När jag förberedde min midsommardagspredikan kom jag att tänka på hur Johannes döparen enligt den gamla översättningen kallade folk för "huggormars avföda" (t.ex. Lk 3:7). När jag som barn läste det för första gången, förstod jag förstås att det inte var ett positivt utlåtande, men jag visste inte exakt vad avföda var. Problemet var att jag trodde att jag förstod ordet - föda är ju samma som mat, och "huggormars avföda" måste alltså vara sådant som huggormar äter, inte sant.
När NT-81 kom ut och där stod "huggormsyngel" förstod jag att jag hade missförstått, men ordet "avföda" förstod jag ändå inte. Det är inte förrän i vuxen ålder som det har gått upp för mig att "föda" i detta sammanhang inte hänger ihop med "mat" utan med "förlossning", och att "avföda" alltså betyder samma som "avkomma" eller, som Bibel 2000 säger, "yngel".
När NT-81 kom ut och där stod "huggormsyngel" förstod jag att jag hade missförstått, men ordet "avföda" förstod jag ändå inte. Det är inte förrän i vuxen ålder som det har gått upp för mig att "föda" i detta sammanhang inte hänger ihop med "mat" utan med "förlossning", och att "avföda" alltså betyder samma som "avkomma" eller, som Bibel 2000 säger, "yngel".
Det här är förstås ett rätt oskyldigt exempel, men visar ändå hur viktigt det är med nyöversättningar. Det farliga är inte det man inte förstår, utan det man missförstår trots att man tror att man vet vad det betyder. Det leder till allvarliga misstolkningar som man inte själv inser.
1 kommentar:
Ja, det verkar ruskigt allvarligt det där.
Skicka en kommentar