8. Avslutning: Det mindre obehagliga
Varje förman som har varit tvungen att ta i ett disciplinärt ärende vet hur obehagligt det är. Ändå är följderna av underlåtenhet på denna punkt värre. Om man inte på lämpligt sätt tillrättavisar den som felar, kommer felet att upprepas — må vara förr eller senare, av samma person eller av någon annan. Om felet sker ouppsåtligt, lär sig den felande (förhoppningsvis) något av att felet korrigeras; sker det uppsåtligen, bör det ha följder som visar det oacceptabla i handlingen. Därför har vi de ovan behandlade möjligheterna till disciplinära åtgärder.
Samtidigt bör den myndighet som utdömer straffet (förman, förtroendeorgan, dk eller domstol) vara noga med åtminstone två saker. För det första bör straffet vara skäligt och stå i proportion till förseelsen. Den bestraffade bör dessutom ges möjlighet att inse detta. För det andra bör straffet ges för en viss handling och inte för att den bestraffade t.ex. råkar vara en allmänt omöjlig person. När straffet är avtjänat så bör det alltså verkligen vara avtjänat och inte tillåtas ligga som en varböld under ytan för att när som helst på nytt blossa upp och infektera arbetsgemenskapen.
Disciplinära åtgärder bör således användas för att korrigera fel, inte som ett självändamål eller för att från arbetsgemenskapen försöka röka ut någon som upplevs som misshaglig. Rätt använda leder de i slutändan till om inte positiva så åtminstone mindre negativa resultat än en strutstaktik — att sticka huvudet i sanden och hoppas på att problemen försvinner av sig själva.
Det gör de nämligen i allmänhet inte.
Varje förman som har varit tvungen att ta i ett disciplinärt ärende vet hur obehagligt det är. Ändå är följderna av underlåtenhet på denna punkt värre. Om man inte på lämpligt sätt tillrättavisar den som felar, kommer felet att upprepas — må vara förr eller senare, av samma person eller av någon annan. Om felet sker ouppsåtligt, lär sig den felande (förhoppningsvis) något av att felet korrigeras; sker det uppsåtligen, bör det ha följder som visar det oacceptabla i handlingen. Därför har vi de ovan behandlade möjligheterna till disciplinära åtgärder.
Samtidigt bör den myndighet som utdömer straffet (förman, förtroendeorgan, dk eller domstol) vara noga med åtminstone två saker. För det första bör straffet vara skäligt och stå i proportion till förseelsen. Den bestraffade bör dessutom ges möjlighet att inse detta. För det andra bör straffet ges för en viss handling och inte för att den bestraffade t.ex. råkar vara en allmänt omöjlig person. När straffet är avtjänat så bör det alltså verkligen vara avtjänat och inte tillåtas ligga som en varböld under ytan för att när som helst på nytt blossa upp och infektera arbetsgemenskapen.
Disciplinära åtgärder bör således användas för att korrigera fel, inte som ett självändamål eller för att från arbetsgemenskapen försöka röka ut någon som upplevs som misshaglig. Rätt använda leder de i slutändan till om inte positiva så åtminstone mindre negativa resultat än en strutstaktik — att sticka huvudet i sanden och hoppas på att problemen försvinner av sig själva.
Det gör de nämligen i allmänhet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar