Ärkebiskopens uttalande refereras i bl.a. Kyrkpressen, som också hänvisar till en undersökning av Taloustutkimus, som kommer till att finländare är negativa till samarbetsvägrare. En intressant detalj i detta sammanhang är att det är första gången (tror jag) som jag hör termen "samarbetsvägrare" användas i stället för "kvinnoprästmotståndare". Och visst är ju den nya termen bättre.
Det finns gott om kvinnoprästmotståndare, alltså sådana som i princip anser att kvinnor inte borde få bli prästvigda, som i praktiken inte har någon svårighet att samarbeta med kvinnliga präster. Det är bra - var och en får ha den åsikt den har, men åsikterna får inte hindra att man följer gemensamt överenskomna regler. Och framför allt får oskyldiga parter inte komma i kläm. Samarbetsviliga kvinnoprästmotståndare är alltså inget problem i praktiken.
Problemet kommer in då det blir så viktigt att ha rätt att det går ut över andra. Vägran att samarbeta är alltså problemets kärna, och kan inte (längre) accepteras. I en kommentar till ett inlägg på Kp-bloggportalen skriver kvinnoprästmotståndaren par excellence Halvar Sandell:
Det finns gott om kvinnoprästmotståndare, alltså sådana som i princip anser att kvinnor inte borde få bli prästvigda, som i praktiken inte har någon svårighet att samarbeta med kvinnliga präster. Det är bra - var och en får ha den åsikt den har, men åsikterna får inte hindra att man följer gemensamt överenskomna regler. Och framför allt får oskyldiga parter inte komma i kläm. Samarbetsviliga kvinnoprästmotståndare är alltså inget problem i praktiken.
Problemet kommer in då det blir så viktigt att ha rätt att det går ut över andra. Vägran att samarbeta är alltså problemets kärna, och kan inte (längre) accepteras. I en kommentar till ett inlägg på Kp-bloggportalen skriver kvinnoprästmotståndaren par excellence Halvar Sandell:
[...] ni behöver inte argumentera och använda debatten. De administrativa medlen räcker mer än väl för att inom överskådlig framtid få bort dem som har vår övertygelse.Jag hade inte väntat att få höra mig säga det här, men Sandell har helt rätt. Debatten är slut. Argumenten är presenterade. Beslutet är fattat för över 20 år sedan. Den som inte kan underordna sig gällande ordning kommer att råka ut för "administrativa medel" - vilket den personen har dragit över sig själv!
5 kommentarer:
Jag fattar inte riktigt hur man som kvinnoprästmotståndare i "princip" kan samarbeta med kvinnliga präster?? Dubbelmoral luktar det som =/
Hmm... Kanske lite... Men det viktigaste tycker jag är den känsla för proportioner som samarbetsförmågan visar. Frågan om prästernas kön är på inget sätt den viktigaste som kyrkan har att tackla.
[quote]Problemet kommer in då det blir så viktigt att ha rätt att det går ut över andra. Vägran att samarbeta är alltså problemets kärna, och kan inte (längre) accepteras.[/quote]
Fast detta kan ju givetvis också svängas åt det andra hållet, dvs. så att det är de med traditionell ämbetssyn som faller offer för er som tycker det är så viktigt att ha rätt så det går ut över dem. Jag tycker mej snarare se en vägran att samarbeta från "ert" håll.
Varför är det så viktigt att ha rätt att endel kanske måste överge sitt arbete och sin kallelse?
Jag skulle personligen vilja se lite intensiv teologi bedrivas kring ekonomins övertag på människors sinnen och hjärtan, och på länders och rikens öden.
Jag har också förespråkat att parterna i kvinnoprästfrågan skulle iaktta en tre års tystnad med början från pingsten 2007, den heliga Andens dag och kyrkans födelsedag.
Under dessa tre år skulle ämbetsfrågan handhas pastoralt så som det var meningen. De enda som skulle få bryta tysthetslöftet skulle, i fall av öppen konflikt, vara berörda präster och deras närmaste förman, i syftet att berörda församlingsmedlemmar skulle vara tillräckligt informerade om vad som sker.
Men inga upprop. Inga uttalanden från biskopsmötet. Inga pressmeddelanden av ärkebiskopen.
Då skulle vi få ett slut, eller åtminstone rätt nivå, på denna utdragna, nedrivande och oproportionerliga debatt.
Visst, Johannes - det är bra och hälsosamt att vända på steken emellanåt och se hur det då ser ut. Och det som jag märker när jag gör det är att situationen inte är parallell.
De kvinnliga prästerna arbetar utgående från sin övertygelse att de själva har rätt att arbeta som präster.
Kvinnoprästmotståndarna (särskilt samarbetsvägrarna) arbetar utgående från sin övertygelse att VISSA ANDRA inte har rätt att arbeta som präster.
Här är situationerna alltså inte jämförbara.
Samarbetsvägrare vägrar godkänna att det finns åsikter som avviker från dem som de själva innehar. Det verkar som om det vore deras brist på ödmjukhet som hindrar dem att se att också andra åsikter kan vara motiverade, och att DHA verkar genom kyrkan och dess kyrkomöten likaväl som på andra sätt.
Det handlar alltså inte om att "ha rätt", utan om att tillåta också andra att ha rätt.
Skicka en kommentar