Kvinno-

Det är lustigt hur samma ord kan användas på så olika sätt, beroende på vilket sammanhanget är. Ta ordet "kvinno-" som exempel.
Kvinnoforskning är forskning om kvinnor.
Kvinnoseminarium är ett seminarium för kvinnor.
Kvinnovåld är våld mot kvinnor.
Kvinnoröst används av en kvinna.
Kvinnokropp är (en del av) en kvinna.
Kvinnopräst är ... ja, vadå?
Ordet "kvinnopräst" är så vagt att det bara kan ses som ett sätt att nedvärdera mina kolleger. "Kvinnlig präst" är kanske bättre – men kvinnliga präster har det väl funnits i alla tider. Sådana som beter sig feminint, menar jag.
Och vad är alternativet? "Manspräster"? "Manliga präster"?
Eller borde man (som i idrotten) tala om "herrar" och "damer"? "Prästherre" ... "prästdam" ... Nåja ...
Är det inte äntligen dags att sluta tala om kvinnopräster, särskilt om det undermedvetna alternativet är bara "präster" (vilket gör det grovt förolämpande)? Inte talar vi om "kvinnoläkare" heller (annat än eventuellt i betydelsen gynekolog).
Alla är vi präster präster! Alla är vi lika värda och har samma rättigheter och samma skyldigheter! Om detta inte duger åt någon, så är det den personens problem. Och att försöka sprida problemen vidare är helt enkelt inte acceptabelt!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Du har alldeles rätt, och envisheten, till exempel i media, att betona KVINNOpräst gör ju inte att man får mindre känsla av att normen är mannen. TJEJband ser man inte ofta numera tack och lov, och man tycker ju att också inom prästerskapet har kvinnorna varit med så länge att det är dags att betona att det är något speciellt och udda med en kvinnlig präst...

Anonym sa...

Bra rutet, defensor fidei!

Anonym sa...

Språkpolisen är här! Ordet kvinnopräst har förekommit i den lingvistiska diskussionen redan länge och var de facto temat för Mikael Reuters allra första Reuters ruta i HBL. Nedan vad han skrivit om ordet i olika skeden:

Facklitteratur för kvinnopräst
Reuters ruta 14/11/1986

Det är mycket riktigt att en kvinnoläkare är en läkare som behandlar kvinnosjukdomar, kanske rentav på kvinnosjukhus. Här har alltså förleden kvinno- betydelsen 'för kvinnor' o.dyl.
Andra sammansättningar på kvinno- visar likartade men ändå annorlunda relationer. Vi kan tänka på ord som kvinnobröst, kvinnodräkt, kvinnonamn (ung. 'som tillhör en kvinna'), kvinnoarbete, kvinnolist, kvinnoregemente ('som utförs eller utövas av kvinnor'), kvinnoavdelning, kvinnoförbund ('avsedd för kvinnor'), kvinnodyrkan, kvinnoöverfall ('som riktar sig mot kvinnor') och kvinnounderskott (' i fråga om kvinnor').
Just relationen mellan förled och efterled i sammansatta ord brukar tas som exempel på att språket inte är särskilt logiskt. Vi kan jämföra ordpar som kvinnomisshandel och polismisshandel, flickjägare och fallskärmsjägare, fallfrukt och fallskärm, husbåt och husdjur. En båtkurs kan vara en kurs i båtkunskap lika väl som en kurs ombord på en båt.
Mot den bakgrunden finns det knappast något verkligt vägande att anföra mot ordbildningen kvinnopräst. Risken för att det skall tolkas som 'präst för kvinnor' (enligt mönster av kvinnoläkare) är tämligen minimal.
Ordet kvinnopräst är etablerat i svenskan åtminstone sedan slutet av 1960-talet, och det finns upptaget bl.a. i 1973-års upplaga av Svenska Akademiens ordlista. Det har bl.a. den ovedersägliga fördelen att det kan ingå i nya förbindelser av typen kvinnoprästfrågan, kvinnoprästanhängare, som ibland kan vara bekväma att ta till när man vill undvika längre fraser som frågan om kvinnliga präster, anhängare till kvinnliga präster.

precisering 21/11 1986
Förra veckan skrev jag om ordet kvinnopräst att det var etablerat i svenskan åtminstone sedan slutet av 1960-talet. Hade jag haft tillgång till Svenska språknämndens senaste bok Nyord i svenskan från 40-tal till 80-tal kunde jag ha gett mera exakt besked: där finns ett belägg redan från 1959.

Följande Reuters ruta:

Två läkarsöner
Reuters ruta 25/9 2002
En kollega till mig har gjort mig uppmärksam på en ny typ av sammansättningar som har börjat dyka upp i finlandssvenska tidningstexter. Det handlar om personbeteckningar med släktskapsord som efterled och yrkesbeteckningar eller motsvarande som förled: Rinnes två läkarsöner, hon bjuder sin soldatson på mat, de två gitarristbröderna.
Det som är påfallande och ovant är inte de sammansatta orden som sådana, utan relationen mellan förled och efterled. Läkarsöner och soldatsöner har vi hört talas om förut, men då har det varit fråga om söner till läkare respektive soldater.
Det intressanta med sammansättningar är ju att de kan uttrycka väldigt många olika relationer mellan sammansättningsleden Jag har i en av mina första språkspalter (1986) varit inne på kvinnopräster och kvinnoläkare, polismisshandel och kvinnomisshandel, flickjägare och fallskärmsjägare. I det aktuella fallet är det fråga om en typ av sammansättning där efterleden och förleden förhåller sig till varandra som subjekt till predikativ, dvs. det som uttrycks med efterleden är det som uttrycks med förleden. Eller med andra ord: Rinnes två söner är läkare, och de två bröderna är gitarrister.
I och för sig är det här en helt acceptabel relation i sammansättningar, även om den kanske inte är så vanlig. En pojkvän är en vän som är pojke, inte vännen till en pojke, en prinsgemål är en (drottning)gemål som är prins, inte gemålen till en prins, änkeprostinnan är en prostinna som är änka och soldatgossen i Fänrik Ståls sägner var en gosse som var soldat (även om han dessutom var son till en soldat). Till samma kategori hör för övrigt också kvinnopräst, en sammansättning som många språkvårdare vill ersätta med kvinnlig präst (vem har hört talas om "manspräster"?).
Med hänvisning till det här menar jag att de två gitarristbröderna utan vidare kan införlivas i en typ som existerar sedan tidigare. När vi talar om sångarbröder och frimurarbröder handlar det visserligen inte om manliga syskon utan om bröder av ett annat slag som är sångare respektive frimurare, men ett helt motsvarande exempel med manliga syskon är konstnärsbröderna von Wright.
När det gäller söner och döttrar spelar emellertid det semantiska elementet en så stor roll att vi har svårt att acceptera den här typen av sammansättningar. Läkarsöner och lärardöttrar uppfattas som sagt som söner till läkare och döttrar till lärare. Om det sägs att mamman bjuder sin soldatson på mat så utgår man från att det är den av hennes söner vars far är soldat.
Frågan är om det här är en sammansättningstyp som håller på att sprida sig (kanske under påverkan från motsvarande typ i finskan?). Det är svårt att säga utifrån några få exempel, men det är i varje fall inte något som jag vill uppmuntra till trots all den variation som finns i fråga om relationen mellan förled och efterled i sammansatta ord.

Anonym sa...

Grundproblemet är väl egentligen att man ser präster av kvinnligt kön som något speciellt och präster av manligt kön som det vanliga. Detta både bekräftas och upprätthålls av språkbruket.

Sedan är det en annan sak att 'kvinnliga präster' verkar vara vanligare än 'kvinnopräster' när man söker på Google (29 700 träffar i Sverige på "kvinnliga präster", 276 i Finland mot 948 träffar i Sverige på kvinnopräster och 229 i Finland.) Det som troligen bidrar till att hålla 'kvinnopräst' vid liv är sammansättningen 'kvinnoprästmotståndare' som är språkligt mycket lättare att hantera än 'motståndare mot kvinnliga präster'. Samt att 'kvinnopräst' finns i ordböckerna, förstås.

Detta som en kommentar från syster Lotta, språkvårdaren.

Anonym sa...

Nå just det. Så låtom oss sluta tala om kvinnoprästmotståndare så slipper vi eländet... :-)

Kalle af sa...

Vi kan sluta tala om kvinnoprästmotståndarna. Frågan är bara vad vi då skall kalla dem.
"De oppositionella mot kyrkans officiella linje"? Långt och besvärligt.
"Missanpassade fundamentalister"? "Biblicister"? "Misogyner"? Men de är inte (alla) sådana.
Har du någon kort, koncis och bra term på lager?

Anonym sa...

Nja, jag menade främst att jag är ganska trött på hela diskussionen och gärna skulle se att den bara skulle försvinna. Evaporera. Säga upp sig. Men det lär den väl inte göra.

I väntan på det har jag inget konstruktivt förslag för term, nej... Måste fundera.