de negativa sidorna och bara visa oss hurudana vi ville eller borde vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar