Min arbetskamrat och ämbetsbroder Mats Lindgård, som har forskat kring trivsel i arbetet hos kyrkligt anställda, är en av bloggarna på Prästbloggen. Hans senaste inlägg, Viktig solidaritet (22.4.07), behandlar kvinnliga prästers trivsel i arbetet i Borgå stift. Han skriver bl.a.:
Och det är ju inte bara kvinnliga präster som det gäller. Allt står verkligen inte väl till!
Häromdagen publicerade YLE resultaten av en enkät som riktats till de kvinnliga prästerna i Borgå stift. Enligt resultaten är det mycket få som har utsatts för direkt diskriminering i sitt arbete. Å andra sidan upplever en stor majoritet att de kvinnliga prästernas situation i Borgå stift är dålig.En annan av "prästbloggarna", khde Ann-Sofi Storbacka från Ingå, kommenterar (20.4.07) emeritusbiskop Eriks ovannämnda inlägg så här:
En del av dem som kommenterat enkäten har valt att ta fasta på det positiva delresultatet. Så gör till exempel Kyrkpressens redaktör Christa Mickelsson genom att i nätversionen rubricera nyheten Få kvinnliga präster möter motstånd i praktiken. På samma sätt går biskop emeritus Erik Vikström tillväga i sitt blogginlägg Kloka kvinnor då han konstaterar att det ”viktigaste resultatet tycktes vara det som vi redan visste: att våra kvinnliga präster i stort har det bra”.
Enligt min åsikt är en riktig tolkning av enkätresultaten betydligt mer mångfasetterad och, tyvärr, också mer nedslående. Jag tror att läget är just sådant som enkäten ger vid handen. [...] Det är tungt att år efter år bli tvungen att höra och läsa kommentarer som sätter ens prästidentitet i tvivelsmål.
Att förbigå de negativa resultaten som talar om att många uppfattar situationen som dålig är att sopa problemen under mattan. Samtidigt innebär detta också att man nonchalerar människors upplevelse av sin livssituation. Sådant är ägnat att öka känslan av vantrivsel i stället för att göra förhållandena bättre.
Efter så många år av kvinnoprästdebatt slutar det inte att göra ont. Skulle det inte snart vara dags att förenas i den gemensamma och genuina sorgen över kyrkans tillstånd och aktivt söka nya vägar framåt. Visst har vi ett sår i Borgå stift, liksom i hela kyrkan. Allt står inte väl till.Goda frågor. Ja, minsann - hur kommer det sig att den som i bokstavens eller lärans namn diskriminerar en annan människa därmed låtsas vara en bättre kristen? Det har jag mycket svårt att förstå.
Hur kan det egentligen komma sig att kvinnoprästmotstånd i praktiken har blivit ett tecken på att man är en särskilt hängiven kristen? Är det verkligen ett tecken på ett kristet sinnelag att man inte kan fira nattvard tillsammans med en annan medlem av samma kyrka som bekänner sig till samma Frälsare? Hur är det möjligt att glömma själva kärnfrågan: vägran att fira nattvard tillsammans med andra syndare som sökt sig till nattvardsbordet för att ta emot Kristus?
Och det är ju inte bara kvinnliga präster som det gäller. Allt står verkligen inte väl till!
2 kommentarer:
Väl skrivet. Tack!
Är kvinnoprästfrågan ett tecken på upplösningen av de yttre kyrkorna och de yttersta tiderna? Olaf S. Melin skriver i HBL 21.4. "Bibelord är makt" om tillskärpning i kvinnoprästfrågan. Han refererar till KG Hammar som menar att människan är tolk av bibeln och ingen absolut sanning finns i tolkningsväg.
Jo. Och tolknig går hand i hand med auktoritet och makt som håller allt samman. Sådan total evangelisk frihet har väl aldrig etablerats, att inte på ett betydande sätt världsig hierarki spelat in i kyrkans ordningar. I detta fall mäns dominans. Den är idag inte självklar - kvinnor får även annars idag i stort klara sig själva utan mäns skydd och omvårdnad - och kan därför omprövas.
När kvinnan tar upp bibelord (=tolkar), har det ordet, den tolkningen just så mycket makt som den kvinnan som bär upp det. - Det är, kyrkligt och samhälleligt,LITE, jämfört med hela mansfalangen genom 2000 år!Det går sanna mina ord ibland en mulen skugga över kyrkliga dignitärers ansikten, när vi hävdar, att Gud har valt oss personligen till präster! DE vill att detta skall bero av DEM - deras gillanden, fördomar och idiosynkrasier - inte av HONOM! Irritationen över ett sådant förakt mot det heliga hos dem som skall vaka och vakta över vår kyrka gör mig iskall!!De kvinnliga prästernas rätt att tolka har strama skaklar. Kyrkan blir inte KVINNLIG(ARE) trots (vissa som lydiga bedömda) kvinnors rätt att bli präster!
Skicka en kommentar