Veckans anekdot: Valpdoft

Det är ett misstag att gå och titta på en valpkull.
Om man inte redan har beslutat sig för att skaffa hund, alltså.

På försommaren 1997 besökte min fru och jag en uppfödare som hade en kull med franska bulldoggsvalpar. Vi skulle bara titta... och sedan hade vi Simson tills han dog år 2006.
Jag bara kunde inte motstå en liten svart hanvalp som satt på min mage, vred på huvudet från sida till sida medan den tittade på mig och tycktes säga: "Vem är du? Är du min nya husse?"
Jag kunde bara svara: "Ja! Ja! Det är jag!"

När vi tog spårvagnen tillbaka från Berghäll träffade vi en hund som snusade och snusade och snusade på oss. Dess husse och matte såg på med stora ögon, för så brukade den aldrig göra.
Mysteriet klarnade när vi berättade att vi hade varit och sett på valpar. Vi kunde själva känna hur stark valplukten var i kläderna, på händerna och i ansiktet...


1 kommentar:

Maj Tuomela sa...

Jag vet! Jag ville också bara titta o hem kom jag med blandrasvalp nr 2 i mitt liv, lika besvärlig att sköta som nr 1. Detta på 80-talet.