En vigselpräst funderar 4: De ogifta

Föregående avsnitt: Skilsmässa

Vi har nu som hastigast sett på äktenskapet ur deras synvinkel som är (eller borde vara) gifta, och ur deras vars äktenskap har gått i kras. Det finns en grupp av människor som inte ännu har kommit fram, nämligen de som är ogifta och som tänker eller måste förbli det.
Vilket civilstånd vi har påverkar förvånansvärt många områden av livet, men kanske särskilt det sociala livet. När någon gifter sig, skiljer sig eller blir änka eller änkling, förändras personens umgängeskrets. Vi umgås mest med sådana som är i samma livssituation som vi själva, och då livssituationen förändras, blir också vänkretsen annorlunda. Detta börjar rätt tidigt i livet. Den som efter avslutad grundskola går vidare till gymnasiet umgås mindre med de skolkamrater som började i yrkesskola eller började arbeta genast efter högstadiet, än med dem som fortsatte till gymnasiet. Samma företeelse möter oss i snart sagt varje vägskäl i livet.
Den vanliga modellen för hur vårt civilstånd utvecklas är ju grovt sett att vi först är singel, sedan gifter oss (juridiskt eller inte) och får barn, och sedan får äktenskapet upplöst antingen genom skilsmässa eller genom den andra partens död. Den här modellen styr alltså också vårt sociala liv. Detta gör att den som inte ger sig in i den här utvecklingsmodellen kan hamna i ett slags socialt vakuum. Alla de gamla vännerna gifter sig, och den ogifta faller bort ur deras umgängeskrets. Ingen planerar att så skall ske, och ingen menar något illa med det, men så sker i alla fall.
Samtidigt har en som är ogift också fördelar jämfört med den som lever i en familjesituation. Förutom att vi alla, oberoende av civilstånd, har ett allmänt ansvar för våra medmänniskor, har ju den som är gift ett specifikt ansvar för dem som den lever med. Den ogifta kan satsa mer på livet utanför hemmet och på att medvetet utveckla sig själv som människa än vad den som är gift kan göra.
Oberoende av om vi är gifta eller ogifta, oberoende av om vi har barn eller inte, så har vi samma grunduppgift. Det är inte äktenskap eller föräldraskap som är livets mening. Livets mening är att leva i kärlek till våra medmänniskor och närhet till livets Herre. Celibat kan antingen hjälpa eller stjälpa när vi vill utveckla ett levande Gudsförhållande. Skilsmässor är knappast någonsin trevliga, men de behöver inte vara någon katastrof, bara vi minns att räkna med Gud också i den situationen. Tron på Gud skyddar oss inte som sådan från att hamna i svårigheter, men den kan ge oss styrka att komma igenom svårigheterna.