Jag stannar kvar!

Nåja, det gick som jag började ana med mitt jobbsökande.
Redan i juni sökte jag en tjänst på domkapitlet, men eftersom jag var den bäste och ende sökanden, så lediganslogs den på nytt. Den gången fick den tre behöriga sökande, och vi kallades alla på intervju.
Idag hade domkapitlet sammanträde, och de valde Jan Hellberg till tjänsten. Det var inte oväntat. När det gäller formell behörighet stod vi kanske på samma linje, men när det gäller lämplighet för just den här tjänsten förstår jag bra att han blev vald. Lycka till, Hellis!
Det betyder att jag kommer att fortsätta på min kaplanstjänst. Och det är också lyckligt på många sätt. Jag trivs med att jobba bland människor. Familjen kan ha nytta av mina flexibla arbetstider när Christel småningom börjar jobba igen. Dessutom har jag nu bara något tiotal rese- och lägerdagar per år, jämfört med långt över hundra som byråkrat.
Visst medger jag att jag är lite besviken över att inte bli vald, men det är nog bäst så här, tror jag.
Dessutom är jag inte alls säker på att jag som byråkrat kunde ha fortsatt som bloggpräst…

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tack och lov för att du inte blev vald då, ifall du skulle ha slutat blogga! Tänk va många mail du skulle ha fått!!! Nej Kalle, skämt å sido... Du har rätt att vara besviken att du inte blev vald, men bra att du även kan se något positivt med det... Sköt om Dej!

Anonym sa...

Hejsan! Va trevligt att jag hittade denhär bloggen, du skriver om intressanta saker tycker jag. Om du vill/ har tid kan du ju kolla in min blogg, jag skriver ganska mycket om kristna teman och annars också om religion.

Anonym sa...

Kalle! Jag är mycket glad över att ha Dig kvar här! Dessutom har jag på känn, att Du är faktiskt en utomordentlig församlingspräst!

Anonym sa...

Tur ändå att du HAR ett jobb.. Fler tåg kommer..

Anonym sa...

Att ha hundra resdagar per år är oerhört tröttande. Stimulerande i början men år ut och år in. Nej!Familjen blir lidande. Även din hälsa. Du missar mycket med barnen...en ensamhet smyger sig på...Du är vald och utvald av Gud att vara där du är just nu. Kanske är bloggandet viktigare än det syns vara. Du är ju unik i din "tjänst" i cybervärlden.