Under påsken visades en tvådelad dokumentär om Johannes Paulus II på TV. Rättare sagt: Andra delen handlade om påven; den första behandlade en viss Karol Wojtyla. Men eftersom det var han som sedermera blev påve, må det nu vara hänt.
I höstas visades en motsvarande dokumentär om moder Teresa. Det finns flera saker som förenar dessa två: De är båda kända katoliker med mycket stark Maria-fromhet, de är båda döda sedan några få år tillbaka, och en bred folkopinion vill se dem båda som helgon. Teresa ligger före i den processen, men till stor del för att hon har haft några flera år på sig - hon dog nämligen 1997, medan påven dog 2005.
Därför är det också naturligt att TV-dokumentärerna liknar varann. Jag vet inte om det är samma människor eller samma bolag som har gjort båda, men hur som helst liknar de båda starkt klassiska helgonskildringar, som i glorifierande och okritisk stil lyfter fram endast det goda som helgonet har gjort. Och både moder Teresa och Johannes Paulus II gjorde många goda saker, det går inte att förneka. Dock går det inte heller att förneka att de också gjorde sådant som hade krävt en kritisk granskning. Den saknades dock i båda dokumentärerna, som därmed gav intrycket av partsinlagor och till stor del var som sockervadd. De såg bra ut och smakade sött, men när man försökte bita till och tränga djupare, försvann substansen, och allt som var kvar var kladd på ansiktet.
Ingen är uteslutande god; också "goda" människor har mindre goda drag. I en TV-dokumentär måste också de mörka sidorna få komma fram, annars blir det hela jämntjockt och tråkigt. Och så var fallet också denna gång…
I höstas visades en motsvarande dokumentär om moder Teresa. Det finns flera saker som förenar dessa två: De är båda kända katoliker med mycket stark Maria-fromhet, de är båda döda sedan några få år tillbaka, och en bred folkopinion vill se dem båda som helgon. Teresa ligger före i den processen, men till stor del för att hon har haft några flera år på sig - hon dog nämligen 1997, medan påven dog 2005.
Därför är det också naturligt att TV-dokumentärerna liknar varann. Jag vet inte om det är samma människor eller samma bolag som har gjort båda, men hur som helst liknar de båda starkt klassiska helgonskildringar, som i glorifierande och okritisk stil lyfter fram endast det goda som helgonet har gjort. Och både moder Teresa och Johannes Paulus II gjorde många goda saker, det går inte att förneka. Dock går det inte heller att förneka att de också gjorde sådant som hade krävt en kritisk granskning. Den saknades dock i båda dokumentärerna, som därmed gav intrycket av partsinlagor och till stor del var som sockervadd. De såg bra ut och smakade sött, men när man försökte bita till och tränga djupare, försvann substansen, och allt som var kvar var kladd på ansiktet.
Ingen är uteslutande god; också "goda" människor har mindre goda drag. I en TV-dokumentär måste också de mörka sidorna få komma fram, annars blir det hela jämntjockt och tråkigt. Och så var fallet också denna gång…
1 kommentar:
Folk vill ha helgon. Tänkande är en annan sak. Jag hänvisar till Aroup Chatterjee: Mother Teresa The Final Verdict, eller titta på Penn och Tellers dokument om henne på youtube. Vem kan man lita på? Sorgligt.
Skicka en kommentar