De yttersta tiderna

För en tid sedan såg jag en TV-dokumentär om Isaac Newtons (1642/43-1727) omfattande försök att räkna ut tidpunkten för domedagen. Det intressanta med dokumentären var att den visade på en sida av Newton som jag inte kände till från tidigare. Själva programmet var däremot tekniskt sett dussinvara och Newtons uträkningar varierade inte stort från den uppsjö av liknande spekulationer som förekommer i olika sammanhang. Allt hänger på hur man väljer sina utgångspunkter.
Newton valde år 800 som utgångspunkt, eftersom Karl den store då kröntes till kejsare och det Tysk-romerska riket grundades, med de långtgående följder som det hade. På basen av en formulering om "en tid och tider och en halv tid", som förekommer i Bibeln i Daniels bok och i Uppenbarelseboken, räknade han (och många med honom) med en tidsrymd på 1260 år. [En "tid" är ett år (360 dagar) och "tider" betyder två tider - detta ger 360 + 720 + 180 = 1260 dagar. En "dag" tolkas sedan som ett år. Voilà! Logiskt? Kanske. Entydigt? På inget sätt!] Och med start år 800 har den tidsrymden förflutit år 2060, vilket är Newtons (viktigaste) datum för Harmageddon.
Nåja...

Att Jesus kommer tillbaka har han lovat, och hans återkomst har aldrig varit så nära som den är nu. Detta har dock varit sant i alla tider, och han har inte kommit än. Jag tror fullt och fast på att han kommer en dag, men samtidigt har han också sagt att vi inte kommer att veta när han kommer.
Genom tiderna har de s.k. “tidens tecken” tolkats på olika sätt för att visa att Jesu återkomst snart skall inträffa. Genom tiderna har alla sådana tolkningar visat sig vara felaktiga. “Stridslarm och krigsrykten,” olika slag av olyckor, omoral m.m. finns nu och har alltid funnits. Vi vet mer om dem idag än tidigare, eftersom nyhetsförmedlingen är effektivare nu, men att de objektivt skulle ha ökat finns det inga tecken på.
Men folk spekulerar gärna, och tycker om känslan av att veta mer än andra. Det är mänskligt. Ändå skulle jag vilja påstå, att om någon säger att Jesus kommer tillbaka vid en viss tidpunkt, är det nästan säkert att han inte kommer just vid den tidpunkten!
Som kristna lever vi i ett spänningsfält mellan “redan nu” och “inte ännu”. Redan nu får vi leva tillsammans med Gud i kärlek till honom och till våra medmänniskor, och så arbeta för att göra vårt liv och vår värld så bra som möjligt. Men vi har inte ännu fått möta Jesus ansikte mot ansikte - och när vi gör det kommer vi att märka hur mycket mer det finns av kärlek och godhet att uppleva. Det är inget att vara rädd för, utan snarare något att se fram emot.


1 kommentar:

Margit Westerlund sa...

Tänk om man inte skulle vänta tills det, man kan göra det alla dagar, eller hur? :)