Jag var med om en prästvigning i dag, på Kristi himmelsfärds dag. Stiftet ordnar sådana en fyra fem gånger om året; oftast finns det någon att prästviga, men ibland inte. Denna gång var det (bara) en person, Tomi Tornberg, som prästvigdes och förordnades till t.f. khde i Ålands södra skärgårdsförsamling. Lycka till! Herren med dig!
Imorgon flyttar han till Föglö med sin familj. Resten av släkten förblir i Uleåborgstrakten.
Det som var lite intressant var att biskopen, de fyra assistenterna och jag som liturg, vi var alla män. Liksom Tomi, förstås. Eftersom jag uppfattade att Tomi har laestadianska rötter började vissa varningsklockor ringa.
Biskoparna beslöt för några år sedan att inte ordna särvigningar för kvinnoprästmotståndare, alltså tillfällen då alla medverkande skulle vara män, bara för att också de mest rabiata kvinnoprästmotståndarna skulle ha möjlighet att bli prästvigda (utan att besudlas av kvinnliga prästers närvaro, alltså).
Nu råkade alltså ett sådant tillfälle ordnas. Sammanträffande? Jag frågade stiftsdekanen (domkapitlets andreman), och han menade att det just var en slump. Kanske det.
Å andra sidan, om könsfördelningen inte skall spela någon roll, så borde det inte vara ett problem att alla råkar vara av samma kön heller. Och alla herrarnas närvaro hade goda motiveringar, så det verkar inte ha varit något underligt i görningen...
Kanske jag är alltför misstänksam.
2 kommentarer:
På Karin Långström Vinges blogg (http://karinlangstromvinge.blogspot.com/) fick detta inlägg följande kommentar:
”Snabb karriär av Tomi Tornberg, som prästvigdes och förordnades till t.f. khde omgående.”
Jag svarade:
“Det blir så ibland - det är svårt att få präster till de små holmarna på Åland och i Åboland. Men helt lyckat är det förstås inte för någon inblandad.”
Karin Långström Vinge skrev själv:
"Nej, jag tror inte du är alltför misstänksam. Jag tycker att särvigningar är skrutt."
Skicka en kommentar