För flera sekler sedan utfärdade påven en bulla om att alla judar måste lämna Italien. Självfallet steg ett ramaskri från det judiska samfundet, så påven föreslog en uppgörelse. Han skulle hålla en religiös diskussion med en ledare från den judiska kontingenten. Avgick den judiska talesmannen med seger ur debatten skulle judarna få tillåtelse att bli kvar i Italien. Vann däremot påven skulle judarna utvandra.
I det judiska samfundet sammanträdde man och valde en åldrig rabbin, Moishe, att representera dem i debatten. Rabbinen kunde däremot inte latin, och påven kunde inte tala jiddish. De beslöt därför att man skulle hålla ett "stumt" samtal. Då dagen för den stora debatten var inne slog sig påven och rabbinen ner mitt emot varandra, och där satt de och teg en hel minut innan påven höjde ena handen med tre fingrar uppsträckta. Moishe tittade på honom och höjde ett finger.
Därnäst viftade påven med fingret kring huvudet. Moishe pekade på marken där han satt.
Därefter tog påven fram en nattvardskalk och en oblat. Rabbinen tog fram ett äpple.
När påven såg det reste han sig upp och sade: "Jag erkänner mig besegrad. Denne man har gjort mig svarslös. Judarna kan stanna." Senare samlade sig kardinalerna kring påven och frågade hur samtalet hade avlöpt. Påven sade: "Först höll jag upp tre fingrar som ett tecken på treenigheten. Han svarade med att hålla upp ett finger för att påminna mig om att det ändå finns en enda Gud som är gemensam för våra respektive religioner. Sedan viftade jag med fingret i luften för att säga att Gud finns överallt omkring oss. Han svarade genom att peka på marken för att visa att Gud finns också just där vi är. Jag tog då fram vinet och oblaten för att visa att Gud frälser oss från våra synder. Han tog fram ett äpple för att påminna mig om arvsynden. Han hade svar på allt. Det var inte mycket jag kunde göra." Under tiden hade den judiska kolonin flockats runt rabbinen och frågade honom hur det hade gått. "Jo", sade Moishe, "först sade han till mig: 'Ni judar har tre dagar på er att sticka härifrån.' Jag sade till honom: 'Inte en enda av oss får du bort.' Då sade han att hela staden skulle rensas på judar. Så jag sade: 'Hör nu herr påve. Vi judar... vi stannar där vi är!'"
"Sedan då?" frågade en kvinna.
"Inte vet jag", sade rabbinen. "Vi tog matrast."
I det judiska samfundet sammanträdde man och valde en åldrig rabbin, Moishe, att representera dem i debatten. Rabbinen kunde däremot inte latin, och påven kunde inte tala jiddish. De beslöt därför att man skulle hålla ett "stumt" samtal. Då dagen för den stora debatten var inne slog sig påven och rabbinen ner mitt emot varandra, och där satt de och teg en hel minut innan påven höjde ena handen med tre fingrar uppsträckta. Moishe tittade på honom och höjde ett finger.
Därnäst viftade påven med fingret kring huvudet. Moishe pekade på marken där han satt.
Därefter tog påven fram en nattvardskalk och en oblat. Rabbinen tog fram ett äpple.
När påven såg det reste han sig upp och sade: "Jag erkänner mig besegrad. Denne man har gjort mig svarslös. Judarna kan stanna." Senare samlade sig kardinalerna kring påven och frågade hur samtalet hade avlöpt. Påven sade: "Först höll jag upp tre fingrar som ett tecken på treenigheten. Han svarade med att hålla upp ett finger för att påminna mig om att det ändå finns en enda Gud som är gemensam för våra respektive religioner. Sedan viftade jag med fingret i luften för att säga att Gud finns överallt omkring oss. Han svarade genom att peka på marken för att visa att Gud finns också just där vi är. Jag tog då fram vinet och oblaten för att visa att Gud frälser oss från våra synder. Han tog fram ett äpple för att påminna mig om arvsynden. Han hade svar på allt. Det var inte mycket jag kunde göra." Under tiden hade den judiska kolonin flockats runt rabbinen och frågade honom hur det hade gått. "Jo", sade Moishe, "först sade han till mig: 'Ni judar har tre dagar på er att sticka härifrån.' Jag sade till honom: 'Inte en enda av oss får du bort.' Då sade han att hela staden skulle rensas på judar. Så jag sade: 'Hör nu herr påve. Vi judar... vi stannar där vi är!'"
"Sedan då?" frågade en kvinna.
"Inte vet jag", sade rabbinen. "Vi tog matrast."
Ur Autografjägaren av Zadie Smith
Källa: Ben Thilmans blogg
Källa: Ben Thilmans blogg
1 kommentar:
:D Den va bra
Skicka en kommentar