Telefonen väckte mig i morse. Det var svärmor som meddelade att domkyrkan brinner.
Jag trodde knappt mina öron - men det var ju sant! Det tjärade trätaket brann som fnöske. Lite över två i natt alarmerades brandkåren, men när den var på plats var taket redan övertänt.
Vilken tragedi!
Ändå kunde det förstås ha varit mycket värre. Brandkåren lät yttertaket brinna i stället för att spruta vatten på det - för vattnet skulle ha sugits in i den isolerande bergullen, som genom sin tyngd hade fått innertakets kupoler att kollapsa. Som det nu är, blev det bara lite rök- och vattenskador inne i kyrkan.
Vidare var rådde ett relativt lugnt väder i natt. Om det hade stormat som det gjorde förra veckan, hade antagligen hela Gamla stan med alla sina trähus brunnit ner.
Dessutom skedde detta på natten (vilket säkert hade sina orsaker), vilket betydde att kyrkan var tom. Om kyrkan hade varit full, som under en konfirmation, julbön eller konsert, hade 750 personer varit i farozonen och skadorna hade kunnat bli omfattande.
Tur i oturen, alltså.
Ändå finns det en hel del tragik med i spelet. Kyrkans vaktmästare var gråtfärdiga, och vi andra anställda var också tagna. Församlingsbor och andra med band till Borgå tog det också hårt.
Vi vet inte hur vi skall ordna fortsättningen, för återuppbyggnaden beräknas ta ett och ett halvt till två år. Sommarens ca 200 vigslar, kanske 30 konfirmationer och alla övriga gudstjänster måste flyttas annanstans, men vi vet inte ännu vart. Det värsta är enligt min mening att biskopsinstallationen den 3 december är i farozonen. Det skulle vara så FEL att ha den annanstans än i stiftets domkyrka
Det mest tragiska är ändå att det verkar vara frågan om mordbrand, enligt polisen. Vem gör sådant? Borgå har under de senaste åren hemsökts av en pyroman, men han är inspärrad. Stackars människa, som måste göra sådant!
Borgå domkyrka har stort symbolvärde också för andra än för församlingarna och stiftet. Domkyrkan är en nationalhelgedom. Där hölls delar av Borgå lantdag 1809, då tsar Alexander I, storfurste av Finland, stadfäste Gustaf III:s grundlag, och därmed “upphöjde Finland bland nationernas antal”. Borgå domkyrka står också fadder för Borgådeklarationen och Borgågemenskapen, vars logo är en bild av domkyrkans västra gavel - som tack och lov ännu står kvar!
Och det är ju inte första gången kyrkan, vars äldsta delar är från 1200-talet, eldhärjas. Tidigare har det ändå alltid varit i krigstider. Danskarna brände den i början av 1500-talet, och ryssarna i slutet av 1500-talet (i två repriser), under Stora ofreden på 1700-talet och under fortsättningskriget 1941, då en bomb föll genom kyrktaket. Det tak som brann idag härstammar alltså från efterkrigstiden.
Det känns bedrövligt just nu, men livet går vidare. Helene Liljeström har en fin kommentar på sin blogg. Tack för perspektivet och värmen!
Jag trodde knappt mina öron - men det var ju sant! Det tjärade trätaket brann som fnöske. Lite över två i natt alarmerades brandkåren, men när den var på plats var taket redan övertänt.
Vilken tragedi!
Ändå kunde det förstås ha varit mycket värre. Brandkåren lät yttertaket brinna i stället för att spruta vatten på det - för vattnet skulle ha sugits in i den isolerande bergullen, som genom sin tyngd hade fått innertakets kupoler att kollapsa. Som det nu är, blev det bara lite rök- och vattenskador inne i kyrkan.
Vidare var rådde ett relativt lugnt väder i natt. Om det hade stormat som det gjorde förra veckan, hade antagligen hela Gamla stan med alla sina trähus brunnit ner.
Dessutom skedde detta på natten (vilket säkert hade sina orsaker), vilket betydde att kyrkan var tom. Om kyrkan hade varit full, som under en konfirmation, julbön eller konsert, hade 750 personer varit i farozonen och skadorna hade kunnat bli omfattande.
Tur i oturen, alltså.
Ändå finns det en hel del tragik med i spelet. Kyrkans vaktmästare var gråtfärdiga, och vi andra anställda var också tagna. Församlingsbor och andra med band till Borgå tog det också hårt.
Vi vet inte hur vi skall ordna fortsättningen, för återuppbyggnaden beräknas ta ett och ett halvt till två år. Sommarens ca 200 vigslar, kanske 30 konfirmationer och alla övriga gudstjänster måste flyttas annanstans, men vi vet inte ännu vart. Det värsta är enligt min mening att biskopsinstallationen den 3 december är i farozonen. Det skulle vara så FEL att ha den annanstans än i stiftets domkyrka
Det mest tragiska är ändå att det verkar vara frågan om mordbrand, enligt polisen. Vem gör sådant? Borgå har under de senaste åren hemsökts av en pyroman, men han är inspärrad. Stackars människa, som måste göra sådant!
Borgå domkyrka har stort symbolvärde också för andra än för församlingarna och stiftet. Domkyrkan är en nationalhelgedom. Där hölls delar av Borgå lantdag 1809, då tsar Alexander I, storfurste av Finland, stadfäste Gustaf III:s grundlag, och därmed “upphöjde Finland bland nationernas antal”. Borgå domkyrka står också fadder för Borgådeklarationen och Borgågemenskapen, vars logo är en bild av domkyrkans västra gavel - som tack och lov ännu står kvar!
Och det är ju inte första gången kyrkan, vars äldsta delar är från 1200-talet, eldhärjas. Tidigare har det ändå alltid varit i krigstider. Danskarna brände den i början av 1500-talet, och ryssarna i slutet av 1500-talet (i två repriser), under Stora ofreden på 1700-talet och under fortsättningskriget 1941, då en bomb föll genom kyrktaket. Det tak som brann idag härstammar alltså från efterkrigstiden.
Det känns bedrövligt just nu, men livet går vidare. Helene Liljeström har en fin kommentar på sin blogg. Tack för perspektivet och värmen!
2 kommentarer:
Kommentarer från Karin Långström Vinges blogg:
***
~Karin Långström Vinge~ said...
Fruktansvärt!!
***
Göran Koch-Swahne said...
Och det är väl detta som är budskapet: att Kyrkan står kvar trotts allt elände.
***
Vonkis said...
Nu måste det vara snudd på tio år sedan som en av kyrkorna hemma brann ner. Blixten slog ner i den (Vad säger det?) Det blev ett himla liv hemma och en massa osämja uppstod när diskussionen om återuppbyggnaden togs upp. Några ville att kyrkan (som inte var så verksamhetsvänlig) skulle byggas upp precis som den var, andra att den skulle byggas upp på samma plats men att den skulle ritas om och ett tredje förslag var att bygga upp kyrkan vid f-6 skolan som låg ett par 100 meter bort. Ett fjärde alternativ var att bygga ihop med EFS.
Efter en himla massa prat bestämdes i alla fall att alternativ 2 var det bästa. Men vägen dit var lång. Bland annat "registrerades" de som sympatiserade med alt.4 och oliktänkare baktalades.
Det är verkligen sorgligt när det ska bli så.
Nu är i alla fall kyrkan uppbygd och det var verkligen en upplevelse att vara med på invigningen. Det skulle knackas på portar, stås till höger, stås till vänster och mycket mer.
I alla fall
Jag hoppas och ber för att det ska ordna sig med Borgå kyrka och att människorna i församlingen inte ska bli lika osams som de blev hemma.
Kommentar från bloggen.fi:
Jag beklagar. Även för mig känns det overkligt och man hittar egentligen inga ord. Som sagt, det kunde ha gått värre. Försoning, förlåtelse och se mot framtiden. Kämpa på i Borgå! Gud är mer än kyrkobyggnaden.
Niklas
Skicka en kommentar