Medan jag gick i gymnasiet ordnade min församling, Södra svenska församlingen i Helsingfors, ett möte med en grupp som kallade sig Kyrkligt Forum. Jag visste att min kyrkoherde Helge Hildén, kaplan Halvar Sandell från Markus församling och flera andra präster skulle vara där, så också jag gick av nyfikenhet med på mötet. Det visade sig vara ett ödesdigert misstag. Den känsliga tonåring som jag var blev imponerad av de talande herrarnas och de lyssnande damernas allvar, talarnas lärdom och de (som jag bedömde) oemotsägliga bibliska argumenten. Jag lät mig därför övertygas om att kvinnliga präster var en styggelse. Detta första steg på konservatismens hala sluttning mot fundamentalism gjorde att jag efter en tid hade tappat bort mig själv. Mina åsikter var huggna i sten. Varje ord i Bibeln var dikterat av Gud och motsättningarna mellan olika bibeltexter var endast synvillor som det gällde att förklara bort med så fantasifulla medel som nödvändigt. Samboende och sex före äktenskapet var en stor synd. Homosexuella borde omvändas till heterosexualitet genom förbön eller andra, gradvis grövre, metoder. På ett intellektuellt plan var allt detta naturligtvis att göra det enkelt för sig. På ett emotionellt plan var det tvärtom: Jag var djupt olycklig över mycket som jag såg mig tvungen att anse och framföra. Efter en tid började jag att studera teologi i Helsingfors, men mina studier framskred inte. Jag var helt enkelt rädd för att mista tron, vilket jag upprepade gånger hade blivit varnad för av mina åsiktsfränder – ibland med fåniga slagord som ”Aloitti Hengessä, lopetti Helsingissä”. Jag bara hängde med mina kompisar och vänner i en rätt håglös tillvaro under flera års tid, tills jag till slut fick stöd, mod och energi till att hugga i med studierna. Och då inträffade det som jag hade blivit varnad för: På en föreläsning i exegetik miste jag tron. Det var det bästa som kunde ha skett mig, för den tro som jag miste, och som jag beskrev ovan, var avskyvärd. Jag tappade tron på min tro, så att säga, och fann (eller snarare återfann) tron på Gud. Jag kunde förtrösta på honom i stället för att krampaktigt hålla fast vid vad jag ansåg vara de rätta åsikterna. Jag kunde lita på att Gud håller mig flytande trots att jag inte alltid är säker på vad som är rätt. Och på den vägen är jag. Tron är för mig ett förhållande till den levande Guden, inte bara åsikter om hur Bibeln skall tolkas. Denna insikt förändrade mitt liv. Tack, teologiska fakulteten!
13 kommentarer:
Tycker du då inte att utomäktenskaplig sex är synd?
Äktenskapsbrott är synd.
Äktenskapsbrott innebär att någon som är i ett kärleks- och trohetsförhållande med en annan har ett sexuellt förhållande med en tredje part. Det är synd, därför att det skadar denna tredje part, eventuella barn samt antagligen också dem som begår äktenskapsbrottet.
Utomäktenskaplig sex är dock ett vidare begrepp än äktenskapsbrott (åtminstone enligt min definition ovan). I vårt sexualliv bör vi handla kärleksfullt och ansvarsfullt, annars skadar vi oss själva och/eller andra. Men sex som sådant är inte synd, varken före, under eller efter äktenskapet.
Sedan uppstår förstås frågan: Vad är ett äktenskap? I korthet: Ett äktenskap är ett förhållande mellan två människor som har beslutat att leva i kärlek, trohet och ansvar. Gärna får de ingå äktenskapet juridiskt och be om Guds och kyrkans välsignelse för sitt äktenskap, men det är alltså inte vigseln som sådan som gör äktenskapet.
Så det är då helt okej att före man gift sig vandra omkring och ha sexuellt umgänge med vem som helst förutsatt att man ser till att inga barn kommer till?
Det var inte så jag skrev. Du tillspetsar alltför mycket. "I vårt sexualliv bör vi handla kärleksfullt och ansvarsfullt," skrev jag. I ansvaret ingår nog mer än bara att använda kondom.
Avhållsamhet är det naturligtvis inget fel på i sig (om det är dit du syftar), men ett ansvarsfullt föräktenskapligt sexualliv kan inte heller a priori utdömas.
Det jag ännu undrade var, att om man lever sambo med någon, dvs. man är inte gift, så varför skulle det då vara synd att ha ett sexuellt förhållande med en tredje part? Finns det några bibelställen?
Samboförhållanden är äktenskap i den meningen att också de bör grundas på kärlek, trohet och ansvar, såsom jag skrev i min kommentar den 1 juni. Därför är också otrohet inom samboförhållanden äktenskapsbrott. Och de bibelställen som handlar om äktenskap och äktenskapsbrott bör tillämpas också på samboförhållanden.
Nu utgår du ifrån att äktenskap och samboförhållande är ett och samma ur bibliskt perspektiv, inte sant? Och vilka bibelställen är det fråga om, kommer själv inte ihåg exakt..
Det handlar mer om en avsaknad av bibelställen om vigsel.
Ingenstans i Bibeln står det nämligen någonting om *hur* ett äktenskap skall ingås, och sätten har också varierat stort från tid till tid och från kultur till kultur både inom och särskilt utom Bibeln.
Äktenskapet kan på ett sätt sägas vara instiftat av Gud i skapelsen. Däremot är vigseln ingenstans instiftad.
Därför är det samhällets och parternas sak att definiera om ett förhållande är ett äktenskap(sliknande förhållande) eller inte.
Som exempel på bibelställen om äktenskapet kan jag däremot nämna 2Mos 20:14 och Mal 2:15.
Det är intressant - och samtidigt beklämmande - att se att du inte själv tar ansvar för ditt tydligen långsamma fortskridande i de teologiska studierna. I stället är det andra som bär ansvaret: en "grupp", Kyrkligt Forum, var det som "vilseledde" dig och gjorde att studierna s.a.s. gick i stå. Ansvaret för en slö studieinsats ligger naturligtvis helt och hållet hos den slöe studenten själv. Försök inte inbilla oss något annat. Bliv äntligen en karl...
...tycker en universitetslärare.
Jaha ... kan man tolka det jag skrev sådär också? Det var intressant.
Naturligtvis är ansvaret mitt, ingen annans! Jag var påverkad av bl.a. Kyrkligt Forum, men den påverkan kunde ha tagit sig helt andra former också - och i en del kollegers fall har den gjort det.
Men jag kom ur det där, till all lycka. En del kolleger har inte lyckats med det. Tyvärr.
Det ser jag i min tur som beklämmande.
Intressant att läsa den här texten och diskussionen. Tror du att alla som läser bibeln som du gjorde tidigare mår dåligt?
Intressant att läsa ditt inlägg och diskusisonen. Jag skulle vilja fråga dig, tror du att alla som läser bibeln som du gjorde förr mår dåligt?
Ingalunda. Det finns många som gärna vill ha raka svar och ordnade förhållanden också då sådana inte står att få. Om de kan bortse från den konflikt som då uppstår mellan tro och verklighet, mår de säkert utmärkt. Som exempel kan jag nämna en god vän till mig som blev trött på ev-luth kyrkans "vida väggar och höga tak" och därför blev ett Jehovas vittne.
Men för egen del vill jag bygga mitt liv och min tro på Gud, inte på ett tolkningssystem.
Skicka en kommentar