Varken Jesus själv eller evangelierna som helhet nämner homosexualitet med ett enda ord.
(Detta gäller alltså den historiske Jesus - den förandligande tanken att Jesus skulle ha talat genom sina apostlar så att det t.ex. Paulus säger ska tolkas som Jesu ord är något långsökt. Pauli texter var inspirerade av den heliga Anden i lika hög grad som den övriga Bibeln, men Paulus var inte Jesus.)
Någon har argumenterat att Jesus skulle tala för heterosexualitet när han talar mot skilsmässa i Matt 19:1-12 och hänvisar till skapelsen i vv. 4f, men den tolkningen anser jag nog vara långsökt. Med minst lika stor legitimitet kan man säga att han talar för sexuella minoriteter genom att nämna eunucker i v. 12.
Eftersom homosexualiteten inte nämns i Jesu undervisning, kan vi dra slutsatsen att den inte var någon stor eller central fråga varken för honom eller för de första kristna. Jesu tystnad leder mig till att anse att Jesu allmänna undervisning om att vi skall bete oss kärleksfullt mot varandra bör appliceras också i mötet med homosexualitet (må sedan mötet vara "inre" eller "yttre").
Jesu tystnad har också tolkats som ett tyst medhåll till den judiska negativa attityden. I och för sig inte otänkbart. Om allt som Jesus inte nämner skall tolkas så, undrar man ändå t.ex. varför Paulus (tydligen med Jesu auktoritet) kan tala emot omskärelsen, som då var och nu är praxis hos judarna och som Jesus inte heller nämner. Jesus säger i Bergspredikan (Matt 5:17-20): “Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket. Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.” Så fortsätter han med att skärpa lagens bud att gälla inte bara vårt beteende utan också våra tankar.
Detta tolkas ibland oeftertänksamt till att betyda att den gammaltestamentliga lagen eller (lustigt nog) delar av den fortfarande skulle vara giltiga. Vilka delar man väljer beror på ens egna premisser och ens egen förförståelse.
Då missar man två poänger. 1. Jesus undervisar detta under det gamla förbundets tid, innan sin död och uppståndelse. 2. Jesus uppfyllde lagen på korset, och det betyder att “allt har skett,” som han säger i v. 18.
Under sin livstid kritiserar han fariseerna och de skriftlärda för hyckleri och dubbelmoral. De gör (ärliga) försök att följa lagen, trots att de märker det omöjliga i det. Deras lösning på problemet är att hitta på egna regler som är möjliga att följa, men Jesus säger att den lösningen inte är god, att det behövs en radikalare lösning, nämligen att han offrar sig själv, och på så sätt en gång för alla uppfyller lagen.
Och när han har uppfyllt lagen och “allt har skett,” gäller den inte längre. Det är endast den etik som Jesus destillerar ur lagen som gäller (alltså det Dubbla kärleksbudet), inte alla de regler för offer, rituell renhet m.m. som lagen också innehåller. Typexempel på detta är reglerna i 3Mos 17-26.
(Detta gäller alltså den historiske Jesus - den förandligande tanken att Jesus skulle ha talat genom sina apostlar så att det t.ex. Paulus säger ska tolkas som Jesu ord är något långsökt. Pauli texter var inspirerade av den heliga Anden i lika hög grad som den övriga Bibeln, men Paulus var inte Jesus.)
Någon har argumenterat att Jesus skulle tala för heterosexualitet när han talar mot skilsmässa i Matt 19:1-12 och hänvisar till skapelsen i vv. 4f, men den tolkningen anser jag nog vara långsökt. Med minst lika stor legitimitet kan man säga att han talar för sexuella minoriteter genom att nämna eunucker i v. 12.
Eftersom homosexualiteten inte nämns i Jesu undervisning, kan vi dra slutsatsen att den inte var någon stor eller central fråga varken för honom eller för de första kristna. Jesu tystnad leder mig till att anse att Jesu allmänna undervisning om att vi skall bete oss kärleksfullt mot varandra bör appliceras också i mötet med homosexualitet (må sedan mötet vara "inre" eller "yttre").
Jesu tystnad har också tolkats som ett tyst medhåll till den judiska negativa attityden. I och för sig inte otänkbart. Om allt som Jesus inte nämner skall tolkas så, undrar man ändå t.ex. varför Paulus (tydligen med Jesu auktoritet) kan tala emot omskärelsen, som då var och nu är praxis hos judarna och som Jesus inte heller nämner. Jesus säger i Bergspredikan (Matt 5:17-20): “Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket. Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.” Så fortsätter han med att skärpa lagens bud att gälla inte bara vårt beteende utan också våra tankar.
Detta tolkas ibland oeftertänksamt till att betyda att den gammaltestamentliga lagen eller (lustigt nog) delar av den fortfarande skulle vara giltiga. Vilka delar man väljer beror på ens egna premisser och ens egen förförståelse.
Då missar man två poänger. 1. Jesus undervisar detta under det gamla förbundets tid, innan sin död och uppståndelse. 2. Jesus uppfyllde lagen på korset, och det betyder att “allt har skett,” som han säger i v. 18.
Under sin livstid kritiserar han fariseerna och de skriftlärda för hyckleri och dubbelmoral. De gör (ärliga) försök att följa lagen, trots att de märker det omöjliga i det. Deras lösning på problemet är att hitta på egna regler som är möjliga att följa, men Jesus säger att den lösningen inte är god, att det behövs en radikalare lösning, nämligen att han offrar sig själv, och på så sätt en gång för alla uppfyller lagen.
Och när han har uppfyllt lagen och “allt har skett,” gäller den inte längre. Det är endast den etik som Jesus destillerar ur lagen som gäller (alltså det Dubbla kärleksbudet), inte alla de regler för offer, rituell renhet m.m. som lagen också innehåller. Typexempel på detta är reglerna i 3Mos 17-26.
