Veckans anekdot: Vad sjunger han med, egentligen?

Jag brukar ofta sjunga för och med Antonia, två år, i stället för att läsa kvällssaga för henne. Ett tag var jag flunsig och hade ont i halsen, vilket jag meddelade henne. På tvååringars vis berättade hon sedan detta för alla som ville höra på.
Det var bara det att hon inte talade riktigt rent. Det inledande h:et föll bort och l och s böt plats. Det som hon gick omkring och sade var alltså: "Pappa ont i asle!"
Detta födde en del förbryllade och roade miner. Jag försökte mig inte ens på någon korrigering...