Religiositet och andlighet

Kyrkostyrelsen har gett ut en broschyr med namnet Dålig täckning. Unga vuxna som församlingsmedlemmar (den finns här i pdf-format både på finska och på svenska).
På s. 7 i broschyren finns en intressant uppställning som (på basen av en föreläsning av den svenska teologen Ann Aldén) jämför religiositet och andlighet.
Religiositet - Andlighet
Gud är avlägsen - Gud finns hos oss
Vi är syndiga, behöver förlåtelse - Vi är sårbara, behöver en helare
Pliktuppfyllelse - Självstyre
Jesus/Gud = konungen - Jesus/Gud = en vän, livet
Ordet, predikan, förståelse - Mysteriet, nattvarden, upplevelse
Tro är att finna för sant - Tro är förtroende
En smal port - En bred ingång
På väg till himlen - Livet NU
Filosofisk sanning - Psykologisk sanning
Hierarkisk auktoritet - Upplevd auktoritet
Strikta gränser = uteslutande - Diffusa gränser = inneslutande
Budord, lydnad - Kraftgivande, skapande
Hierarkiska relationer - Jämbördiga relationer
När jag ser på denna uppställning slås jag av flera saker.
För det första har jag själv en klar dragning till den "andliga" sidan, även om religiositeten också finns där. Men ALLT på den "andliga" sidan stämmer in på mig, medan jag känner igen mig bara i några av de "religiösa" punkterna.
För det andra upplever jag att den stora skiljelinjen mellan olika kyrkliga fraktioner kanske inte ändå går mellan konservativt och liberalt, utan mellan "religiöst" och "andligt" (i den mening som denna uppställning ger).
För det tredje är de flesta av de icke-så-kyrksamma som jag kommer i kontakt med i mitt arbete mer på den "andliga" än på den "religiösa" sidan, medan förhållandet "religiöst"-"andligt" är mer blandat bland de kyrkligt aktiva. Vilket kanske inte är ägnat att förvåna.
Slutsatsen är väl att vi inom kyrkan borde hitta sätt att stärka andligheten hos våra medlemmar, och på det sättet nå ut med evangeliet om Kristus. Om vi fortsätter att (uteslutande) trampa i "religiösa" fotspår, kommer vårt (viktiga!) budskap att kännas irrelevant för dem vi borde nå.
Låt mig för säkerhets skull påpeka att det är för människornas skull som kyrkan och vi, dess anställda, finns till, inte för vår egen. Om nu någon tolkade det jag nyss sade som så...

8 kommentarer:

Anonym sa...

En intressant och tankeväckande uppställning mellan religiositet och andlighet.

Anonym sa...

ag förstår mig inte riktigt på den här uppställningen. Som Guds barn, Jesu systrar och bröder är vi samtidigt kungens vän. Det var ju det som möjliggjordes med Jesu död på korset. Det skynket till det allra heligaste rämnade. Vägen är öppen in i det allra heligaste för att tala i religiösa termer som alla inte förstår. ;)

Kalle af sa...

CatarinaM, Det handlar väl åtminstone till en del om att beskriva samma verklighet med olika termer och ur olika synvinklar. De utesluter inte varann. Det är samma Gud som vi strävar efter, samme Jesus som har kommit till oss. Ändå kan religiösa termer för en andlig person eller andliga termer för en religiös person leda vilse. En viss försiktighet är av nöden.
Om du med de religiösa termer, som (med rätta!) betyder mycket för dig, talar till en "andlig" person, kommer den att tycka att du är hård och fyrkantig, medan om kommunikationen går åt andra hållet, kommer du att tycka att han är flummig.

Anonym sa...

Intressant! Jag dras också till högra stapeln, känns bekant. tex Gud är nära. Jag är sårbar. Men Jesus=Konungen samt också broder, vän - fantastiskt! Himlen redan på jorden då vi är jordens salt, men ändå på väg mot målet, och buden skyddar mig och är kraftgivande en plattform att stå på. Tack!

Anonym sa...

Jag tycks vara av samma tappning som Du.

Anonym sa...

jag är en andlig kristen som Jesus han var inte religiös utan andlig!(allt han talade var andligt!

Anonym sa...

De enda FAKTA som uppställningen ger är att Ann Aldén tycker så där - och det har ju i och för sig sitt intresse.

Kalle af sa...

Jag har ju inte påstått att den aldénska uppställningen vore det slutliga svaret på mänsklighetens svårigheter, bara att den är intressant - vilket du, Erik, alltså tycks hålla med mig om.

Och särskilt faktabetonat tycker jag inte att mitt inlägg ens var ämnat att vara. Det var menat som lite funderingar kring en intressant tematik.

Jag förstod alltså inte riktigt poängen i din kommentar.