Frågespalten XIV: Markku Koivisto

Nokia Missios ledare, den förre kyrkoherden i Nokia (utanför Tammerfors) Markku Koivisto har blivit anmäld för domkapitlet i Tammerfors stift, anklagad för irrlära. Nu har tydligen domkapitlet enligt FNB funnit honom vara skyldig, eftersom man tar till storsläggan. Dk beslöt 25.4.07 att Koivisto avstängs från prästämbetet för sex månader, vilket är det första steget till en slutgiltig avstängning - under förutsättning att han inte antingen ångrar sig eller avgår självmant innan det. [Uppdatering: Koivisto får fortsätta som präst, beslöt domkapitlet 13.6.07. Se mer här.]
En av de 14 anklagelsepunkter som riktas mot honom (se Kotimaa 25.4.07) tycks vara Nokia Missios dopsyn, nämligen att de döper om lutheraner som redan är döpta (som barn). Detta är emot de lutherska bekännelseskrifterna.

Jag har ingen information om saken annat än vad media har kommit med. Därför kan jag inte bedöma rättviseaspekter o.dyl. i denna process. Jag har valt att skriva om detta i denna Frågespalt, eftersom jag har fått en fråga om saken:

Betyder det här att Koivisto och Nokiamissionen är irrlärig? I så fall, betyder det att lutherska präster som sympatiserar med Nokiamissionen också är irrläriga?

Jag utgår nu från att anklagelserna om omdop (eller vederdop, för att använda en äldre term) är korrekta, vilket alltså undandrar sig min bedömning. Om så är, har Nokia Missio, och Koivisto som dess ledare, avvikit från den lutherska läran (som jag kommenterar i detta inlägg). Vilket i sin tur betyder att de ur luthersk synvinkel är irrläriga, trots att denna praxis förekommer inom många frikyrkor. Frågan om dopet är en av de viktigaste skillnaderna mellan lutheraner och t.ex. baptister eller pingstvänner.
Den första frågan besvarar jag alltså jakande.

Den andra frågan är inte lika rätlinjig. "Sympatisera" kan man nämligen på många olika sätt. Om sympatin gäller rörelsens karismatiska drag eller omvändelseförkunnelse, är det inte automatiskt irrlärigt. Om en luthersk präst däremot medverkar till ett omdop eller rent av själv låter döpa om sig, är det däremot helt klart ett avsteg från luthersk lära, och man öppnar sig för motsvarande disciplinära åtgärder som vad Koivisto nu har råkat ut för.

Jag vill ännu påpeka att det att en rörelse inte följer luthersk lära inte i sig betyder att den vore icke-kristen. Men den som har förbundit sig inte bara till kristen tro utan uttryckligen till den lutherska formen av kristen tro, måste naturligtvis hålla fast vid den eller ta konsekvenserna av sitt avsteg.