Johanniterordens syfte var ursprungligen humanitärt, liksom det är i dag. Sedan Jerusalem erövrats och Konungariket Jerusalem upprättats år 1099 fick Orden dock även militära uppgifter, såsom skydd åt Ordens sjukhus, eskort av pilgrimer och väpnad kamp i korsriddarnas led. Dessa militära uppgifter kom under de följande århundradena emellanåt att överskugga de humanitära.
Johanniterorden var den första av de andliga riddarordnar som instiftades vid den här tiden, snart följd av bl.a. Tempelherreorden, Tyska Orden och Lazarusorden. De olika ordnarna hade sina olika specifika uppgifter, av vilka den militära bara var en, och johanniternas var sjukvården. Tidigare hade riddare inte varit inlemmade i någon organisation annat än sina feodalherrars arméer. Nu stod riddarna som yrkesmässiga truppförband till förfogande för kristenhetens kamp för överlevnad och försvar av den Heliga graven.
Korsfararstaterna Konungariket Jerusalem, Grevskapet Tripoli, Furstendömet Antiochia och Grevskapet Edessa kallas ibland med ett gemensamt namn för Outremer, vilket är franska (det viktigaste korsfararspråket) och betyder "på andra sidan havet". Detta visar förstås på den europeiska vinklingen i korsfararnas världsbild.
Bilden föreställer Krak des Chevaliers, det viktigaste johanniterfästet. Det står fortfarande kvar i västra Syrien. De andliga riddarordnarnas medlemmar var både riddare och munkar; till de tre munklöftena (fattigdom, kyskhet och lydnad) lades ett fjärde om att kämpa mot de otrogna.
Ordnarna bar olika kors på sina mantlar som igenkänningstecken.
Johanniterordens kors, som ibland kallas malteserkors, har fyra armar med två spetsar var. De åtta spetsarna erinrar om de åtta riddardygderna och de åtta saligprisningarna i Jesu bergspredikan.
Johanniternas (Hospitalliernas) kännetecken var ett vitt johanniterkors på den svarta munkkåpan, i likhet med de ursprungliga Hospitallierbröderna. Till riddarrustningen bars till en början en svart, senare en röd väst med ett vitt johanniterkors. Deras militära banér var ett vitt kors med raka armar på en kvadratisk röd duk (såsom i Danmarks nationalflagga).
Johanniterorden var den första av de andliga riddarordnar som instiftades vid den här tiden, snart följd av bl.a. Tempelherreorden, Tyska Orden och Lazarusorden. De olika ordnarna hade sina olika specifika uppgifter, av vilka den militära bara var en, och johanniternas var sjukvården. Tidigare hade riddare inte varit inlemmade i någon organisation annat än sina feodalherrars arméer. Nu stod riddarna som yrkesmässiga truppförband till förfogande för kristenhetens kamp för överlevnad och försvar av den Heliga graven.
Korsfararstaterna Konungariket Jerusalem, Grevskapet Tripoli, Furstendömet Antiochia och Grevskapet Edessa kallas ibland med ett gemensamt namn för Outremer, vilket är franska (det viktigaste korsfararspråket) och betyder "på andra sidan havet". Detta visar förstås på den europeiska vinklingen i korsfararnas världsbild.Bilden föreställer Krak des Chevaliers, det viktigaste johanniterfästet. Det står fortfarande kvar i västra Syrien. De andliga riddarordnarnas medlemmar var både riddare och munkar; till de tre munklöftena (fattigdom, kyskhet och lydnad) lades ett fjärde om att kämpa mot de otrogna.
Ordnarna bar olika kors på sina mantlar som igenkänningstecken.
Johanniterordens kors, som ibland kallas malteserkors, har fyra armar med två spetsar var. De åtta spetsarna erinrar om de åtta riddardygderna och de åtta saligprisningarna i Jesu bergspredikan.Johanniternas (Hospitalliernas) kännetecken var ett vitt johanniterkors på den svarta munkkåpan, i likhet med de ursprungliga Hospitallierbröderna. Till riddarrustningen bars till en början en svart, senare en röd väst med ett vitt johanniterkors. Deras militära banér var ett vitt kors med raka armar på en kvadratisk röd duk (såsom i Danmarks nationalflagga).
Riddarna av Tempelherreorden kämpade under omvända färger: ett rött kors på vit botten. Tempelherreorden ansvarade främst för pilgrimernas skydd och säkerhet. Medlemmarna deltog även i försvaret av Konungariket Jerusalem och skyddade den forna tempelplatsen och andra för kristenheten viktiga områden och byggnader. Tempelherreorden hade omfattande egendomar i särskilt Frankrike. Kung Filip IV av Frankrike nationaliserade dessa egendomar och lät avrätta ordens ledare i början av 1300-talet, varigenom orden upphörde. Förföljelsen inleddes fredagen den 13 oktober 1307, och är en orsak till att fredagen den 13 räknas som en olycksdag.Saladin den store invaderade Konungariket Jerusalem år 1187, och Jerusalem självt föll efter en serie blodiga bataljer. De andliga riddarordnarna fördrevs slutligt från det Heliga Landet år 1291, och Konungariket Jerusalem upplöstes. Det Heliga Landet regerades därefter av olika muslimska regenter, ända tills britterna började förvalta Palestina då det osmanska imperiet hade fallit efter första världskriget.
Tyska Orden innehade ett sjukhus i Jerusalem, men ägnade sig efter Jerusalems fall åt aktiv missionsverksamhet i östra Europa, särskilt i de baltiska provinserna, som Orden innehade som län under många århundraden. Sedan början av 1800-talet har ordens verksamhet varit av humanitär art.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar