5. Olika slag av förseelser och deras följder
De förseelser som församlingens tjänsteinnehavare eller andra arbetstagare kan göra sig skyldiga till kan självfallet vara av ytterst varierande natur. Variationer kan konstateras på basen av förseelsens art (exempelvis juridisk, teologisk eller pastoral) och grovlek (från tölpaktighet till brottslighet), vem eller vad den är riktad mot, vilken tjänsteställning arbetstagaren innehar och många andra faktorer. De följder som förseelsen bör få varierar förstås också på samma sätt.
Brott. Rent brottsliga handlingar råder givetvis under strafflagen. De bör anmälas till polisen, som sedan för ärendet vidare genom lämpliga kanaler. Det behöver arbetsgivaren eller förmannen inte bekymra sig för sedan polisanmälan väl är gjord (KL 23:1,1-2). Tvärtom är det så att ett disciplinärt förfarande inte kan användas som alternativ till en polisutredning eller en domstolsbehandling.(*12) Dock kan det vara aktuellt att avhålla den felande från tjänstens utövande för den tid som den straffrättsliga processen pågår. Faktorer som här spelar in i bedömningen är om brottet riskerar att upprepas om den misstänkte fortsätter i sin tjänst, eller om den misstänkte kan använda sin tjänsteställning till att förinta, förfalska eller förvränga bevis och därmed försvåra utredningen av brottet.
Då ett eventuellt fällande domstolsutslag kommer, är det tid att överväga vilka följder det har inom församlingen. I normala fall är det civila straffet nog tillräckligt, men för grövre brott som innebär allvarligt tjänstefel eller ”att tjänsteinnehavaren inte längre åtnjuter det förtroende som hans ställning förutsätter”(*13) kan avsättning från tjänst bli aktuell (KL 23:1,3). Attityden ”men han har ju redan fått sitt straff” låter givetvis barmhärtig, men är knappast juridiskt hållbar. En bedömning måste ske.
Tjänstefel. Varje tjänsteman och anställd har förstås vissa uppgifter att utföra och vissa ansvarsområden att övervaka. Vilka dessa är regleras delvis genom lagar och förordningar, delvis genom arbetsavtal och delvis genom medarbetarnas arbetsfördelning sinsemellan. Den som inte uppfyller sina förpliktelser kan göra sig skyldig till tjänstebrott eller försummelse av tjänsteplikt.
Den som behandlar känslig information är ålagd tystnadsplikt. Detta gäller särskilt andliga arbetare i frågan om själavård(*14) och administrativ personal i frågan om sekretessbelagda registeruppgifter. Den som medvetet eller omedvetet sprider sådan information bryter mot sin tystnadsplikt och är underställd disciplinärt förfarande (KL 25:8 samt Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet(*15)).
Församlingen har också vissa myndighetsfunktioner enligt ingångna avtal med statsmakten. Speciellt är det frågan om vigselrätt, folkbokföring och upprätthållande av begravningsplatser. Den ledande tjänsteman som har dessa på sitt ansvar (kyrkoherde, byråföreståndare, fastighetschef eller motsvarande) bör så klart se till att lagar och förordningar följs på dessa områden och att församlingsmedlemmarna får den service som de är berättigade till.
Olämpligt beteende. Kyrkolagens stadgande om att ”en tjänsteinnehavare … som uppträder på ett med hänsyn till sin tjänsteställning olämpligt sätt kan påföras disciplinstraff” (KL 23:8,1) har lite olika konnotationer för olika grupper av anställda. Varje anställd som kommer i kontakt med andra människor bör förstås bete sig på ett artigt och tjänstvilligt sätt, det inser var och en med en gnutta folkvett. För kundbetjäningspersonal gäller det rent av att stå ut med en viss mängd osakligt beteende från kundernas sida och ändå bibehålla sin egen saklighet och artighet. Detta gäller dock närmast beteendet inom tjänsten (även om kyrkans alla anställda naturligtvis i någon mån är kyrkans ansikte utåt, också på sin fritid).
För de andliga arbetarna är situationen en annan. Den som inte har någon fastslagen arbetstid kan i princip vara i tjänst när som helst, och därmed kan man inte förvänta sig att utomstående skulle kunna veta när t.ex. en präst handlar i tjänsten och när han är ledig. Det avgörande är inte så mycket vad man egentligen har gjort, utan hur omgivningen har upplevt det. En andlig arbetare kan alltså sägas leva i ett akvarium. I större städer kan man upprätthålla ett visst mått av anonymitet, men på små orter är det i det närmaste omöjligt. Det är, på gott och ont, en del av det som man ger sig in i när man accepterar kallelsen att bli t.ex. präst.
Detta innebär alltså att den andliga arbetaren varje stund bör bete sig som om han vore i tjänst. Den ovan citerade KL 23:8,1 skiljer inte mellan olämpligt beteende i tjänsten eller utom den när det gäller disciplinstraff.(*16)
De förseelser som församlingens tjänsteinnehavare eller andra arbetstagare kan göra sig skyldiga till kan självfallet vara av ytterst varierande natur. Variationer kan konstateras på basen av förseelsens art (exempelvis juridisk, teologisk eller pastoral) och grovlek (från tölpaktighet till brottslighet), vem eller vad den är riktad mot, vilken tjänsteställning arbetstagaren innehar och många andra faktorer. De följder som förseelsen bör få varierar förstås också på samma sätt.
Brott. Rent brottsliga handlingar råder givetvis under strafflagen. De bör anmälas till polisen, som sedan för ärendet vidare genom lämpliga kanaler. Det behöver arbetsgivaren eller förmannen inte bekymra sig för sedan polisanmälan väl är gjord (KL 23:1,1-2). Tvärtom är det så att ett disciplinärt förfarande inte kan användas som alternativ till en polisutredning eller en domstolsbehandling.(*12) Dock kan det vara aktuellt att avhålla den felande från tjänstens utövande för den tid som den straffrättsliga processen pågår. Faktorer som här spelar in i bedömningen är om brottet riskerar att upprepas om den misstänkte fortsätter i sin tjänst, eller om den misstänkte kan använda sin tjänsteställning till att förinta, förfalska eller förvränga bevis och därmed försvåra utredningen av brottet.
Då ett eventuellt fällande domstolsutslag kommer, är det tid att överväga vilka följder det har inom församlingen. I normala fall är det civila straffet nog tillräckligt, men för grövre brott som innebär allvarligt tjänstefel eller ”att tjänsteinnehavaren inte längre åtnjuter det förtroende som hans ställning förutsätter”(*13) kan avsättning från tjänst bli aktuell (KL 23:1,3). Attityden ”men han har ju redan fått sitt straff” låter givetvis barmhärtig, men är knappast juridiskt hållbar. En bedömning måste ske.
Tjänstefel. Varje tjänsteman och anställd har förstås vissa uppgifter att utföra och vissa ansvarsområden att övervaka. Vilka dessa är regleras delvis genom lagar och förordningar, delvis genom arbetsavtal och delvis genom medarbetarnas arbetsfördelning sinsemellan. Den som inte uppfyller sina förpliktelser kan göra sig skyldig till tjänstebrott eller försummelse av tjänsteplikt.
Den som behandlar känslig information är ålagd tystnadsplikt. Detta gäller särskilt andliga arbetare i frågan om själavård(*14) och administrativ personal i frågan om sekretessbelagda registeruppgifter. Den som medvetet eller omedvetet sprider sådan information bryter mot sin tystnadsplikt och är underställd disciplinärt förfarande (KL 25:8 samt Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet(*15)).
Församlingen har också vissa myndighetsfunktioner enligt ingångna avtal med statsmakten. Speciellt är det frågan om vigselrätt, folkbokföring och upprätthållande av begravningsplatser. Den ledande tjänsteman som har dessa på sitt ansvar (kyrkoherde, byråföreståndare, fastighetschef eller motsvarande) bör så klart se till att lagar och förordningar följs på dessa områden och att församlingsmedlemmarna får den service som de är berättigade till.
Olämpligt beteende. Kyrkolagens stadgande om att ”en tjänsteinnehavare … som uppträder på ett med hänsyn till sin tjänsteställning olämpligt sätt kan påföras disciplinstraff” (KL 23:8,1) har lite olika konnotationer för olika grupper av anställda. Varje anställd som kommer i kontakt med andra människor bör förstås bete sig på ett artigt och tjänstvilligt sätt, det inser var och en med en gnutta folkvett. För kundbetjäningspersonal gäller det rent av att stå ut med en viss mängd osakligt beteende från kundernas sida och ändå bibehålla sin egen saklighet och artighet. Detta gäller dock närmast beteendet inom tjänsten (även om kyrkans alla anställda naturligtvis i någon mån är kyrkans ansikte utåt, också på sin fritid).
För de andliga arbetarna är situationen en annan. Den som inte har någon fastslagen arbetstid kan i princip vara i tjänst när som helst, och därmed kan man inte förvänta sig att utomstående skulle kunna veta när t.ex. en präst handlar i tjänsten och när han är ledig. Det avgörande är inte så mycket vad man egentligen har gjort, utan hur omgivningen har upplevt det. En andlig arbetare kan alltså sägas leva i ett akvarium. I större städer kan man upprätthålla ett visst mått av anonymitet, men på små orter är det i det närmaste omöjligt. Det är, på gott och ont, en del av det som man ger sig in i när man accepterar kallelsen att bli t.ex. präst.
Detta innebär alltså att den andliga arbetaren varje stund bör bete sig som om han vore i tjänst. Den ovan citerade KL 23:8,1 skiljer inte mellan olämpligt beteende i tjänsten eller utom den när det gäller disciplinstraff.(*16)
Noter:
12. Klemola & Lajunen 2001, 92.
13. Grönblom III 1/03, 105.
14. Angående bikthemligheten, se KL 5:2.
15. I Grönblom III (1/03, ss. 286a-291) betecknas den med Cj.
16. Grönblom III 1/03, 107.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar