Redaktören på Kyrkpressen, Rolf af Hällström (som är min fars kusin), skriver en rätt lång artikel i dagens nummer av tidningen (35/08, s. 6). Rubriken lyder Välsignelse av partnerskap teologi, inte juridik. En förkortad variant finns på nätet, men eftersom han intervjuar mig i pappersvarianten, vill jag lägga in en del av texten här. Efter en utförligare variant än det som finns på nätet, fortsätter artikeln:
[...] Borgåkaplanen Karl af Hällström hör till de präster i Borgå stift som gärna skulle förrätta en välsignelse av samkönade par om det var möjligt.Få nu se vilka reaktionerna blir...
- Något direkt förbud finns inte, säger han men medger att Leinos uppfattning inte är tagen ur luften.
- Det är kyrkans regler och inte mitt eget samvete som håller mig tillbaka, säger han.
Att ingå partnerskap är "en tråkig administrativ grej" och af Hällström har blivit tillfrågad en handfull gånger om han inte som präst kunde medverka på något sätt. Själv ställer han upp och ber tillsammans med dem som vill ha förbön. Han har alltid informerat sin biskop på förhand.
- Det har skett till exempel när jag döpt deras barn. Då ber jag för människorna i hemmet och för familjen, utan att specifiera partnerskapet. Men jag håller mig borta från allt som liknar en vigsel, säger han.
Hittills har han inte stött på något par som inte skulle ha varit nöjda med förbönen.
Nytt "biskopsbrev" nästa år
Biskoparna ansvarar för kyrkans lära. Deras senaste uttalande om homosexualitet finns i biskopsbrevet från år 1984 och är mycket negativt. Ingen av biskoparna från 1984 är längre i tjänst och dagens biskopar signalerar en mjukare syn.
Esbobiskopen Mikko Heikka är ordförande för den arbetsgrupp som skall nyformulera kyrkans syn. Emeritusbiskopen Erik Vikström, den sista av biskoparna från 1984, har kritiserat Heikkas sätt att låta utredningen gå mycket längre än vad kyrkomötet avsett.
I fallet Tuovinen anfördes klagan också mot biskopen, men domkapitlet friade honom.
Ärkebiskop Jukka Paarma hoppas i tidningen Aamulehti på att kyrkan skall finna en medelväg för kyrklig medverkan som en så bred majoritet som möjligt kan omfatta. I Paarmas modell ingår samvetsfrihet för präster som ställer sig negativa.
Men över 61 procent av de övriga kyrkomötesombuden ställer sig negativt till varje form av förrättningsformulär för välsignelse av ingånget partnerskap. Det här framgår av en enkät som tidningen Kotimaa nyss utfört. 21 procent ställde sig positiva till ett formulär. Biskoparna är självskrivna i kyrkomötet.
Enligt Prästförbundets medlemsenkät från år 2006 är över hälften av prästerna negativa till en kyrklig välsignelse.
2 kommentarer:
Det är en knepig nöt för kyrkan att eftersom det är så svårt att hitta en kompromisslösning. Man måste endera vara för eller mot en vigsel för samkönade par, det går inte att viga dem "lite grann" för att hålla bägge sidor nöjda. Jag hoppas Paarmas förhoppningar om en medelväg som så många som möjligt kan omfatta skulle infrias, men har svårt att se den. Samvetsfrihet för de som är negativa ger jag inte mycket för. Samvetsfriheten för den gamla ämbetssynen höll dryga 20 år, den här tror jag blir mer kortlivad.
Mats Björklund (inte prästen från Solf!)
Du har en poäng. Goda kompromisser kännetecknas av att alla parter är lika missnöjda. Dessutom bör de ha möjligheter att fungera i praktiken. "Samvetsfrihetsklausulen" i kvinnoprästfrågan höll den första punkten, men den andra var bara halvdant med. I frågan om samkönade vigslar är det, som du säger, svårt att hitta en kompromiss som kan fungera praktiskt. Att hitta en som alla är missnöjda med torde dock inte vara något problem, men kan väl ändå inte vara något självändamål...
Skicka en kommentar