Ledarna för den anglikanska kyrkofamiljen samlades förra veckan i Dar es Salaam i Tanzania. Mötet var ödesmättat, eftersom en djup klyfta går mellan konservativa kyrkor i särskilt Afrika och liberala kyrkor i bl.a. USA. Ett symptom på denna splittring är frågan om de homosexuellas rättigheter - får deras parförhållanden välsignas, får de bli präster, får de bli biskopar? Också frågan om kvinnliga präster och biskopar är en het potatis.
Hur djup klyftan är, visas av att många afrikanska kyrkoledare (med den nigerianske ärkebiskopen Peter Akinola i spetsen) vägrade delta i nattvarden tillsammans med den amerikanska (episkopala) kyrkans primas, biskop Katharine Jefferts Schori, som förutom att hon uppenbart är kvinna (hemska tanke!) dessutom är förespråkare för att behandla homosexuella som vore de kristna. De får skarp kritik från andra ledare för att de använder sakramentet som ett verktyg för en kyrkopolitisk demonstration.
Denna vägran kom strax efter att den högsta anglikanska ledaren, ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams hade rapporterat för konferensen att den amerikanska kyrkan hade gått med på att avstå från att installera flera homosexuella biskopar. De konservativa var ändå missnöjda, eftersom de hade velat få tillåtelse att grunda en andra anglikansk kyrka i USA, dit konservativa församlingar kunde ansluta sig. Detta har redan börjat med Akinolas projekt, som jag tidigare har bloggat om, men han fick alltså inte officiellt godkännande för saken.
Innan Williams blev vald till ärkebiskop av Canterbury var han känd för en tämligen liberal syn på homosexuella inom kyrkan. Efter utnämningen har han svängt åt ett mer konservativt håll, inte minst efter påtryckningar från de konservativa - och talrika - afrikanska kyrkorna.
Vid den avslutande presskonferensen beklagade han att konflikten solkat ner Anglikanska gemenskapens anseende i tider då det finns många andra brännande problem att ta ställning till. Han är inte den ende att beklaga. Både den sudanesiske biskopen och ärkebiskopen i Sydafrika har vid flera tillfällen påpekat att kyrkorna i stället borde ägna sig åt sådana farsoter som fattigdom, krig och aids.
Det finns inget formellt förfaringssätt för utträde (varken frivilligt eller ofrivilligt) ur den anglikanska gemenskapen.
Frågan om kyrkans förhållningssätt till de homosexuella kommer upp också på Church of Englands generalsynod inkommande vecka.
Hur djup klyftan är, visas av att många afrikanska kyrkoledare (med den nigerianske ärkebiskopen Peter Akinola i spetsen) vägrade delta i nattvarden tillsammans med den amerikanska (episkopala) kyrkans primas, biskop Katharine Jefferts Schori, som förutom att hon uppenbart är kvinna (hemska tanke!) dessutom är förespråkare för att behandla homosexuella som vore de kristna. De får skarp kritik från andra ledare för att de använder sakramentet som ett verktyg för en kyrkopolitisk demonstration.
Denna vägran kom strax efter att den högsta anglikanska ledaren, ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams hade rapporterat för konferensen att den amerikanska kyrkan hade gått med på att avstå från att installera flera homosexuella biskopar. De konservativa var ändå missnöjda, eftersom de hade velat få tillåtelse att grunda en andra anglikansk kyrka i USA, dit konservativa församlingar kunde ansluta sig. Detta har redan börjat med Akinolas projekt, som jag tidigare har bloggat om, men han fick alltså inte officiellt godkännande för saken.
Innan Williams blev vald till ärkebiskop av Canterbury var han känd för en tämligen liberal syn på homosexuella inom kyrkan. Efter utnämningen har han svängt åt ett mer konservativt håll, inte minst efter påtryckningar från de konservativa - och talrika - afrikanska kyrkorna.
Vid den avslutande presskonferensen beklagade han att konflikten solkat ner Anglikanska gemenskapens anseende i tider då det finns många andra brännande problem att ta ställning till. Han är inte den ende att beklaga. Både den sudanesiske biskopen och ärkebiskopen i Sydafrika har vid flera tillfällen påpekat att kyrkorna i stället borde ägna sig åt sådana farsoter som fattigdom, krig och aids.
Det finns inget formellt förfaringssätt för utträde (varken frivilligt eller ofrivilligt) ur den anglikanska gemenskapen.
Frågan om kyrkans förhållningssätt till de homosexuella kommer upp också på Church of Englands generalsynod inkommande vecka.
Källor:
Kyrkans tidning: Avgörande möte mellan splittrade anglikaner (13.2.07)
Dagen: Anglikanska kyrkans ultimatum: Sluta att välsigna homosexuella (23.2.07)
PinkNews: Anglican synod to discuss embracing gays (6.2.07)
COMMENT: End of the road for united Anglican communion (12.2.07)
US bishop refuses to apologise for gay stance (15.2.07)
Anglican church steps back from schism (16.2.07)
African archbishops refuse to take communion (17.2.07)
365gay: Episcopal Head Refuses To Back Down On Gay Clergy At Anglican Summit (15.2.07)
Anglican Leaders Snub Episcopal Head At Tanzania Summit (16.2.07)
Little Indication Accord Will Be Reached At Anglican Summit On Gay Clergy (18.2.07)
gay.com: Anglicans snub Communion with Schori (16.2.07)
2 kommentarer:
"Kyrkopolitisk demonstration" - mot skismatiker - är det historiska sättet i Kyrkan att FÖRVALTA Sakramentet. Ett förhållnigssätt typ "vi kan ju inte ha några läroskillnader, och har vi spelar de ändå ingen roll" är inte känt från kyrkohistorien. "Öppen nattvard" är ett sent påfund.
Det är klart att det finns läroskillnader, och det är klart att de spelar en roll. Lika klar är dock den grundläggande gemenskapen i Kristus, som bör få komma till synes i nattvardsgemenskapen. När den gemenskapen bryts, är schismen ett faktum.
En schismatiker är en sådan som vill dela kyrkan. I detta fall är det alltså Akinolas schismatiker som demonstrerar.
Skicka en kommentar