Jag är skyldig Christer en ursäkt.
Christer, jag var så inne i teologisk-kyrkliga debatter när jag hittade din blogg, att jag endast såg till vad du skrev och inte till varför du skrev det. Det du skrev var så diametralt motsatt mot vad jag anser, och dessutom framfört i en ton som stötte mig, att jag reagerade alltför kraftigt och snabbt. Jag borde ha läst mer av vad du skriver och låtit saken mogna, innan jag skred till åtgärder, alltså skrev om saken på min blogg.
Jag anser fortfarande att det som jag skrev var sant och i överensstämmelse med vad jag läste på din blogg, med undantaget att det inte var Karin LV som du kallade "hora med hönshjärna". Kanske jag läste in för mycket.
Det jag ber om ursäkt för är att jag verkligen var inne i debattspåret, när jag hade behövt en mer pastoral approach. Jag menar, att även om jag anser att jag inte brast i sanning, så brast jag i min kärlek mot dig. Detta ångrar jag och ber dig förlåta mig för.
Efter att jag helt tydligt har sårat dig (och i gengäld själv fått sår av sådana som har försvarat dig) så är det säkert bäst att jag tar bort det inlägg som handlade om dig, samt i fortsättningen inte kommenterar dig eller tillåter andra att göra det på denna blogg.
Jag förstår inte riktigt varför du inte tror på att jag uppriktigt önskar och ber att Herren ska vara med dig, men det förändrar inte det faktum att jag verkligen menar det jag säger: Herren vare med dig, Christer!
Christer, jag var så inne i teologisk-kyrkliga debatter när jag hittade din blogg, att jag endast såg till vad du skrev och inte till varför du skrev det. Det du skrev var så diametralt motsatt mot vad jag anser, och dessutom framfört i en ton som stötte mig, att jag reagerade alltför kraftigt och snabbt. Jag borde ha läst mer av vad du skriver och låtit saken mogna, innan jag skred till åtgärder, alltså skrev om saken på min blogg.
Jag anser fortfarande att det som jag skrev var sant och i överensstämmelse med vad jag läste på din blogg, med undantaget att det inte var Karin LV som du kallade "hora med hönshjärna". Kanske jag läste in för mycket.
Det jag ber om ursäkt för är att jag verkligen var inne i debattspåret, när jag hade behövt en mer pastoral approach. Jag menar, att även om jag anser att jag inte brast i sanning, så brast jag i min kärlek mot dig. Detta ångrar jag och ber dig förlåta mig för.
Efter att jag helt tydligt har sårat dig (och i gengäld själv fått sår av sådana som har försvarat dig) så är det säkert bäst att jag tar bort det inlägg som handlade om dig, samt i fortsättningen inte kommenterar dig eller tillåter andra att göra det på denna blogg.
Jag förstår inte riktigt varför du inte tror på att jag uppriktigt önskar och ber att Herren ska vara med dig, men det förändrar inte det faktum att jag verkligen menar det jag säger: Herren vare med dig, Christer!
1 kommentar:
Herren vare med dig Karl.
Bråka inte med mig, för vi förlorar på det allihop. Vi kanske inte någonsin kan komma överens om våra teologiska skiljelinjer. Men försök inte uppvigla en mobb mot mig. Framförallt med hänsyn till min familj.
Det är tillräckligt allvarligt ändå som det är.
Skicka en kommentar