Debatten i Hbl fortsätter mellan khde Monica Heikel-Nyberg och kaplan Ola Byfält. Tidigare har jag skrivit om den här och här.
Moni påpekar i Hbl 21.2 att äktenskapet inom den katolska och den anglikanska kyrkan har sakramental status, medan den hos oss är civilrättslig, och att vi också förr har anpassat oss till den samhälleliga utvecklingen i rättsliga frågor, som avskaffande av dödsstraff, livegenskap och häxbränning. Byfält (Hbl 27.2) är - hör och häpna - inte nöjd med detta.
Däremot säger han mellan raderna sådant som jag tar avstånd från, nämligen att äktenskapet endast, alltid och för evigt måste vara mellan man och kvinna. Frågan är om denna situation är oföränderlig eller om det eventuellt finns ett behov av att förändra den. Den kyrkliga vigseln är bön om Guds välsignelse och till för dem som räknar med sagda välsignelse, som Byfält säger. Också om samkönade äktenskap skulle införas, är denna grundförutsättning oförändrad. Likaså vore troshandlingen i överensstämmelse med Guds ord (i uttryckets båda betydelser) också i den situationen.
Jag upprepar det jag tidigare har skrivit:
Moni påpekar i Hbl 21.2 att äktenskapet inom den katolska och den anglikanska kyrkan har sakramental status, medan den hos oss är civilrättslig, och att vi också förr har anpassat oss till den samhälleliga utvecklingen i rättsliga frågor, som avskaffande av dödsstraff, livegenskap och häxbränning. Byfält (Hbl 27.2) är - hör och häpna - inte nöjd med detta.
[...] ur kyrklig synvinkel är vigseln primärt bön om Guds välsignelse för man och kvinna som önskar ingå äktenskap. [...] Vigseln är [...] en civilrättslig akt och därmed en samhällsangelägenhet. Civilrättsligt kan kyrkan avstå från vigselrätten. Den kyrkliga vigseln är en troshandling i överensstämmelse med Guds ord och till för dem som räknar med Guds välsignelse.Det Byfält säger på raden kan jag bra hålla med om. Detta är situationen för tillfället.
Däremot säger han mellan raderna sådant som jag tar avstånd från, nämligen att äktenskapet endast, alltid och för evigt måste vara mellan man och kvinna. Frågan är om denna situation är oföränderlig eller om det eventuellt finns ett behov av att förändra den. Den kyrkliga vigseln är bön om Guds välsignelse och till för dem som räknar med sagda välsignelse, som Byfält säger. Också om samkönade äktenskap skulle införas, är denna grundförutsättning oförändrad. Likaså vore troshandlingen i överensstämmelse med Guds ord (i uttryckets båda betydelser) också i den situationen.
Jag upprepar det jag tidigare har skrivit:
Vad är ett äktenskap? Det är ett förbund mellan två personer som älskar varandra, som önskar leva tillsammans och tillsammans uppfostra de eventuella barn som Gud har gett dem. Detta förbund kan formellt se olika ut i olika samhällen, kulturer och tider, men tycks vara allmänmänskligt förekommande. Att en av äktenskapets funktioner är att ge trygghet åt makarnas barn, innebär inte att ett barnlöst äktenskap skulle vara ogiltigt.Frågan är fortfarande obesvarad.
Vad är då ett kristet äktenskap? Är det inte helt enkelt ett äktenskap där makarna önskar leva tillsammans med Gud, alltså ett äktenskap mellan kristna makar?
Vad finns det i äktenskapsbegreppet som gör att det vore omöjligt att utvidga praxis från att nu gälla endast heterosexuella par till att omfatta också homosexuell kärlek?
3 kommentarer:
Enligt vedertaget språkbruk gäller äktenskap endast mellan personer av olika kön. Vi har ju make/maka t.ex. som är klart könsrelaterade. Och för mig som anser att partnerskapslagen i dag är för för snäv är distinktionen särskilt viktig, eftersom jag anser att "partnerskap bör kunna ingås mellan personer som inte kan ingå äktenskap". Jag anser t.ex. att tvä syskon (av samma eller olika kön) skall kunna ingå partnerskap. Sådant kan bli aktuellt i en stor syskonskara och att en förälder ingår partnerskap med det hemmavarande barn som sköter om sin åldrande förälder kan även vara ändamålsenligt. Lämna helst begreppet "homosexuella äktenskap" oanvänt. Partnerskap kan väl räcka till, att de sedan kan få kyrkligt välsignelse borde ju vara självklart, men vigsel kan man ju inte tala om....
Vi vill då verkligen inte räknas till samma kategori som syskon eller föräldrar och barn som ingår partnerskap. Det är ju ändå två helt skilda saker. Tycker Carola svamlar.
Carola:
Så kärlek med erotiska övertoner skall inte skiljas från kärlek utan sådana eller ren vänskap? Jag tycker nog att det inte verkar sakligt...
Vedertaget språkbruk förändras ständigt. Hittills har äktenskap varit tvåkönade, och därför kan du påstå detta. Om också samkönade förhållanden skulle betecknas med ordet "äktenskap", skulle den vedertagna betydelsen också förändras.
Och make betyder "man i äktenskap", maka "kvinna i äktenskap". Orden i sig säger inte hur många män eller kvinnor det skall vara i ett parförhållande.
Leena & Marina:
Det är två skilda saker. Helt riktigt.
Skicka en kommentar